Så har Wikegård kunnat sparka – och värva

Fram till november förra året var Rikard Josefson vd på Avanza. Då hade han varit på banken i sex år. Men han har tillbringat årtionden och hela sitt vuxna liv i finansbranschen.
Han har dessutom en bakgrund som hockeyspelare i Lidingö. En nyttig koppling till Djurgården. Och hans storebror Fredrik var elitmålvakt.
– Han stod en säsong i Djurgården 81/82 tror jag. Det var när Leffe Boork var tränare. Han gjorde faktiskt elitseriematcher för både Södertälje, Djurgården och AIK. Det är lite udda. Men han är djurgårdare! försäkrar Rikard Josefson.
Själv har han hunnit med att sitta i Djurgårdens styrelse under en säsong innan han i juni blev vald till ny ordförande. Han kommer in i klubben på ett djupare plan samtidigt som Niklas Wikegård har lämnat sitt TV4-jobb för att axla rollen som sportsligt ansvarig. Redan i mars tog Matthias Sånemyr över som vd.

Nya DIF-ledningen gör avtryck

Och det har redan märkts att det är en ny ledning i Djurgården. För Wikegård har med ekonomiska resurser kunnat köpa ut både ett par spelare och målvaktstränaren Fredrik Mikko för att enligt eget huvud bygga om spelartruppen.
Vad budgeten ligger på vill inte Rikard Josefson avslöja.
– Jag tänker inte gå in på den exakt summan. Vi har en spelarbudget i grunden som inte är superhög, men sedan fick vi, kan man säga, ett riktat bidrag till A-lagstruppen från snälla Djurgårdsvänner, som sa att vi vill ge lite mer pengar till Wikegård så att vi kan få ett ännu bättre lag. Vi ska vara transparenta och öppna med det, säger Josefson ändå.
Och han tillägger:
– Djurgården hade inte kunnat ha det A-lag vi har idag om vi inte fick den hjälpen som vi fick och den var riktad mot spelartruppen i A-laget.

Finns det därigenom en viss Wikegård-effekt?
– Nja, det vet jag inte. Wikegård är kommunikativ och har naturligtvis för Djurgården Hockey även ett kommersiellt värde. Det ska vi absolut inte sticka under stol med. Och sedan har han absolut den långa hockeyerfarenheten.

Wikegård - en nyckelfigur

Rikard Josefson pratar gärna om Niklas Wikegård, som är en nyckelfigur i Djurgårdens tredje försök att ta sig upp till SHL från Hockeyallsvenskan.
– Han har också ett väldigt väldigt stort Djurgårdshjärta. Wikegård har ju ändå fyllt 60 och hade väl ett bra liv på TV4. Han hoppar av det för att göra det här. Det gör man ju för att man brinner för nånting, förklarar Josefson.
Djurgården lånade härom året tio miljoner kronor från fotbollssektionen och för att inte kunna stå på egna ben har man fått kritik. Senast var det den förre stjärnmålvakten Tommy Söderström som ifrågasatte den ekonomiska balansgången.
Idrott är också ekonomi och juniorsidan i Djurgården är precis som Niklas Wikegårds person en kommersiell kraft och resurs.
– Vi producerar som du vet otroligt mycket bra juniorer. Det måste vi fortsätta göra för även om det inte är som i fotbollen har du ett gäng juniorer som går tidigt i draften och skriver NHL-kontrakt, då är det ändå tio miljoner om året om du har tre fyra stycken. Det är också en kommersiell fråga att producera de här juniorerna och hålla i vår juniorverksamhet och utveckla den.
Rikard Josefson om A-lagstruppens stjärnor och motvikten till de ålderstigna spelarna:
– Man pratar mycket om Thoresen, Axelsson, Klasen och det här gänget, men vi har väl mer eller mindre fem eller sex juniorer i A-truppen så vi har nästan flest juniorer i hela Hockeyallsvenskan som är i A-laget eller på gränsen till A-laget. Vi måste fortsätta att se till att det finns plats för dem.

Vill inte sparka tränare igen

Djurgårdens nye ordförande efterlyser också ett större tålamod när det gäller resultaten för A-laget sportsligt. Förra hösten i november fick dåvarande huvudtränaren Johan Garpenlöv och hans ena assistent Marcus Ragnarsson sparken. Trots att de är starka Djurgårdsprofiler.
På 2020-talet har Djurgården tagit farväl av tränare som Robert Ohlsson (guldtränare i Skellefteå), Barry Smith (sparkad), Joakim Fagervall (sparkad) och Garpenlöv.
– Jag tror att det som gäller för Djurgården både sportsligt, ekonomiskt, på kontoret och överallt är att vi måste hitta en kontinuitet. Föreningen måste hålla ihop oavsett om det går jättebra på isen eller om det inte går som vi har tänkt oss. Vi kan inte ha en situation där vi byter personal hela tiden beroende på om vi har vunnit eller förlorat tre raka matcher.
Rikard Josefson blickar mot landets toppskikt och de klubbar som vunnit de senaste SM-gulden:
– Tittar man på Växjö, Färjestad, Skellefteå, i viss mån Frölunda, så den gemensamma nämnaren för de här föreningarna är kontinuitet. Det är ungefär samma människor som har jobbat i många många år. Det skapar gentemot omvärlden en trovärdighet.

Inte länge sedan som DIF mådde bra

Han fortsätter:
– När Djurgården åkte ur SHL, då satt man och svår på läktaren naturligtvis, jag tror vi använde 53 spelare den här säsongen. Det går inte.
Josefson poängterar med viss smärta i rösten:
– Djurgården mådde ganska bra ekonomiskt. Vi var ju i final 2019. Säsongen efter 19/20 var vi egentligen bättre, men då kom pandemin. Och pandemin kostade väldigt mycket och sedan blev det som det blev och sedan åkte vi ur.
Josefson konstaterar krasst:
– Vi spelar i Hockeyallsvenskan, ingen ska tycka synd om oss, för vi spelar i Hockeyallsvenskan för att vi förtjänar att spela i Hockeyallsvenskan. Så enkelt är det ju. Nu har vi varit i två finaler. Nu ska vi försöka ta det där sista steget.

Två parallella spår

Djurgården jobbar likväl med två parallella spår. Det gör alla allsvenska toppklubbar med chans att nå SHL.
– Lyckas vi gå upp till SHL så är det ett spår. Och då måste man också vara förberedd när man går upp i SHL för det går inte att stå där i slutet på april och fundera på vad vi gör nu.
Josefson inser:
– Och vi måste också ha en plan om vi inte går upp. Hur ska vi kunna fortsätta nästa år. Det är inte bra, men det är under kontroll, säger han om ekonomin.
Men han medger att det är en omställning att flytta från ett liv i finansbranschen till att nu vara ordförande i en av de mest anrika klubbarna i svensk hockey.
– Jag har ganska mycket erfarenhet men jag har aldrig suttit i en idrottsförening/hockeyförenings styrelse och det är väldigt annorlunda än näringslivet. Men det finns också likheter.

Vilka är olikheterna?
– Det finns så många som berörs av Djurgården Hockey. Det finns intressentgrupper, det är fansen, det är ungdomshockey, så det är en väldigt komplex verksamhet egentligen.
– Det gäller inte Djurgården utan svensk hockey generellt att vi lever i ett bistert ekonomiskt klimat. Det är min uppfattning i alla fall. Och hur kommer nya tv-avtal att bli. Förutsättningarna är svåra.

Med dina kontakter inom affärsvärlden – hur gör man för att skapa bra förutsättningar för Djurgården att ta sig tillbaka i toppen?
– Det handlar dels om det arbete som pågår just nu. Vi måste affärsutveckla. Vi måste bli bättre på att vara relevanta för sponsorer. Vi måste bli bättre på storytelling. Varför är det bra på att associera sig med Djurgården? Man brukar lite slarvigt säga att om man sponsrar Djurgården går man och kollar på hockey, men det är mycket mycket mer än så. Hur kan man bilda partnerskap där vi använder vår spridningseffekt och vår uppmärksamhet så att företag kan sälja sina produkter och tjänster och vi kanske kan få en del av den försäljning vi förmedlar. Det är väldigt mycket såna saker som Matthias (Sånemyr, vd:n) och gänget på säljsidan jobbar med. Där försöker vi stötta naturligtvis, men det är ingenting man vrider om i en handvändning.

"Vi lever på bidrag"

Djurgården går i på år två av en treårsplan för att få ordning på ekonomin på allvar.
– För det är ingen hemlighet att vi lever på bidrag från väldigt välbeställda Djurgårdssupportrar om man säger så. Det är ju inte hållbart över tid. Vi måste kunna driva Djurgården plus/minus noll operativt. Sedan tar vi gärna emot bidrag. Det är den resa vi är inne på och det kommer inte att vara en rak linje.
Djurgården hoppas via en nyemission dra in uppemot tio miljoner kronor i nytt aktiekapital.
– Men det som känns lite bra nu är att föreningen börjar komma ihop på ett bra sätt. Matthias som vd, vi har Niklas som sportsligt ansvarig, och båda rapporterar till styrelsen. Vi har ju kopierat fotbollen lite med Bosse (Andersson, sportchefen) och Henke (Henrik Berggren, vd). Vi har en person som inför styrelsen ansvarar för all sportslig verksamhet och vi har en person som sköter kontoret, försäljningen och den kommersiella delen av föreningen. Både Niklas och Matthias är rätt nya och vi hoppas att vi kan ha en väldigt bra kontinuitet i det här över tid, säger Rikard Josefson.

Hur ofta rapporterar de respektive cheferna?
– De rapporterar när vi har styrelsemöten och det har vi kanske var sjätte vecka. Men sedan har jag ju veckokontakt med Matthias och jag pratar med Niklas från tid till annan också. Man har ju ett hockeyintresse också så det är alltid kul att prata med ”Wiken”.
– Är du ordförande så ska du hålla nära kontakt med din vd och i det här fallet så är det två vd:ar kan man säga med Niklas för sporten och Matthias för resten.