Huddingefostrade Jonas Ahnelöv, 30, har spelat SHL-hockey i både Frölunda och Modo. Han är bofast i Tre Kronor och är med sina 62 landskamper, två VM-turneringar och ett brons en av de mer erfarna spelarna i laget.
Ahnelöv ser fram emot att få spela sitt första OS i karriären.
– Om man kollar på lagbygget och alla lagdelar så tycker jag det ser jäkligt bra ut. För man vet att det är skickliga spelare som är med och spelar. Det märker man på träningarna. Man måste alltid vara beredd, hehe.
Ahnelöv verkar stortrivas i den anspråkslösa miljön i Stora Mossens ishall hemma i Stockholm. För hans tredje säsong i ryska Avangard Omsk har inte varit så rolig hittills.
Ingen hjälp med operationen
Förra våren kämpade han mot en skada och när säsongen var över blev det problem då KHL-klubben trilskades och ville avvakta med en operation.
– De var inte så jättevilliga, men till slut godkände de att man fick göra det. Det var jag och agenten som gick i genom det och fick hjälp genom landslaget. Jag fick en tid i Göteborg. Jag var tvungen att göra det, säger Ahnelöv.
Han förklarar och det låter nästan som han beskriver en krigsskada:
– Det var någon kula i ljumsken som de var tvungna att fila till för den var inte rund längre. Det kändes… Jag fick spela i slutspelet på sprutor för att kunna spela. Det finns ju någon gräns, säger Ahnelöv och visar genom att peka mot mag- och höfttrakten på sig själv.
Operationen har han betalat för själv.
– Det är rätt roligt, för det har jag faktiskt gjort. De är som de är där borta. Jag har inte sett något än. De sa att jag kunde lämna in kvittot efteråt och det har jag gjort. Men jag får väl ta upp det där snart igen.
Följdfrågan till Jonas Ahnelöv måste ställas.
– Vad kostade det? Jag tror det kostade 50 000 kronor nånting. De är som det är. Man blir van…
Ahnelöv missade början på KHL-säsongen och kunde göra comeback den 17 september. Han fick en kalasstart och i början av oktober utsågs han en vecka till ligans bästa back.
Men den bild han målar upp är ändå dyster. Backkamraten Erik Gustafsson och förre Växjö- och Rögleforwarden Dennis Everberg har på resans gång fått kicken och har flyttat vidare till Neftechimik Nizjnekamsk.
– Det har varit stormigt. Vi började med många svenskar och nu är det inte så många kvar. Enligt mig är det jävligt konstiga grejer de har gjort. Jag förstår inte varför de tog bort dem. Bytt tränare har vi gjort med.
Strax före nyår fick den måttligt populäre coachen Andrei Skabelka sparken och han ersattes av German Titov.
– Det är ganska skönt, för han kan prata engelska och bor i Kanada. Äntligen kan man kommunicera med tränaren för en gångs skull, tycker man.
"Skulle ha bytt tränare"
Jonas Ahnelöv är luttrad. Det märks.
– Det har varit så jävla mycket fram och tillbaka. Vi har förlorat och det har gått tungt på slutet för hela laget. Det handlar om någon match bara så kan vi missa slutspelet och det är första gången på mina tre år där borta. Vi skulle ha behövt byta tränare för länge sedan för det var ingen som tyckte det var roligt att spela. Vi kom in i omklädningsrummet efter att ha vunnit och alla bara satt som vi hade förlorat med 10-0. Man satt och tänkte: ”Fan, det här känns ju helt fel”.
– Sedan fick man en nytändning när nye tränaren kom och vi vann två eller tre matcher på raken. Det var skönt. Sedan förlorade vi och det är ju så i hockey. Ibland förlorar man, ibland vinner man. Men det är skönare stämning och folk tycker det är lite roligare att komma ner till hallen. Det är så det ska vara, annars är det fel. Det är som på vilket jobb som helst.
Jobbig skilsmässa...
Jonas Ahnelöv tycks älska att få umgås med förre backkompisen Erik Gustafsson i samband med OS-lägret i Stockholm. Det blev en jobbig skilsmässa i Avangard Omsk.
– Vi spelade förra året tillsammans och tänkte att det är klart vi får fortsätta tillsammans. Sedan började säsongen och Erik fick börja någon annanstans för jag var inte redo än. När jag kom tillbaka särade de på oss och sa att vi behövde blanda upp lite. Sedan gick det fem-sex matcher innan vi gick och frågade varför vi inte får spela tillsammans. Den ena backtränaren kan prata engelska. Han sa att han tyckte att vi skulle spela tillsammans men huvudtränaren vill inte det. Vi sa att vi kan prata svenska med varandra och löser varenda sak där ute på isen, men jag fick spela med en som inte ens kunde engelska. Sedan fick Erik tyvärr dra vilket var skittråkigt. Man fattar inte vad som händer. Det var som en blixt från klar himmel, säger Ahnelöv.
– Hela den här säsongen har varit stormig och inte alls som förut.
Hur tänker du på framtiden då?
– Det är en bra fråga. Jag har pratat lite med agenten men vill vänta och se vad som händer och sker. Nu är det OS. Sedan är det avslutningen och så ska jag ta en funderare på vad man verkligen vill göra. Var man vill hålla hus. Man får se om man får någonting för det första, haha.
Jonas Ahnelöv fyllde 30 år i december och har inte bråttom hem till Sverige.
– SHL är en trygghet att vara hemma. Man har barn och måste tänka på den biten också. Man har väl något år till utomlands. Sedan ska man stadga sig så att de kan hitta kompisar och då får man vara nöjd.
Eftersom Jonas Ahnelöv och Erik Gustafsson är så tighta kan det vara kul att höra hur Ahnelöv skulle beskriva Gustafsson. Men när Ahnelöv blir ombedd att göra det hör Gustafsson det och flikar in:
– Kort och tjock. Och fick sparken.
Ahnelöv brister ut i ett skratt:
– Du hör ju själv. Jag behöver inte säga mer, haha. Nej då. Han är en jävligt skicklig hockeyspelare och schyst polare.
50% rabatt i 3 månader Skaffa PLUS. (Säg upp när du vill.)
