Välkomna till Löntas Lördagslista. Här rankar jag de tio mest oviktiga sakerna jag vill berätta om för er – från faktiskt relevenas till total oväsentlighet.
Häng med och se om du orkar ta dig hela vägen ner.
10. Pappa EK
Efter allt som Erik Karlsson och hans hustru Melinda tvingats gå igenom så värmer det så klart extra mycket i hjärtat när man nås av nyheten att anledningen till att Erik missade säsongspremiären var förlösandet av en dotter.
Dunderstort grattis till paret Karlsson.
9 Äntligen hockey
Det är så otroligt skönt att det är slut på tabelltippningar, poängligeförutspåelser och allt annat – nu har vi matcher att prata om, och så klart att överreagera på.
Här har ni några.
*Kemin med Slick Bill Nylander sitter i, och han har adderat ett direktskott i sin arsenal – Auston Matthews gör 50 mål i vinter.
*Leon Draisaitl spelade många minuter, gjorde mål och slog en helmysig backhandpassning som Alex Chiasson borde ha gjort mål på – han kommer bära sin egen kedja i vinter.
*Rasmus Sandin hade en andrassist i debuten och de pratade mycket om honom på Sportsnets sändning – kan han vara en outsider till Calder?
*Winnipeg vände 0–4 till 5–4-seger (efter straffar) mot Devils. Efter en av de stökigaste somrarna i ligan och en rad nedtippningar i diverse förhandstips (däribland från eder skribent) så blir de vinterns vi mot världen-lag och skräller sig till en topp tre-placering i tuffa Central.
*Ilya Samsonov räddade 25 puckar och fick inkassera en seger i sin debut för Washington. Därmed så kommer Brayden Holtby inte att få ett förlängt kontrakt och i sommar krita på för Edmonton Oilers.
*Elias Pettersson imponerande inte i premiären och kommer inte, trots vad många förväntat sig, att slå något av Gretzkys mål- och poängrekord den här säsongen.
9. NHL-studion tillbaka – med nostalgi
Ni såg NHL-studion i fredags och vi kommer rulla på med tre lördagar i rad, plus en bonusstudio nästa måndag.
Nytt för mig denna säsong är att jag till varje sådan kommer att spela in ett nostalgisegment. I premiären tog vi en tillbakablick på Pelle Lindberghs sista match – det kommer ett par andra riktiga godbitar framöver.
8. Hjävla regel
Tydligen så har NHL ändrat regelverket så att spelare som tappar hjälmen måste sätta på den eller åka och byta.
Det är väl förståndigt och allt det där, men man kan inte alltid vara rimligt och det där är en skitregel. När någon om 50 år ber mig vaska fram ett enda minne av en spelsekvens från Stanley Cup-finalen 2019 så tror jag att Torey Krugs flygande tackling, med flygande lugg, kommer gå före varenda mål som gjordes i matchserien.
Det är snyggt med hockeyhår som fladdrar i vinden.
Varsågoda att döma mig.
7. Glöm inte Klingan
Sportsnets insiders fick inför premiären sia om ett par olika kategorier inför säsongen och det var sannerligen svensk dominans när det kommer till vem som ska vinna Norris. 11 av 18 röster föll på blågula lirare, fördelat som så: Hedman – 7, Karlsson – 2, Klingberg – 2.
Övriga röster föll på Seth Jones (2), Morgan Rielly (2), Charlie McAvoy och Roman Josi.
Riktigt kul med två röster för Klingberg. John har ofta jämförts med Erik Karlsson och även om det mest inträffar för att de är offensivt begåvade rightarbackar så finns det en nästan tydligare parallell att dra: sättet deras kreativa spelstil och livsbejakande, nära till skratt-iga personligheter ibland får folk att dra slutsatser att de inte skulle vara några vinnarskallar.
Karlsson är känd för den höga kravbilden han ställer på sina lagkompisar, och Klingberg har vuxit ut till en riktig ledare i Dallas. Han är verkligen hängiven och dessutom en otrolig hockeyanalytiker, en av de intressanta svenskarna i ligan att bara prata om sporten med.
6 – Pelle Lindbergh – bättre än Putte R och Marre B
På tal om Lindbergh så är en av mina favoritsiffror från hans Vezina-säsong att han hade GSAA (mål förhindrade jämfört med snitträddningsprocenten i ligan) på 47,41.
Förtydligt så betyder det att en snittmålvakt i ligan det året hade släppt in 47,41 mål fler på de skott Lindbergh fick emot sig.
Det är den dokumenterat tionde bästa säsongen någonsin i NHL i den här statistisken, bättre än till exempel Patrick Roy och Martin Brodeurs bästa säsonger.
Det är också en av de individuellt bästa säsongerna någon svensk någonsin haft i NHL.
5 – Min favoritslips
Mer målvaktstankar: Mike Smith är nog min favoritmålvakt i hela NHL. Kolsvart blick, glödhett temperament och slår flipppassningar som om han vore Joe Thornton som ramlat in i fel utrustning.
Dessutom har han väldigt höga toppar och djupa dalar i sitt faktiska målvaktsspel.
Maxat underhållningsvärde.
4 – Glöm inte Stamkos
Steven Stamkos har på något sätt lyckats bli lite bortglömd i Tampa, i skuggan av Nikita Kucherov, Victor Hedman och Andrei Vasilevskiy – som alla gör starka anspråk på att vara bäst i världen på sin position – och så klart även Brayden Points dundrade genombrott.
Stamkos är dock allt man kan önska av i en spelare och kapten. Utöver att han är en av världens bästa målskyttar så är han ett föredöme. Jon Cooper har placerat Stamkos på kanten under inledningen av säsongen, en position som Stamkos inte gör någon hemlighet av att han inte föredrar.
Det knorras dock inte alls, istället säger han att det handlar om att tänka laget före jaget och att köpa in. Stamkos har alltid varit en lagspelare, någon som jobbar stenhårt över hela banan.
Så lite välförtjänt respekt tilldelar vi härmed honom.
3. Upp till bevis för det minsta Nyllet
Alexander Nylander har ännu inte fyllt 21 och det är inte dags att börja prata om nu eller aldrig, men det är onekligen upp till bevis.
Nylander imponerande inte under sina tre år i Buffalos organisation. Han lyckades aldrig ta en ordentlig plats hos Sabres, och under sina tre år i AHL fick han ihop 86 poäng på 165 matcher för typ en halv pinne per match.
Trots det betalade Blackhawks ett högt pris för att hämta in honom i somras. Henri Jokiharju är en högt ansedd talang och mitt intryck är att många i Chicago verkligen inte gillade den affären.
Däremot så kom Nylander till en väldigt bra situation:
*Ett lag som satsat rejält på honom, och ett uppenbart stort fan i GM Stan Bowman.
*Ett lag som föryngrar och behöver billiga, bra alternativ för att spela med lagets stjärnor.
*Sagda stjärnor, inte minst Patrick Kane som kan göra underverk för medspelares produktion. Jonathan Toews, Dylan Strome och Alex DeBrincat är inte direkt flygplansmat heller.
Nylander fick göra mål direkt i debuten i Tjeckien (framspelad av Kane) och det tror jag är viktigt, att få komma igång produktionsmässigt, även om det nu inte blev någon seger.
Hockey är en sådan sport där den bästa chansen inte alltid är den man till slut tar (kolla Washingtons många, bättre upplagor kontra den som till slut vann), men med det sagt så tror jag inte att Alexander Nylander någonsin kommer att få en lika bra chans att etablera sig i NHL om det inte klickar den här säsongen.
Så upp till bevis, vi håller tummarna.
2. Nylander jämfört med andra topp tio-val
Låtom gå bortanför rena spekulationer och försöka kolla på lite hårda fakta gällande Nylander. Jag gick tillbaka i samtliga drafter under 10-talet från Nylanders draft och bakåt, och kollade hur alla forwards draftade topp tio har presterat.
Resultatet är som följer (siffrorna är draftposition, matcher/poäng och poängsnitt).
2010
Taylor Hall (1) – 171/145, 0,85
Tyler Seguin (2) – 203/121, 0,60
Ryan Johansen (4) – 107/33, 0,31
Nino Niederreiter (5) – 64/3, 0,05
Brett Connolly (6) – 73/16, 0,22
Jeff Skinner (7) – 188/131, 0,70
Alexander Burmistrov (8) – 194/58, 0,30
Mikael Granlund (9) – 27/8, 0,30
2011
Ryan Nugent-Hopkins (1) – 182/32, 0,73
Gabriel Landeskog (2) – 199/134, 0,67
Jonathan Huberdeau (3) – 117/59, 0,50
Dylan Strome (5) – 37/18, 0,49
Mika Zibanejad (6) – 120/54, 0,45
Mark Scheifele (7) – 74/35, 0,47
Sean Couturier (8) – 205/81, 0,40
2012
Nail Yakupov (1) – 192/88, 0,46
Alex Galchenyuk (3) – 193/104, 0,54
2013
Nathan MacKinnon (1) – 218/153, 0,70
Aleksander Barkov (2) – 191/119, 0,62
Jonathan Drouin (3) – 91/42, 0,46
Elias Lindholm (5) – 221/99, 0,45
Sean Monahan (6) – 237/159, 0,67
Bo Horvat (9) – 150/65, 0,43
Valeri Nichushkin (10) – 166/64, 0,39
2014
Sam Reinhart (2) – 167/90, 0,54
Leon Draisaitl (3) – 191/137, 0,72
Sam Bennett (4) – 159/63, 0,40
Michael Dal Colle (5) – -/-, 0,00
Jake Virtanen (6) – 65/14, 0,22
William Nylander (8) – 103/74, 0,72
Nikolaj Ehlers (9) – 154/102, 0,66
Nick Ritchie (10) – 110/32, 0,29
2015
Connor McDavid (1) – 127/148, 1,17
Jack Eichel (2) – 142/113, 0,80
Dylan Strome (3) – 7/1, 0,14
Mitch Marner (4) – 77/61, 0,79
Pavel Zacha (6) – 71/26, 0,37
Timo Meier (9) – 34/6, 0,18
Mikko Rantanen (10) – 84/38, 0,45
2016
Auston Matthews (1) – 212/205, 0,97
Patrik Laine (2) – 237/184, 0,78
Pierre-Luc Dubois (3) – 164/109, 0,64
Jesse Puljujärvi (4) – 139/37, 0,27
Matt Tkachuk (6) – 224/174, 0,78
Clayton Keller (7) – 167/114, 0,68
Alexander Nylander (8) – 19/6, 0,32
Tyson Jost (10) – 141/49, 0,35
1. Analys av sagda siffror
Det här är svårt, för det handlar om en värdering av hur man ska ställa att få chansen kontra att förtjäna den.
Nylander har fått 19 matcher i NHL. Det är inte inte bra, särskilt inte i ett lag som behövt spetsas till på kanten. Därmed behöver det inte betyda att allt är förlorat.
De som spelat färre matcher under sina första tre år är Michael Dal Colle och Dylan Strome. Medan Dal Colle nu är 23 och sannerligen inte ser ut som en NHL-spelare så har Strome efter tre år utan att riktigt få chansen i en haltande organisation (Coyotes) fått ett jättelyft efter en trejd till Chicago.
Låter det senare månne bekant?
I övrigt ser jag Timo Meier, Nino Niederreiter och Mikael Granlund som jämförbara spelare. De är alla offensiva yttrar som spelade få matcher och gjorde ännu färre poäng under sina första tre år (alla tre spelade fler än Nylander men hade lägre poängsnitt).
Jag antar att dessa siffror säger oss att det är långt ifrån kört från Nylander.
Däremot vidhåller jag ovanstående påstående: en bättre chans än såhär får han aldrig.
Så fortsätt vispa upp handledare i nättaket, Alex.
Silly season 1 månad för 1 krona Skaffa PLUS. (Säg upp när du vill.)
