Årets bästa svensk (forward): Filip Forsberg, Nashville Predators
Tillsammans med Roman Josi är han Nashville Predators största drivkraft. Gör sin poängmässigt bästa säsong i sin NHL-karriär. Har tagit sitt spel till ytterligare en nivå, framförallt är han mer involverad fysiskt. Blev utsedd till NHLs top 3-stjärna i mars.
Var ett mål ifrån att skriva svensk hockeyhistoria med sina 49 mål, bara ett bakom Håkan Loob som säsongen 87/88 gjorde 50 mål för Calgary Flames.
Forsberg trumfar William Nylander som årets bästa svensk på grund av vad han lyckats uträtta i en omgivning av lite sämre spelare. Han har ingen Auston Matthews eller Mitch Marner i sitt powerplay.
Årets bästa svensk (back): Gustav Forsling, Florida Panthers
Gustav går under radarn för många, han snittar 0.5 poäng per match och då är det utan att knappt spela powerplay. Men Gustav Forsling är hela NHL:s bästa defensiva back. Plus/minus statistik ska man inte lägga för mycket vikt vid - men Gus är en av fem spelare de senaste 20 åren att ligga på över plus 50 - han slutade säsongen på plus 56. Forsling spelade flest minuter fem mot fem i ett Florida Panthers som släppte in näst minst mål (200 mot Winnipergs 199).
Under hela säsongen som Gustav och Aleksander Barkov var tillsammans på isen, 450 minuter - släppte de bara in nio mål och gjorde 32 mål frammåt. Det är liknande siffror som Bergeron och Chara hade i Boston under sina glansdagar. Florida är top två/tre i varje defensiv stats-kolumn och det är tack vare Forsling som konstant matchas mot motståndarnas bästa spelare och oftast startar sina byten i egen zon. Lägg därtill lasset han drog när Aaron Ekblad och Brandon Montour var skadade i inledningen av säsongen.
Summering: Vill du att ditt lag inte ska släppa in mål så spelar du Gustav Forsling.
Årets svenska överraskning: Gustav Nyquist
Nyquist gör sin bästa NHL-säsong vid 34 års ålder. Samarbetet med Filip Forsberg och Ryan O'Reilly är starkt bidragande till att just den kedjan är en av NHL's bästa - och framförallt anledningen till att Nashville Predators lite otippat tog sig till slutspel i modern tids kanske tuffaste konferens. Gustav gjorde 75 poäng på 81 matcher - hans tidigare poängbästa var säsongen 2014-15 med Detroit Red Wings då han fick ihop 54 poäng.
Årets svenska besvikelse: Elias Lindholm, Vancouver Canucks
Många trodde väl att miljöombytet från Calgary till Vancouver skulle ge Elias ett lyft - att få spela i en omgivning av stjärnor såsom Elias Pettersson, Quinn Hughes, JT Miller för att nämna några - men icke. Det har snarare gått åt andra hållet. Elias har varit nästintill osynlig och Rick Tocchet har dessutom bänkat honom under matcher. 11 poäng på 25 matcher i Vancouver - att jämföra med 32 på 49 i Calgary. Lindholm missade en del matcher på slutet efter en handledsskada som såklart kan ha bidragit - men Elias har under de senste säsongerna inte alls ut som den spelare han var när han spelade tillsammans med Johnny Gaudreau och Matthew Tkachuk i Calgarys förstakedja.
Årets bästa lag: Dallas Stars
Det var ett tight vår-race - Rangers vann presidents trophy - men Dallas Stars har varit årets bästa lag. De spelar i en tuffare konferens och divison. Stars har allt som krävs för att gå hela vägen i slutspelet. Jake Oettinger i mål som under vårkanten funnit sitt spel igen, Miro Heiskanen uppbackad av Thomas Harley, Esa Lindell och Chris Tanev som ordagrant äter puckar. De har dessutom ett forwardsdjup som sprider ut poängskörden jämnt vilket gör att de inte är lika sårbara vid eventuella skador. Tio spelare har över 47 poäng - jämför det till exempel med deras divisions rival Colorado Avalanche där bara sex spelare mäktat med över 40 pinnar. Av alla andra topplag är det bara Boston Bruins som är något sånär i närheten av samma utspridda poängsskörd.
Årets överraskning (lag): Winnipeg Jets
Inte många gav Winnipeg Jets mycket till chans för att ta sig till slutspel - än mindre att de skulle vara ett av NHL:s topplag, men Kevin Cheveldayoff har satt ihop ett brett lag med en av de bästa tredjekedjorna i ligan - Mason Appleton, Adam Lowry, och Nino Niederreiter. Sean Monahan som trejdades in under säsongen har passat in utmärkt som andracenter och spelar som han gjorde under sina tidigare glansdagar i Calgary. Lägg därtill att de har NHL:s bästa målvakt i Connor Hellebuyck. Sidney Crosbys tidigare kedjekamrat Colby "Armdog" Armstrong hade rätt i sin säsongs preview - "don't sleep on Winnipeg, they might win their division".
Årets besvikelse (lag): New Jersey Devils
Frågan är vem skulden bör läggas på - jag säger Devils GM Tom Fitzgerald. Han gav inte Andrew Brunette tillräckligt med cred för sitt jobb förra säsongen. Brunette som var assisterande tränare och framförallt tog hand om anfallet i Devils - fick inte förtoendet att ta över som head coach. Fitzgerald förlängde istället med Lindy Ruff - som senare fick sparken redan ibörjan på December. Kolla nu vad Brunette gör med Nashville Predators istället. Devils skulle vara Stanley Cup utmanare denna säsong, men har varit en stor besvikelse och har inte alls gått att känna igen ifrån förra säsongen. Fitzgerald gjorde ingenting åt målvaktssidan, trots att han hade chansen att adressera problemet tidigt – redan i December. Det blev knappast någon upprycking under våren heller - det gick snarare sämre.
Årets bästa spelare: Nikita Kucherov
Sällan har det varit så jämnt i Art Ross och Hart Trophy racet som detta år. Men Kucherov har snittat över två poäng mot alla lag som är top tio i NHL - medans de andra har sina högsta poängsnitt mot "bottom feeders" - lag placerade 24-32. Tillsammans med McDavid skrev han historia som en av fem spelare med 100 assist eller mer under en säsong, de andra tre är Wayne Gretzky, Mario Lemieux och Bobby Orr. Det är dessvärre mycket politik inblandat när det ska röstas - att Kucherov är ryss och gled runt under All-star helgen kommer tyvärr att vara emot honom - samt att snacket länge har varit att det är MacKinnons tur att vinna Hart. Kucherov vann Art Ross, priset för bästa poängplockare - med 144 poäng på 82 spelade matcher.
