BERGMAN: Det är inte lätt att bli klok på LIF

Om det var svårt att bli klok på det här Leksands-laget efter de tre inledande omgångarna så dubblades svårigheten efter lördagens torsk mot Modo.

Under tre perioder hockey hann varenda utropstecken bli frågetecken och sen utropstecken igen.

Hemmalaget gjorde fyra mål på åtta skott och Jakob Hellsten (som lite oväntat fick vakta kassen när Mantas saknades av personliga skäl) hade väl inte direkt någon drömdebut från start (hans inhopp mot Luleå lovade ju gott). Gudarna ska veta att hjälpen från försvararna med ”Rindräll” i spetsen (kom tillbaka Alsing, allt är förlåtet) inte var förstaklassig och att målvakter har studsat tillbaka förr (hej Mantas!) men blir detta en Filip Larsson-säsong ska Alexander Millner adlas.

Det var ”å ena sidan”. Sen kom ”å andra sidan”. Efter att Sampo Ranta hade prickat in 4-0 fick Modo knappt låna pucken resten av ordinarie tid och hade det inte varit för en briljant Lassi Lehtinen (som i mångt och mycket räddade Modo från kval ifjol) i kassen hade Leksand vunnit den här matchen under ordinarie tid. Det var delikatesspassningar på löpande band och en uppfinningsrikhet, kreativitet och spets som få SHL-lag kan matcha.

Inför den här säsongen har kontinuitet lyfts fram som en nyckel i att bli ett jämnare lag. Att inte vinna tre, förlora tre, vinna tre, förlora tre och så vidare. Något Leksand varit mästare på senaste säsongerna. Hamnar man i en positiv streak kan den hålla på länge och allt, precis allt, funkar. Om det är tvärtom så har man förvånansvärt svårt att bryta förlustrader. De absolut bästa lagen är ofta (alltid?) väldigt bra på att ”stoppa blödningen” och där har LIF inte alls varit.

Två under isen-matcher följt av en toppinsats följdes upp av att hamna i - och hämta upp - 0-4-underläge.

Är det mer bra än dåligt?
Bör man vara orolig?
Slutar Axel Rindell konstra i egen zon bara för att man bänkar honom efter en huvudlös passning?
Är det lättare att rätta till försvarsspelet utan att tappa i offensiven eller hade det varit bättre om defensiven satt och man hade haft offensiven att jobba på?
Det var väl just grunderna, linjerna och strukturen som skulle bli så mycket lättare att ”falla tillbaka på” nu när det är i prinicip samma gäng som va med förra säsongen?
Blir det Oskar Langs år i år?
Förresten, är det någon som vet hur det gått med det här power play-spelet som såg så bra ut på försäsongen?

Jag blir inte klok på det här laget.

Det är 13 utgående spelarkontrakt i truppen och som det ser ut nu så vill man ena perioden ge livstidskontrakt för allihopa och 20 minuter senare hade man betalt för att bli av med dem på studs.

Nu väntar Timrå hemma på tisdag och då får vi åtminstone veta hur det här Leksandslaget står sig mot motståndare som kommer från en övertygande 4-0-vinst, med en finsk NHL-ikon vid rodret.

Eller inte.