EK: Drama? Djurgården bara vinner och vinner

Djurgården kom till Smidjegrav och anade förstås att det inte skulle bli som på Hovet.

Det blev allt annat än som på Hovet. Men första perioden var helt okej från Djurgården och den hetaste kedjan, den fjärde i ordningen, den med David Blomgren, Ludvig Rensfeldt och Filip Eriksson fortsätter att vara den genomgående bästa enheten i kvartsfinalen mot Mora.

De har förmågan och styrkan att flytta spelet från egen zon ner i Moras och dessutom skapa chanser. Och i slutet av den första perioden sopade David Blomgren in 1–0 – mål för tredje kvartsfinalen i rad. Djurgårdens fjärdekedja uppfattade blixtsnabbt en situation bakom Moramålet och vips hade Blomgren öppen kasse och satte pucken bakom en storspelande Jani Lampinen som till den här tredje matchen fick komma in och avlasta Topias Leinonen som gjort ett hästjobb i fyra raka slutspelsmatcher mot VIK och Djurgården.

I den andra perioden tappade Djurgården sitt spel. Det blev svajigt. Framför allt blev det fem utvisningar emot och bara tre för. Det ledde i praktiken till både 1–1 och en vändning till 2–1-ledning för Mora.

Med lite mer gruffande och mer grinighet tog sig Mora in i kvartsfinalen och i slutspel är det mesta tillåtet. Domarnivån var lite svår att greppa, men Mora gjorde det bäst och där kan Djurgården skärpa sig och spela med större marginaler för att slippa hamna i trubbel framöver.

I den tredje perioden fick Djurgården flera chanser i powerplay att kvittera. Och för att spetsa till ett rätt tamt powerplay i slutspelet satsade Robert Kimby på en sanslöst offensiv enhet med enbart forwards vid två tillfällen.

Dick Axelsson på backposition, Tyler Kelleher, Marcus Krüger, Victor Eklund och Linus Klasen. Det fick bära eller brista.

Axelsson fick testa på Colby Sissons backplats borta mot Nybro i grundserien då Sissons var skadad och det lyckades väldigt väl den gången. I ett slutspel och 2–1-underläge är det inte mycket att spara på eller tveka på.

Djurgårdens super-PP fick två chanser. Och med 3.16 kvar av den tredje perioden jobbade Axelsson och Klasen fram pucken till Tyler Kelleher som sågade sig igenom och lyfte in 2–2. Men inte bakom Jani Lampinen.

Utan förbi Topias Leinonen. För i den tredje perioden leddes Lampinen av isen och Leinonen fick ta över.

Tufft läge att komma in även om en ombytt målvakt förstås alltid måste vara redo för just det.

Kelleher gjorde det väldigt vackert så ingen skugga ska falla över Topias Leinonen.

Djurgården gamblade inte bara i powerplay utan i tre av fyra kedjor blev det nytt folk när det skulle avgöras.

David Blomgren flyttades upp till Marcus Krüger och Linus Klasen. Dick Axelsson spelade istället med Ludvig Rensfeldt och Tyler Kelleher samtidigt som det blev en kedja med Eriksson–Costmar–Grewe. Endast kedjan med Victor Eklund–Fredric Weigel–Anton Frondell hölls intakt.

Och när så många kedjor ändras är det förstås en back som avgör. Colby Sissons, klippan på backsidan, skickade in 3–2 efter 9.58 i sudden.

Pricksäkert. Proffsigt.

Djurgården har skaffat sig 3–0 i matcher och det är urstarkt med tanke på hur hårt det sitter åt i match efter match.