Bjurmans krönika presenteras av Watch It Live
Det var en veritabel dammlucka som öppnades när Maple Leafs sparkade Mike Babcock i slutet av november.
Under den knappa månad som gått sedan dess har den ene aktade NHL-coachen efter den andre fått lämna sina uppdrag – antingen för att de uppfört sig som arslen eller för att de helt enkelt misslyckats.
Så det är verkligen inte underligt om någon utifrån, som inte följer ligan så nära, frågar sig vad det är för byfånar och/eller tyranner som får äran att träna världens bästa spelare.
Men faktiskt: Många av dem som fortfarande står upp är utsökta, både som ledargestalter och hockeyfilosofer, och jag tänkte idag ägna den här spalten åt att lista de jag tycker bäst om.
De helt nya kan vi lämna därhän tills vidare. Sheldon Keefe har uppenbarligen förlöst Maple Leafs-stjärnor som hämmats under den barska Babcock-regimen och Calgary-flammorna blossar som aldrig förr med Geoff Ward i förarsätet, men ändå. De har basat över sina lag i några veckor och kan inte riktigt värderas ännu. Detsamma gäller Alain Nasreddine I New Jersey, Rick Bowness i Dallas och Bob Boughner i San Jose.
LÄS MER: Bjurman - deras metoder accepteras inte längre
Topptio-listan ser ut så här – utan inbördes ordning
Rick Tocchet, Arizona Coyotes
– Beviset på att gamla stjärnor som var old school som spelare inte måste vara det som coacher. Tocchet har på några få år förvandlat ett av de mest hopplösa fallen i lönetakseran till en seriös slutspelscontender och han har gjort det genom att vara en äkta ”player’s coach” – och i nära, öppensinnigt samarbete med unge, ”fancy stats”-orienterade general managern John Chayka.
Bruce Cassidy, Boston Bruins
– Kändes som tillfällig, inte alltför exalterande lösning när ikonen Claude Julien fick sparken. Men Cassidy har, utan särskilt yviga gester och ständigt med en respektfull ”approach”, stagat upp det som efter Juliens sista år var en lite svajig grupp och för nu befäl över ett av de mest sammansvetsade, och bästa, lagen i ligan.
Ralph Krueger, Buffalo Sabres
– Det är ingen tillfällighet att Sabres äntligen ser ut att ha en anständig säsong på lut, eller att Jack Eichel till sist svingat sig upp på Hart Trophy-värdig nivå. Inte för att tysk-kanadensiske renässansmannen Krueger nödvändigtvis kan mer om hockey än sina föregångare, men väl om gruppdynamik, sammanhållning och hur man kreerar inspirerande stämning. Som Marcus Johansson sa nyligen: ”Det känns som att vi har en livscoach i lika hög grad som en hockeycoach”.
Dave Tippett, Edmonton Oilers
– Den förste som fått ordning på det moderna Edmonton och lyckats skapa en gynnsam miljö för världens störste talang. Då har man något extra. Tippett kan ha en butter framtoning när det går dåligt, men han tycks alltid behålla sin värdighet och kliver aldrig över några gränser.
Rod Brind’Amour, Carolina Hurricanes
– Ytterligare ett exempel på en före detta hårding till spelare som anpassat sig till samtiden och medelst, såväl taktiskt briljans, som förståelse för hur människor ska behandlas för att må bra och prestera på toppen av sin förmåga fått ett talangfullt lag att blomma. ”Vi älskar honom, han är en av oss”, sa svenske Canes-centern Lucas Wallmark flera gånger under förra slutspelet.
Bruce Boudreau, Minnesota Wild
– Den ultimata spelarfavoriten. Nästan alla som någonsin opererat under den lille keruben från Ontario spricker upp i lyckliga leenden bara han kommer på tal. Så låter han sina lag spela ljuvligt offensiv hockey också – och tror benhårt på det goda kamratskapet.
Joel Quenneville, Florida Panthers
– Tre Stanley Cup-titlar på sex år med Blackhawks går det ju inte att argumentera mot. Intressantast är dock att ”Q”, lite vassa kanter till trots, tycks angelägen om att ständigt utvecklas och hänga med sin tid. Gamla insikter om inte omprövas så i alla fall kompletteras med nya, om hur hockey ska spelas och hur en grupp unga män ska behandlas.
Gerard Gallant, Vegas Golden Knights
– Den perfekta nybyggaren, visade det sig när han kastade tärningen i Vegas, fyllde en främlingslegion av leftovers med fräsande vi-mot-världen-känslor och tog dem hela vägen till Stanley Cup-final redan på första försöket. En trevlig karl är det också, den grovhuggna uppsynen till trots.
Barry Trotz, NY Islanders
– Regerande Jack Adams-kung av en anledning. Islanders var sämsta defensiva laget i NHL när han kom till Long Island. Någon månad senare var de bäst av alla i samma gren. Det vittnar om kapacitet gränsande till genialitet. Vilket kompenserar för viss…omsidighet
Paul Maurice, Winnipeg Jets
– I fallet Maurice är jag möjligen lite färgad av att han ofta håller så roliga presskonferenser. Karln har en våldsamt avväpnande humor. Sett till de kaotiska förutsättningarna i år är det emellertid också snudd på ofattbart att han hittills fått sitt lag att uträtta så storartade saker på isen.
•••
Strax bakom de tio stjärnorna har vi, som bubblare, ytterligare en uppsättning mycket kompetenta kommendanter: Claude Julien (Montreal), Jeremy Colliton (Chicago; han är ju nästan sinnebilden av den nya tidens progressiva ledarskap, men Blackhawks måste spela mer framgångsrik hockey innan han tar plats på några listor), Jon Cooper (Tampa), Dallas Eakins (Anaheim; ett likadant fall som Colliton), Jared Bednar (Colorado), Todd McLellan (LA), Todd Reirden (Washington) och Craig Berube (St. Louis).
Därutöver finns en klunga med mer intetsägande karaktärer – David Quinn (NY Rangers), Alain Vigneault (Philadelphia), DJ Smith (Ottawa), Jeff Blashill (Detroit) och Travis Green (Vancouver) – och så tre mer hårdföra herrar vars beteende och temperament väcker vissa dubier: Peter Laviolette (Nashville), Mike Sullivan (Pittsburgh) och John Tortorella (Columbus) vet hur man får lag att vinna, men det känns som att de kommer ha nytta av de uppförandekurser som blir obligatoriska från och med nästa år.
I skenet av allt som hänt senaste månaden vill jag dock påstå att den här genomgången inger visst hopp. Situationen är ändå rätt okej.
•••
Per Bjurmans blogg på Sportbladet
Per Bjurmans och Jonathan Ekeliws podcast på Sportbladet
•••
New York! Se sex lag och tre arenor – NHL-upplevelse!
Silly season 1 månad för 1 krona Skaffa PLUS. (Säg upp när du vill.)