Bjurmans krönika presenteras av Watch It Live
Det är en av de vanligaste frågor jag fått, i mail såväl som på sociala medier och i fysiska möten, under snart 15 år som NHL-korrespondent åt sportbladet i New York:
– Öh du, var laddar man upp innan Rangers matcher på Garden?
Svenskar på New York-besök som skaffar plåtar till föreställningarna med Henrik Lundqvist – och de är många; tusentals blågula passerar vändkorsen i stora entrén på sjunde avenyn varje säsong – vill veta var och hur de lokala fansen värmer upp och de tycker, inte helt utan grund, att jag borde ha koll på det.
Foto: Bildbyrån
Problemet är att min personliga erfarenhet av den sortens övningar är begränsad. Jag jobbar ju under matcherna, kommer till den gamla ladan senast tre timmar innan de släpper pucken och sitter sedan länge och knattrar på ett bloggintro när supportarna börjar samlas för sina ritualer.
Men lite har jag ändå snappat upp genom åren och det känns som ett passande ämne att rikta strålkastarna mot när jag nu får äran att skriva min första krönika för HockeyNews.se, för det säger förhoppningsvis en del om vad det är jag siktar på att bidra med på denna förträffliga sajt.
De här söndagsspalterna kommer inte enkom rymma utläggningar om det som händer på NHL-isarna. Det blir sådant också, såklart, men i första hand vill jag skildra den sprakande showens inramning, fånga stämningar, skapa lite närvaro och berätta om platser och personligheter och allt exalterande som händer på min sida sargen.
Den som läser ska få följa med till Nordamerika utan att lämna det svenska sofflocket, är det tänkt.
Foto: Bildbyrån
Nå, just uppvärmningsriterna timmarna innan idrottsevenemang är en nationell paradgren här borta. Amerikanerna vet, i sanning, hur man ställer till med party och förvandlar den mest intetsägande vardagkväll utanför en grå arena till Rio-karnevalens klimax.
Det är dock främst när de kan ha så kallad tailgating, och ta över jättelika parkeringsplatser med bbq-grillar, dånande musikanläggningar och ölflak större än pråmarna i East River, det blir riktigt roligt – och det kan de bara på några få NHL-adresser. Traditionen finns egentligen bara i Raleigh i North Carolina – och på Long Island när Islanders spelar i Nassau Coliseum.
Bränner det till ordentligt kan de samla sig till bra urladdningar även i Philadelphia, Dallas, Anaheim, Sunrise i Florida och Glendale i Arizona, men det hör inte till vanligheterna.
Utanför Garden – belägen ovanpå (!) Manhattans hårdast trafikerade tågstation – är fester av den typen direkt otänkbara. Om någon till äventyrs hittade en parkering i det våldsamt myllrande grannskapet och tog fram en grill och dukade upp ett campingbord skulle vederbörande antagligen gripas av polis – eller skickas direkt till psykakuten.
Istället får Rangers-fansen hålla till godo med barer, men i gengäld kryllar det av sådana i omgivningarna – de flesta med irländskt tema – och även i dem kan kan stämningen bli synnerligen yster, tro mig.
Klassikern The Flying Puck, som hette just så av en anledning, har visserligen precis slagit igen och det är lite trist för där var det tryck i trängseln från sena eftermiddagarna och framåt, men det finns fler där både personal och gäster som dom säger ”blöder blått”.
Jack Doyle’s på 35:e gatan mellan sjunde och åttonde är en, Hudson Station på nionde avenyn mellan 34:e och 35:e gatan en annan.
Personligen gillar jag också Molly Wee i hörnet av åttonde avenyn och 30:e gatan, också känd som Reander-baren efter en svensk agent. Fast Molly, som alltid håller öppet till 04.00, är framförallt ett vattenhåll för de som vill gå nånstans efter matcherna.
Till exempel journalister som just stämplat ut… Jag har sett flera spelarna i vimlet här framåt småtimmarna och en gång sprang jag på Dancin’ Larry – folkhjälten som alltid dansar i jumbotronen när Rangers har ledning i tredje perioden. Han skrev, oombedd, en autograf och berättade att han älskar Mika Zibanejad. Bara en sån sak.
Foto: Bildbyrån
Vad man ska komma ihåg är att de här miljöerna verkligen är Rangers-territorium. Det betyder inte att det är direkt farligt för gäster med sympatier hos motståndarlagen, vi har ingen huligankultur i USA, men de som sitter där och dricker är new yorkers och new yorkers är…inga snälla nallebjörnar. Den som dyker upp på ett sådant ställe i, exempelvis, Flyers-jersey får räkna med många brutala kommentarer – och förväntas ta dem. Om inte, om fienden tjafsar emot, kan det bli stökigt.
För de som håller på Blueshirts, däremot, är det bara att kliva in i gemenskapen. De kommer få vänner för livet och ha oändligt roligt.
Ja, nästan som på en riktigt tailgate…
För övrigt känner jag mig redan, efter blott en månad, övertygad om att Boston Bruins går till final igen.
•••
Per Bjurmans blogg på Sportbladet
Per Bjurmans och Jonathan Ekeliws podcast på Sportbladet
•••
New York! Se sex lag och tre arenor – NHL-upplevelse!
Silly season 1 månad för 1 krona Skaffa PLUS. (Säg upp när du vill.)