"Ungdomshysterin stör mig"

Det finns en ungdomshysteri i samhället som jag hoppas hockeyn kan hålla sig ifrån.

Roger Melin fick inte sparken för att han var för gammal.

Roger Melin fick sparken för att han var Roger Melin.

Äktenskapet mellan honom och Brynäs var av den typ som folk ingår på fyllan i Vegas och sedan drar till Reno för att annullera.

Jag hoppas Melin lyckas någon annanstans, för hans egen skull (det är en skön prick som är lätt att tycka om), men framför allt för att den här trenden med att allt måste vara ungt ska få en liten buckla i plåten.

Ungdomshysterin stör mig.

Du är inte din ålder.

Du är du – och vem det är bestämmer … wait for it … du.

Det finns 60-åringar som halvt om halvt slutat leva, det finns 60-åringar som knappt ens börjat, som lystet kastar sig över tekniska nymodigheter, nyss uppfunna sätt att kommunicera, fast beslutna att lära nytt till den dagen de dör.

Ren dumhet att välja bort erfarenhet per automatik.

Det är om den inte kommer med nyfikenhet som den är skadlig – inte annars.

Vi ser det i mediesvängen, hur tidningshusen så fort det går gör sig av med 55+, tar in unga som är en produkt av den svenska skolan och därför ofta (inte alltid) har svårt att stava rätt, inte kan skilja på ”var” och ”vart”, och av förklarliga skäl inte bottnar speciellt djupt.

Vi ser det inom politiken där ”ungdom” per se anses som en tillgång.

Det blir lite som barn och leksaker: nytt är bäst – för att det är nytt.

Men så är det ju inte i verkliga livet.

Det gamla, det beprövade, det är bara dåligt om det inte kombineras med nya influenser, i en hockeytränares värld saker som fancy stats, mer utvecklad feedback till spelarna, videogenomgångar in i minsta detalj, såväl på kollektiv som på individuell nivå, mental träning och ledarskapskonsulter.

Nyfikenheten får en tränare, oavsett ålder, att ta till sig dessa nya ingredienser.

Erfarenheten får honom (eller henne) att sålla, känna när det kanske går för långt, när det är läge för ett steg tillbaka och inte proppa in mer information i funderande hockeyskallar.

Jag är väldigt oförtjust i dagens identitetspolitik.

För mig är inte alla muslimer, judar, invandrare etcetera likadana.

Det samma gäller hockeytränare som passerat vad som i dag anses vara deras ”prime.”

Är det självklart att Sam Hallam, 38, är passé om 25 år?

Roger Rönnberg, 46, om 20? 

Självklart inte.

Det avgör de själva. 

Är det självklart att mina krönikor är mycket sämre om 15 år? Ursäkta om jag verkar självgod, men det tror jag inte, jag skriver bättre i dag än för 15 år sedan – för att jag är något så in i helsike nyfiken och vill lära mig mer.

Jag älskar hur man i USA och Kanada fortfarande värdesätter och uppskattar kunskap och erfarenhet, så länge som bäraren av den inte är förstockad.

Nyhetsankare i TV.

Hockeytränare i båset.

Tyckare i TV (hej, Don Cherry).

Jag sprang på Torgny Bendelin i måndags. Han coachar det svenska U18-landslaget, vad jag vet gör han det bra.

Torgny är 61.

Jag hoppas han kör på ett bra tag till. 

Ungt är bra. Gammalt kan vara ännu bättre. Det sitter i skallen. Inte i prästbetyget.