Den här övningen är rak och tydlig, om än mycket subjektiv: Vilka årgångar har, ur svenskt perspektiv, varit de bästa i NHL? Jag har eftersökt någon form av kvantitet och valt borta årgångar som bara producerat en (typ Henrik Lundqvist 1982 eller Nicklas Lidström 1970) eller två riktigt bra spelare (som Pelle Lindbergh och Mats Näslund 1959 eller Mats Sundin och Tommy Salo 1971).
Jag har också tagit hänsyn till era: Trer bra spelare födda på 60-talet imponerar mer än tre bra spelare tillverkade på 90-talet, då NHL-spel i dag är mycket mer tillgängligt för svenskar.
Vi pratar inte runt det mer än så: Här är de första fem årgångarna jag valt att lyfta fram på söndag.
Rasmus Dahlin är en av alla talangfulla svenska backar som är född 2000. Foto: Bildbyrån
Plats 10 – 00:orna
Okej, har får vi ta och göra en riktigt projektion på framtiden men 00:orna har en chans att bli vad 90:orna var precis före dem – en guldåder för backar.
Om jag säger att de tre mest lovande svenska backarna som kommit in i NHL de senaste sex åren (sedan Hampus Lindholm, född 1994) heter Rasmus Dahlin, Rasmus Sandin och Adam Boqvist – protesterar du då?
Då kan du dessutom slänga in Nils Lundkvist i den mixen också, och du kan argumentera för att om en fem-sex år så är Sveriges fyra just då bästa backar potentiellt födda samma år.
I David Gustafsson finns det en spelare som kanske inte riktigt visat riktig stjärnpotential men som däremot har möjlighet att bli en gedigen NHL-spelare (likheterna med 90:orna fortsätter här, som ni kommer se framöver).
Jag tillåter mig att ta en plats baserad på potential på den här listan och det blir detta millenniums första söner.
Nicklas Bäckström är dominant bland "87:orna". Foto: Bildbyrån
Plats 9 – 87:orna
Efter de första årgångarna av 80-talet följde några år av tämligen skral talangproduktion för Sverige, och även bleka resultat på juniorsidan (som ledde till Tommy Boustedts omtalade juniorutredning och ett fokus på talangförädling som tagit Sverige tillbaka till världstoppen i den disciplinen).
Ska man hitta någon generation som står ut här så blir det 87:orna. Mellan 1982 (Henrik Lundqvist) och 1990 (Erik Karlsson/Victor Hedman) är det i min värld inget snack om att Nicklas Bäckström är den bästa spelaren Sverige fått fram.
Ovanpå det kan du addera Niklas Hjalmarsson (en av endast fem svenskar med minst tre Stanley Cup-ringar) och Patric Hörnqvist (en av femton som vunnit två), som båda var bland de absolut bästa i världen på sina respektive specialområden (defensiv back/spel framför mål).
De här tre gör att 87:orna (tillsammans med 64, 72, 73 och 80) är en av endast fem svenska årgångar som producerat tre spelare som gjort minst 700 NHL-matcher.
Här är det dock bara spets och ingen bredd som gäller – den fjärde meste NHL-svensken född 1987 är Tom Wandell, med 229 matcher.
Pucktrollaren Michael Nylander. Foto: Bildbyrån
Plats 8 – 72:orna
Den enda svenska årgång som producerat fem olika spelare som gjort minst 600 matcher i NHL – varav tre bar ett C på sitt bröst och en har sitt tröjnummer pensionerat.
Andreas Dackell skapade sig en gedigen karriär och Michael Nylander var en skicklig poängmakare vars produktion möjligen överskuggats av hans många olika klubbadresser. Därefter hittar vi Mikael Renberg, som fick sin karriär förstörd av skador men var en urkraft under sina första år i ligan. Vi hittar också Mattias Norström, en enormt respekterad kapten för Los Angeles Kings och sist men inte minst Daniel Alfredsson som lär bli en Hall of Famer vad det lider.
Oliver Ekman-Larsson har hög status i Arizona. Foto: Bildbyrån
Plats 7 – 91:orna
Det tidiga 70-talets söner var en gyllene generation för svensk hockey – och det är nästan som att Nicklas Lidström, Peter Forsberg, Markus Näslund och Daniel Alfredsson drog på någon sorts betäckarturné när de nådde myndig ålder, för två decennier senare började det poppa upp några riktigt bra svenska årgångar.
91:orna är en sådan, och om inte annat så bör deras plats på den här listan vara given av en enkel anledning: med totalt 20 spelare är det enligt min manuella (och därmed kanske inte 100-procentigt tillförlitliga) räkning den årgång som producerat flest svenska NHL-spelare.
Den här skaran frontas av Oliver Ekman-Larsson, Coyotes-kaptenen som kommer få se sin tröja i taket i Arizona i en vacker dag, och Robin Lehner som är en av endast tre svenskar som har nominerats till Vezina Trophy.
Därefter är det dock ganska tunt – man landar nog i att Jesper Fast eller Calle Järnkrok är tredje bästa 91:a – och därför kan jag inte med gott samvete placera dem högre än så här.
Tomas Sandström i sin pride. Foto: Bildbyrån
Plats 6 – 64:orna
60-talisterna var tämligen jämnt fördelade och det är svårt att hitta någon årgång som sticker ut, men jag kan inte lämna detta årtionde helt utanför listan. Valet föll till slut på 64:orna. 50- och 60-talet producerade totalt sett bara nio spelare som gjorde 900 matcher i NHL och tre av dem är födda 64: Ulf Samuelsson, Tommy Albelin och Tomas Sandström.
Det är på intet sätt de största stjärnorna från de här åren, men det är gedigna spelare som på olika håll och i olika roller kompletterade stjärnspelare på ett föredömlig sätt – och samtliga tre har fått vara med om att vinna Stanley Cup minst en gång.
***
I morgon är det dags för plats 1-5 på listan. Missa inte det!
***
Intressant?! Värd en kokt med bröd – för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.
50% rabatt i 3 månader Skaffa PLUS. (Säg upp när du vill.)