Frölunda har gjort en av SHL:s bästa värvningar

SHL presenteras av ATG Sport 

Stockholm var förmodligen ett kärt återseende för rätt många av Frölundas spelare. För det var här i landets huvudstad, något hundratal meter bort genom katakomberna i Globen, som Roger Rönnbergs lag spelade hem SM-guldet till Göteborg i början av maj.

Frölunda har efter den festen och den tunga titeln lyckats med det som de flesta andra mästarlag misslyckas med.

Att behålla sina guldvinnare.

Kikar man i Frölundas interna poängliga från förra den laguppställning man hade i SM-slutspelet är de sex främsta kvar: Ryan Lasch, Rhett Rakhshani, Max Friberg, Simon Hjalmarsson, Patrik Carlsson och Joel Lundqvist.

Visst hade Frölunda velat behålla Chay Genoway som flyttade vidare till KHL, men Samuel Fagemo har kommit tillbaka från Los Angeles-utflykten för en ny guldjakt med Frölunda. Och i övrigt är det några beslut av ekonomisk karaktär som gjort att sportchefen Fredrik Sjöström exempelvis bytt ut målvakten – dubble SM-guldhjälten Johan Gustafsson och backen Jonathan Sigalet.

Men det Frölunda har fått in är faktiskt ännu bättre.

Framför allt är Niklas Rubin en målvakt i absolut toppklass i SHL. Så bra som han har varit under den första fjärdedelen av serien gör att det finns tillräckligt med matcher och prestationer för att påstå att han med största sannolikhet är ”the real deal”.

Mot Djurgården tog han 31 av 33 skott, nästan 94 procent, och var skillnaden mellan en eller två poäng.

Rubin hade inte en chans att konkurrera ut Luleås superetta Joel Lassinantti, lika lite som norrbottningen i årets Luleå, David Rautio, har någon möjlighet att rubba en av landets allra bästa SHL-målvakter.

Men för Frölunda är Niklas Rubin uppenbarligen helt perfekt. En Kungsbackakille fostrad i Hanhals några mil söder om Göteborg. Bara en sådan sak.

Mot Djurgården på Hovet, i den första reprisen på SM-finalen, var Niklas Rubin matchvinnare tillsammans med backen och 3-2-skytten på övertid Jacob Moverare.

Djurgården skapade mer, sköt mer, hade fler chanser, men Rubin räddade och räddade.

Det var inget mästerverk till match av Frölunda, långt därifrån, men som lagmaskin är Roger Rönnbergs gäng svår att rubba. Jämfört med Djurgården, som har haft en värre spelaromsättning att brottas med, har Frölunda ett försprång den här hösten.

##När Frölunda drog på sig utvisningar på Hovet fick boxplay-enheterna svettas. Men hårdast av alla jobbade Niklas Rubin.

Förra säsongen fick han bara starta tolv SHL-matcher i Luleå. Och han fick sällan eller aldrig beröm av Luleås supportrar. Ändå vann han 60 procent av sina matcher och höll nollan en gång. När Örebro tog in Jhonas Enroth, som hyllades välförtjänt för sina insatser från februari och till slutet av säsongen vann Enroth också exakt 60 procent av sina matcher. Och VM-guldvinnaren Enroth höll inte nollan någon gång på de tio matcher han spelade.

Frölunda har med Niklas Rubin och Johan Mattsson ett målvaktspar att känna sig tryggt med på den långa resan mot SM-slutspelet 2020.

Av de nygamla spelarna har både Johan Sundström och Nicklas Lasu börjat finna sig tillrätta och bidrar mer och mer med det de förväntas göra i sina olika roller.

Men att det var 2-2 efter 60 minuter var mycket – mest – Niklas Rubins förtjänst.

Djurgården? Efter en rätt blek start på matchen var Robert Ohlssons lirare som bäst efter 1-0-underläge i den första perioden och efter Johan Sundströms korrekt godkända 2-0 i den andra.

Djurgården har så här långt haft stora bekymmer med att hantera pucken på rätt sätt i egen zon, vilket ofta leder till pucktapp och målchanser för motståndarna. Matchen mot Frölunda var inget undantag. Djurgården får nog vara nöjt med den poäng man fick.