Per Hånberg: ”Jag trivs väldigt bra”

Efter två och en halv säsong i Karlskrona fick Per Hånberg sparken när laget gick tungt. Han tog beskedet tungt och tog en kortare paus. Drygt fem månader senare hoppade han på uppdraget som huvudtränare för SC Langenthal i den schweiziska andraligan, där han nu är inne på sin andra säsong. 

– Jag trivs väldigt bra. Det är lite annorlunda vid sidan om. Rinken är densamma och man jobbar på samma sätt. Så jag trivs väldigt bra. Man får jobba, inte i lugn och ro, men på det sätt som jag tycker är roligt att jobba på med människor och hockeylag. Det är bra. Jag tycker det är roligt och man får va med på lite input vid sidan av. Vi hade tränar- och ledarmöte igår med alla klubbens ledare ända ner till hockeyskolan faktiskt. Vi körde lite teori, ledarskap och lite på is, så det var faktiskt väldigt kul, säger han. 

Hur är staden?

– Jag bor mer i en by. Schweiz är uppbyggd med några storstäder i Bern, Luzern Zürich och Geneve och sedan är resten bara byar egentligen. Vi bor i en ganska så traditionell by med en gågata och fina byggnader. Hela Schweiz är egentligen lantligt. Husen ser lite speciella ut med långa tak som går ner i marken. Det är stora hus där halva husen egentligen är lador. Det är mycket djur överallt. Det är kor och höns och tuppen gal varje morgon. Det är jättemysigt, nästan lite Hobbit-aktigt. Det är gröna kullar och välskött, så det är väldigt harmoniskt.

Ifjol slutade laget tvåa i tabellen. Den här säsongen inleddes lika bra och laget var vid ett tillfälle serieledare, men har halkat ner till en tredjeplats efter fem förluster på de sex senaste matcherna. 

– Det lag som jag har har ju en historik av att inte riktigt vara ett topplag för många år sedan, men senaste sex, sju, åtta åren har man varit ett uttalat topp fyra, topp fem lag. Man har också vunnit ligan två gånger tidigare. I år tappade vi fyra man till högstaligan, tre backar och en forward. I och med att utlänningskvoten är som den är och Schweiz är ett mindre land med färre hockeyspelare så är det inte jättelätt att rekrytera.

– VI inledde väldigt bra. Vi hade sexton raka matcher utan förlust och det gav ett självförtroende i laget. Vi fick också vara helt fria från skador helt och hållet. Sen de sista tre veckorna har vi åkt på en del skador på spelare som har lite större roller i både powerplay och boxplay. Två centrar, vår lagkapten och vår ”top scorer” som man säger här nere. Det gör att man tappar en hel del procent och mål i special teams. Det har gjort att vi blivit lite försvagade och tappat lite energi här på slutet.

Trots en tredjeplats inför slutspurten är han inte helt nöjd. 

– Förra året hade vi ett jättebra powerplay men i år har puckarna inte gått in. Många matcher vinns i powerplay så sätter man en, två kassar i powerplay varje match så har man ett ganska bra försprång. Där har vi inte lyckats, så det är det vi jobbar med och kommer att jobba med den kommande månaden innan vi går in i ett slutspel.

I laget återfinns den svenske forwarden Kim Karlsson, men Per Hånberg medger att han haft en tung säsong såhär långt. 

– Det är så här nere att en import ska göra poäng och vara sevärd och sticka ut på ett speciellt sätt. Det är den förväntan som finns här nere och det är bara att acceptera det. Kim var med förra året och jag tycker han gjorde det bra. Poängmässigt har inte Kim gått lika bra som fjol, men han är en hårt jobbande center som är taktiskt kunnig och en skicklig spelare, säger han och fortsätter:

– På lång sikt räcker det inte till, utan man måste göra poäng här nere för att få stanna. Så har det varit och så är det just nu. Det har vi pratat om och han vet om spelreglerna. Men jag tror att det kan behöva ändras lite också, att man ser att importerna kan vara hårt jobbande forwards också istället för att bara vara poänggörare. 

Kim Karlsson har ett förflutet i Björklöven. Foto: Bildbyrån

Hur står sig ligan jämfört med Sverige?

– Det är alltid svårt att jämföra. Andraligan i Schweiz har ju haft problem med att få ihop tolv lag. Nu är vi elva lag för andra året i rad eftersom ett lag gick i konkurs. Nu är det ett lag som är på väg upp, ett farmarlag till Geneve. Det finns tre farmarlag i ligan nu, vilket gör det lite speciellt, säger han och fortsätter:

– De lagen spelar ju i ligan och är värda att respekteras, men där kanske man inte har målet att vinna hela tiden och gå upp eller nå slutspel utan där är fokus mer på talangutveckling. Det blir en annan typ utav hockey när man möter dem lagen än de sex, sju förstalagen. Jag kan tycka att de fem, sex första lagen håller en god allsvensk klass. De flesta är väldigt bra och har två femmor som jag tycker håller toppklass i allsvenskan. Sedan finns det vissa spelare som säkert kunnat spela i SHL också. Men det är väl en allsvensk nivå på ett sätt, kan jag tycka, även om det är lite annorlunda hockey.

Det här är sista året på kontraktet för Per Hånberg, men diskussioner om en fortsättning har inletts. 

– När jag var i Sverige hade jag en dröm om att en dag stå i ett SHL-bås och det tog ett antal år innan jag fick uppleva den drömmen. Så jag har väl en dröm om att få jobba i högstaligan även i Schweiz. Jag skulle ljuga om jag säger något annat. Men samtidigt så måste man se vad man har och jag trivs väldigt bra, säger han och fortsätter:

– Sverige finns ju där också. Jag har ett driv på insidan om att fortsätta som hockeytränare, så vi får väl se vad det blir. Man får vara tacksam att man får jobb idag som hockeytränare, det är få förunnat. Idag är det en osäker bransch att jobba i. Man ska vara tacksam alla dagar man får vara med.

Per Hånberg var omtyckt som tränare i Karlskrona och tackades av med ett mäktigt tifo. Foto: Bildbyrån

Så det är inte uteslutet att återvända till Sverige redan nästa säsong?

– Nej, det är det inte eftersom man är svensk och älskar svensk hockey. SHL är en liga som var väldigt kul och spännande att jobba i. Men som sagt, det är många duktiga tränare som står på tur där. SHL är SHL och det är väl varje hockeytränare i Sveriges dröm att jobba där. Men jag har inte hört någonting hemifrån Sverige, så det är kanske inte något för mig att titta upp nu. Nu börjar kontrakten att skrivas här i Schweiz. Här är man mycket tidigare än vad man är i Sverige. Branschen är som den är och ska man då vänta in så är risken att man står utan jobb sen och det vill man ju inte. Jag avser att besluta var jag ska jobba de kommande två, tre åren inom en månad.