Ja, kanske kan man kalla honom så, Vallentunakillen Filip Rydström. Några likheter med Daniel Defoes litterära karaktär kan vi ändå hitta. Han har funnit sitt hem på en liten ö och befinner sig långt ifrån hockeyvärldens epicentrum, trots att vi ändå hittar Prince Edward Island i östra Kanada. Och livet inom den kanadensiska universitetshockeyn på ön, som också är landets minsta provins, har gjort det svårt för Filip Rydström att förhålla sig till sin hockeyomvärld.
Efter tre års spel för University of Prince Edward Island i den kanadensiska universitetsligan har 23-åriga Filip Rydström ingen aning om vilken nivå han håller med svenska mått mätt. SHL? Allsvenskan? Hockeyettan?
– Jag får den där frågan så ofta men jag har faktiskt ingen aning. Jag har fortfarande ingen koll. Planen är att göra klart de två åren jag har kvar på utbildningen. Sedan får vi se, men jag vill verkligen uppfylla drömmen och målet att spela professionell hockey, säger Filip Rydström.
Precis som många svenska killar som sticker över i juniorålder till Nordamerika var det spel i någon av de stora kanadensiska juniorligorna som lockade Filip Rydström. Han blev draftad av QMJHL-laget Charlottetown Islanders, från, just det, Prince Edward Island, och anslöt till Charlottetown hösten 2014. Han gjorde två säsonger i Quebec Major Junior Hockey League.
– Jag hade spelat i Vallentuna hela mitt liv och kände att det var dags för nästa steg. Jag kommer ihåg en match som vi spelade i Quebec City i deras nya arena. De skulle slå något rekord och det var över 18 000 på läktarna. Det var något helt annat mot det jag hade upplevt dittills, säger Filip Rydström.
Efter den andra säsongen med Charlottetown Islanders var Filip Rydströms juniorkarriär över och han började fundera på vad han skulle göra och vart han skulle ta vägen. Det blev en säsong i Omaha i USA i den collegeförberedande ligan USHL. Men eftersom han hade bränt den amerikanska collegebron när han sajnade med ett QMJHL-lag så var inte collegeligan i USA, NCAA, ett alternativ.
Filip Rydström kan förstå att ligan beskrivs så, men håller ändå inte riktigt med om bilden av USports.
– Det är spelare som kanske inte har skrivit på det proffskontraktet som de ville när de var färdiga i juniorhockeyn eller killar som har velat plugga istället, men enligt mig så håller universitetshockeyn absolut högre klass än juniorligorna. Det är bara att vi inte har de höga topparna med de talangerna som väljs tidigt i NHL-draften. Men det är en stentuff liga, säger Filip Rydström och fortsätter:
– Bara på de tre åren jag har varit där så tycker jag att ligan har blivit mycket bättre. Och ens hockeykarriär är verkligen inte över bara för man är där. Min kedjekamrat här skrev för en månad sedan på ett AHL-kontrakt.
Men exakt vad för nivå som den kanadensiska universitetshockeyn håller har Filip Rydström alltså svårt att sätta fingret på. Hur bra han själv är vet han inte. Han befinner sig lite på en isolerad ö i hockeyvärlden, om man vill fortsätta med Robinson Crusoe-liknelser.
Med eller utan bildliga referenser så återvände i vilket fall Filip Rydström bokstavligen till ön efter året i USA. Prince Edward Island och möjligheten till hockey kombinerat med utbildning lockade Rydström tillbaka till den lilla provinsen i Saint Lawrenceviken.
– Till slut bestämde jag mig för att gå skolvägen och få en utbildning så man har något i bagaget, säger Filip Rydström.
Och att han återvände till samma plats var lite av en lycklig avsiktlig slump.
– Det är egentligen precis samma ställe. Ishallarna ligger väl bara någon kilometer ifrån varandra. När jag spelade där i juniorligan så stormtrivdes jag. Man har ju värdfamiljer där borta som man bor hos och jag klickade verkligen med min värdfamilj och jag är över hos dem på middag och så nu. Så pappan i familjen hade en stor inverkan på att jag kom tillbaka till Prince Edward Island. Men i stort så trivs jag jättebra på ön och jag ville fortsätta lira hockey där.
När man befinner sig i de små, allra östligaste kanadensiska provinserna Nova Scotia, New Brunswick och Prince Edward Island ute i Atlanten kan en känsla av att man befinner sig i världens ände infinna sig. Prince Edward Islands terräng är låglänt och ön består till hälften av odlad åkermark.
– Det är väldigt litet, men jag tycker det är charmigt. Och det är ändå ganska likt Sverige på många sätt, säger Filip Rydström.
Han pluggar miljövetenskap och ångrar inte en sekund att han valde den väg han valde.
– Jag har tänkt på att Sverige borde implementera och försöka bygga upp seriösa universitetsligor för det är många som kan paja för sig själva när de bara går hockeyvägen. Det är något som skulle ta lång tid att bygga upp, men jag tycker att det är något som vi i Sverige borde sträva efter.
Daniel Defoe lät Robinson Crusoe stanna på sin ö i 28 år. Filip Rydström är färdig på sin metaforiska universitetshockey-ö och på sin bokstavliga Prince Edward-ö om två år. Då får vi se hur det går i den stora hockeyvärlden för Vallentunas egen Robinson.
***
Riktigt bra! Värd en hamburgare – för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.
Efter tre års spel för University of Prince Edward Island i den kanadensiska universitetsligan har 23-åriga Filip Rydström ingen aning om vilken nivå han håller med svenska mått mätt. SHL? Allsvenskan? Hockeyettan?
– Jag får den där frågan så ofta men jag har faktiskt ingen aning. Jag har fortfarande ingen koll. Planen är att göra klart de två åren jag har kvar på utbildningen. Sedan får vi se, men jag vill verkligen uppfylla drömmen och målet att spela professionell hockey, säger Filip Rydström.
Precis som många svenska killar som sticker över i juniorålder till Nordamerika var det spel i någon av de stora kanadensiska juniorligorna som lockade Filip Rydström. Han blev draftad av QMJHL-laget Charlottetown Islanders, från, just det, Prince Edward Island, och anslöt till Charlottetown hösten 2014. Han gjorde två säsonger i Quebec Major Junior Hockey League.
– Jag hade spelat i Vallentuna hela mitt liv och kände att det var dags för nästa steg. Jag kommer ihåg en match som vi spelade i Quebec City i deras nya arena. De skulle slå något rekord och det var över 18 000 på läktarna. Det var något helt annat mot det jag hade upplevt dittills, säger Filip Rydström.
Efter den andra säsongen med Charlottetown Islanders var Filip Rydströms juniorkarriär över och han började fundera på vad han skulle göra och vart han skulle ta vägen. Det blev en säsong i Omaha i USA i den collegeförberedande ligan USHL. Men eftersom han hade bränt den amerikanska collegebron när han sajnade med ett QMJHL-lag så var inte collegeligan i USA, NCAA, ett alternativ.
Filip Rydström är den enda svensken i den kanadensiska universitetshockeyn. Foto: Janessa Hogan
För de största nordamerikanska talangerna står ofta valet mellan spel i någon av de tre stora kanadensiska juniorligorna och sedan försöka få proffskontrakt efter juniortiden eller att spela collegehockey i USA och samtidigt få en utbildning. Få i Sverige har ens hört talas om den kanadensiska universitetshockeyn och pratar man med folk runtomkring i Kanada så har USports, organisationen för universitetshockey i Kanada, ryktet att mest locka till sig "andrasorteringen". Spelare som har gett upp proffsdrömmen eller som vill fokusera på utbildning men samtidigt spela hockey.Filip Rydström kan förstå att ligan beskrivs så, men håller ändå inte riktigt med om bilden av USports.
– Det är spelare som kanske inte har skrivit på det proffskontraktet som de ville när de var färdiga i juniorhockeyn eller killar som har velat plugga istället, men enligt mig så håller universitetshockeyn absolut högre klass än juniorligorna. Det är bara att vi inte har de höga topparna med de talangerna som väljs tidigt i NHL-draften. Men det är en stentuff liga, säger Filip Rydström och fortsätter:
– Bara på de tre åren jag har varit där så tycker jag att ligan har blivit mycket bättre. Och ens hockeykarriär är verkligen inte över bara för man är där. Min kedjekamrat här skrev för en månad sedan på ett AHL-kontrakt.
Men exakt vad för nivå som den kanadensiska universitetshockeyn håller har Filip Rydström alltså svårt att sätta fingret på. Hur bra han själv är vet han inte. Han befinner sig lite på en isolerad ö i hockeyvärlden, om man vill fortsätta med Robinson Crusoe-liknelser.
Filip Rydström tillsammans med de tidigare University of Prince Edward Island-spelarna Joel Ward, flerårig NHL-spelare, och Cody Payne, nu i ECHL. Foto: Privat
Med eller utan bildliga referenser så återvände i vilket fall Filip Rydström bokstavligen till ön efter året i USA. Prince Edward Island och möjligheten till hockey kombinerat med utbildning lockade Rydström tillbaka till den lilla provinsen i Saint Lawrenceviken.
– Till slut bestämde jag mig för att gå skolvägen och få en utbildning så man har något i bagaget, säger Filip Rydström.
Och att han återvände till samma plats var lite av en lycklig avsiktlig slump.
– Det är egentligen precis samma ställe. Ishallarna ligger väl bara någon kilometer ifrån varandra. När jag spelade där i juniorligan så stormtrivdes jag. Man har ju värdfamiljer där borta som man bor hos och jag klickade verkligen med min värdfamilj och jag är över hos dem på middag och så nu. Så pappan i familjen hade en stor inverkan på att jag kom tillbaka till Prince Edward Island. Men i stort så trivs jag jättebra på ön och jag ville fortsätta lira hockey där.
När man befinner sig i de små, allra östligaste kanadensiska provinserna Nova Scotia, New Brunswick och Prince Edward Island ute i Atlanten kan en känsla av att man befinner sig i världens ände infinna sig. Prince Edward Islands terräng är låglänt och ön består till hälften av odlad åkermark.
– Det är väldigt litet, men jag tycker det är charmigt. Och det är ändå ganska likt Sverige på många sätt, säger Filip Rydström.
Han pluggar miljövetenskap och ångrar inte en sekund att han valde den väg han valde.
– Jag har tänkt på att Sverige borde implementera och försöka bygga upp seriösa universitetsligor för det är många som kan paja för sig själva när de bara går hockeyvägen. Det är något som skulle ta lång tid att bygga upp, men jag tycker att det är något som vi i Sverige borde sträva efter.
Daniel Defoe lät Robinson Crusoe stanna på sin ö i 28 år. Filip Rydström är färdig på sin metaforiska universitetshockey-ö och på sin bokstavliga Prince Edward-ö om två år. Då får vi se hur det går i den stora hockeyvärlden för Vallentunas egen Robinson.
***
Riktigt bra! Värd en hamburgare – för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.
Allt nytt innehåll på Hockeynews PLUS för bara 69 kr! Skaffa Hockeynews PLUS
JUST NU: TV4 Play+ på köpet! (värde 118 kr)
