Jakobs på väg att lägga av: ”Det jobbigaste jag varit med om”

Efter 17 säsonger på elitnivå ser det ut att vara över för den 35-årige profilen Jens Jakobs. Mycket talar för att de sex matcherna med engelska Nottingham Panthers förra säsongen blev de sista på professionell nivå. 

– Beslutet har växt fram den senaste tiden. Man ska väl aldrig säga aldrig, men till 95 procent så är det så. Det har växt fram från det att jag kom hem från England. Jag var med och tränade med Nacka hela förra säsongen, men det blev liksom inget mer. Jag tycker fortfarande det är kul och så, så kanske blir det något på lite lägre nivå. Elitnivån är väl i stort sett slut, säger han när HockeyNews.se når honom. 

Vad är det som ligger bakom beslutet?

– Det är en blandning av allt. Det ska vara värt det också. Pengarna i allsvenskan är inte som de var förr, det kan jag ärligt säga. Det handlar inte om pengar, men man ska gå runt och kunna försörja sin familj. Sen har jag varit privilegierad att få spela när allsvenskan mådde som bäst och lagen verkligen hade råd att betala, om du förstår vad jag menar. 

Är du nöjd med avslutet du fick?

– Nej, så klart inte. Det är det som varit det svåra med att ta det här beslutet. Jag ville avsluta på ett helt annat sätt, det är därför jag har så svårt att inse att det är slut. Samtidigt är det vad det är. Det var väldigt tufft, för vi trivdes väldigt bra i England. Det är bara konstigt där, de skickar spelare till höger och vänster och behöver bara betala två veckors lön. Jag tyckte väl att det gick bättre än vad de tyckte. Jag fick väl aldrig riktigt chansen att spela i toppkedjorna, som jag var värvad för att göra. 

Jens Jakobs i Malmötröjan. Foto: Bildbyrån

Det blev spel i Nyköping, Mora, Luleå, Leksand, Djurgården, Malmö, Linköping, AIK, Storhamar, Almtuna och Nottingham under karriären – och när Jens Jakobs ombeds att plocka ut sina bästa minnen stannar han upp en stund i telefonen innan han svarar:

– Det är många såklart. Alla år i Mora där jag fick mitt genombrott. Jag hade Harald (Lückner) där i många år och han var bra för mig. Vi var inte alltid överens, men jag får väl ge han rätt i det mesta. Han har betytt mycket för mig. Även Niklas Fogström har betytt mycket, jag tror inte att jag hade kommit dit jag kommit om det inte vore för honom, han satte ner foten när jag svävade iväg. 

– Förutom Moratiden är det tre minnen som sticker ut: Det är SM-finalen med Luleå, när vi gick upp med Djurgården samt uppflyttningen med Malmö. Det är ingenting som toppar när vi gick upp med Djurgården, det var riktigt mäktigt, säger han. 

SHL-avancemanget med Djurgården ligger i topp över Jens Jaobs bästa minnen från karriären. Foto: Bildbyrån

Finns det något beslut du är mindre nöjd över i din karriär?

– Det är ett beslut jag ångrar att jag tog, men det får du räkna ut själv. Det är den enda klubb som jag är missnöjd med att jag gick till. Det var bara dumt. Jag tänkte att jag skulle få chansen i SHL och att det var nära hem till föräldrarna och så där, men det var ett dåligt beslut eftersom jag är Moring i grunden. 

Efter ett ha spenderat i stort sett hela livet med hockeyn har Jens Jakobs svårt att inse att det är över. Han har svårt att sätta ord på känslorna som det innebär. 

– Det går inte. Det har varit mitt liv och det enda som funnits yrkesmässigt. Den här tiden när man inser att det nog är slut, det är det jobbigaste jag varit med om. Jag trodde inte att det skulle ta slut så här tidigt, jag är bara 35 och trodde att jag hade några år kvar. Det är många olika parametrar som spelar in i det här. Det är tufft. Helt plötsligt var man 35 och var tvungen att lägga av, säger han. 

Nu har han tillsammans med flickvännen Paulina tagit beslutet att lämna Stockholm och flytta till ner till Skåne. 

– Tjejens familj bor i Ystad och vi trivs väldigt bra här. Vi har surrat om det här i många år, att när jag lägger av så ska vi titta på något här.  Nu passade det bra när allt blev som det blev. 

Har du haft tankar på vad du vill syssla med nu efter karriären?

– Jag är öppen för det mesta just nu. Jag började jobba i Stockholm på en mediabyrå, det kändes bra. Sen kom corona och de var tvungna att säga upp alla som hade provanställning. När det kom tog vi beslutet att vi flyttar ner till Ystad. Tjejen (Paulina) pluggar fortfarande och kan plugga på distans, så det var ett bra tillfälle. 

Foto: Bildbyrån

Du har inte haft tankar på att fortsätta inom hockeyn på något annat sätt?

– I början tänkte jag att jag ville testa någonting helt annat, men nu är jag väl öppen för allt, även det. Hockeyn är det jag kan och är bra på, så det är inte omöjligt alls. Jag ska fundera, jag är pappaledig nu till augusti så jag har lite tid att fundera och söka jobb. 

I så fall, vilken roll inom hockeyn är det som lockar dig?

– Helt ärligt vet jag inte. Tränare tror jag inte, inte huvudtränare, jag ser vilken press de har. Jag ser hur mycket tid min bror (Jeff Jakobs) lägger ner, det är helt sjukt. Han lägger ner ett jobb som en huvudtränare och lite till. Kanske assisterande eller skills coach i så fall. Det är väl antingen det eller testa något helt nytt, som jag gjorde med den här försäljningsgrejen i så fall.