Med Timrå IK som moderklubb sved förra säsongens degradering extra hårt för Filip Hållander som under säsongen varit en av de bättre spelarna i laget och i kvalet stod för mer än en poäng per match.
Årets säsong skulle bli en pigg nystart för Hållander som valde att skrev på för Luleå där han återförenades med tränaren Henrik Stridh som han haft i omgångar under åren i Timrå och efter en bra försäsong och pigg SHL-premiär mot Växjö såg det lovande ut för Hållander.
Då förändrades allt i andra omgången mot Örebro. I tredje perioden jagade Hållander pucken i kamp med Örebrobacken Aaron Irving, en kamp som slutade med att Hållander föll och kanade in i sargen. Där blev han liggande en stund innan han fick hjälpas av isen och blev förd till sjukhus.
Där konstaterades det att han ådragit sig ett benbrott.
– Jag kände inte att den var av, att den hängde eller så utan mer att det gjorde riktigt ont. Jag har aldrig haft problem med fötterna eller benen tidigare, jag hade inte ens stukat foten, så jag visste inte hur illa det kändes när man bröt den men sedan fick jag veta att det var som det var på sjukhuset dagen efter, säger Hållander om smällen.
Filip Hållander kraschade in i sargen mot Örebro i andra SHL-omgången. Bild: Bildbyrån
Gips i sex veckor och sedan lång rehabilitering blev domen och han kommer vara borta fram tills det är dags att fira jul, om allt går smärtfritt.
Förutom att starten på Luleåkarriären fick sig en törn grusades med största sannolikhet också drömmarna om ett andra JVM för forwarden som var med i det svenska laget förra vintern.
Nu försöker Hållander så ljust på det som hänt istället för att gräma ned sig.
– Just då var det jäkligt tufft när man fick veta hur länge man skulle vara borta och vad man förmodligen kommer missa. Det var mest det man tänkte, att det skulle bli tråkigt att missa JVM men nu har jag känt att det här hände av en anledning och nu får man ta det härifrån. Jag fick chansen att vara med i JVM förra året och har jag inte något mirakulöst bra läkkött så kommer det inte bli av i år. I år kanske det hade varit med lite större roll och förtroende men jag får vara nöjd över att jag fick vara med ett år.
På måndag är det dags att ta bort gipset runt benet och då påbörjas en ny fas i rehabiliteringen.
– Det ska bli riktigt kul att få ta bort gipset efter sex veckor så man kan börja gå lite igen. Sedan kommer det väl ta sin tid, man kan inte börja tuta och köra direkt man tagit bort gipset, men det är roligare träning när man vet att man är på väg tillbaka, säger han och fortsätter:
– Rehabben har väl knappt börjat. Jag ska ta bort gipset på måndag så då börjar väl den riktiga rehabben kan man säga. Nu känns det lite som att den träning man gjort är för att försöka få upp lite puls och känna att man faktiskt gör något än att bara ligga hemma.
– Jag hade rätt ont efter operationen så då åkte jag hem och var med familjen och tog tillvara på tiden för sedan när man är på väg tillbaka kommer man ju att vara där uppe hela tiden så jag var hemma och gick på någon Timråmatch och umgicks med familjen. Nu ser jag mest fram emot att kunna gå på två ben och inte behöva be flickvännen om hjälp med allting. Det vardagliga livet kommer bli mycket enklare när man inte behöver hoppa runt på kryckor, berättar han.
– I början var det mycket nytt och nya lagkamrater. Jag har ju varit i Timrå en väldigt lång tid och i A-laget de två senaste säsongerna så man var ju väldigt bekväm där så det var en omställning såklart. Sedan hade jag en fördel av att känna lite folk i Luleå sedan innan. Jag hade Stridh (Henrik, assisterande tränare) en halv säsong i J18 och lite i A-laget innan han stack iväg hit och så är ”Nisse” (Nils Lundkvist) en av mina bättre vänner så det hjälpte ju att ha han som kunde hjälpa mig med lite allt möjligt i början, säger han.
Allt nytt innehåll på Hockeynews PLUS för bara 69 kr! Skaffa Hockeynews PLUS
JUST NU: TV4 Play+ på köpet! (värde 118 kr)
