Hon beskriver det som ”olycklig kärlek”, den där matchen mot Schweiz i Bolsjoj-palatset i Sotji 2014. I 54 minuter kunde Damkronorna känna lukten av en OS-bronsmedalj, men de var de sista sex som kom att bli avgörande. Schweiz vände underläge till seger och Damkronornas bronsmedalj gick upp i rök.
I det senaste avsnittet av Vägen till Toppen berättar Erika Grahm att det var den tyngsta förlusten i hela hennes karriär och 27 år gammal har hon trots allt hunnit vara med om en hel del, både på isen men även utanför. Som till exempel när hon sommaren 2011 drabbades av en ytterst ovanlig nervsjukdom som gjorde att hon till slut inte ens kunde lyfta sina egna ben och i åtta veckor var hon sängliggandes.
Lyckligtvis var det inte MS utan en annan, lindrigare nervsjukdom, kallad Guillain-Barrés syndrom och Grahm återfick känseln, funktionen och förmågan i benen.
Det blir ganska tydligt när man pratar med Erika Grahm att det är en tjej med mycket driv. Direkt efter att ha återfått känseln och funktionen i benen så kämpade hon sig tillbaka till rinken, vann samma säsong SM-guld med Modo och gör nu sin elfte säsong i den högsta svenska damserien, men blott den första som heltidsproffs.
Tidigare år har Grahm alltid tvingats kombinera hockeyn med jobb för att få ekonomin att gå runt, men den här säsongen är hon tjänstledig för att helhjärtat kunna satsa på att spela sitt livs bästa hockey i Pyeongchang i februari.
Och låt oss hoppas att det slutar lyckligare än för fyra år sedan, för som Erika Grahm själv poängterar så är det upplevelserna som betyder något när de ekonomiska förutsättningarna inte finns där, inte ens för våra bästa svenska damspelare som ska representera vårt land i det mest prestigefyllda mästerskapet.
Lyssna till senaste avsnittet här:
Vägen till Toppen presenteras i samarbete med HockeyNews.se och Bauer Hockey.
Slutspelsfeber! 1kr/1mån. Skaffa PLUS. Säg upp när du vill.