FÖLJ OSS
.

Annons

KRÖNIKA
Fem svenska utropstecken – och frågetecken

Jonatan Lindquist:

Fem svenska utropstecken – och frågetecken


20 april

Slutspelet har dundrat igång – med svenskar i stora roller på många håll.

Låt oss kolla vilka som utmärkt sig, i både positiv och negativ bemärkelse.


Presenteras i samarbete med Hajper.com – En spelsajt i Hajper-fart

Den första rundan av slutspelet är på många sätt den allra bästa tiden på NHL-säsongen. Det är flera matcher varje kväll, spelare är (relativt) fräscha och adrenalinet flödar – det ger en intensivare, mindre disciplinerad och på många sätt mer underhållande hockey än vi får se i senare rundor (då den ökade dramatiken och stundens allvar dock gör det sammantagna underhållningsvärdet högre).

Hur som helst, vi har haft svenskar i farten i samtliga slutspelslag och jag tänkte plocka ut några utropstecken och frågetecken ur den gruppen. Jag kör med samma filosofi som när jag äter (sallad först, pommes frites sist) och börjar med det lite jobbiga och tar det roliga till sist.

Så först ut fem frågetecken – och därefter fem utropstecken.

OBS! Detta skrivs inför nattens möten mellan Colorado-Calgary, så jag väljer att avstå att inkludera spelare från de lagen här eftersom att en enskild match kan göra så stor skillnad på omdömet såhär tidigt i slutspelet.

Lyckligtvis finns det många andra att välja på, som nedanstående.

FRÅGETECKNEN

Victor Hedman

Vi har redan avhandlat Tampas vinstlösa sorti mot Columbus som ett av NHL-historiens största fiaskon. Ingen spelare kom upp till normal nivå och det går inte att lämna lagets enda svensk (skadade Anton Strålman spelade inte alls) och en av lagets största nyckelspelare utanför en sådan här lista, även om han bara spelade två av fyra matcher.

Det första först – Hedman spelade inte slutet av grundserien och det var uppenbart att han inte var sig själv i match ett, som i ärlighetens namn kan ha varit den svajigaste insatsen jag sett honom göra i vinter.

Hedman har en historia av att prestera bra i slutspel och vi ska inte dra för stora växlar av det här, men pressen är verkligen på nu. Han, Stamkos, Kucherov och Vasilevskiy är kvartetten det här laget är byggt runt, och de är omgivna av en på alla sätt tillräckligt bra bredd för att gå hela vägen.

De kommer kanske tunnas ut en del på grund av lönetaksskäl nästa säsong, men Washington visade i fjol att det inte alltid är den bästa versionen av ett lagbygge som behöver vinna.

Ska de göra det så måste dock Hedman vara dominant. Ingenting han eller lagkompisarna gör fram till nästa april kommer spela någon roll om det slutar såhär igen.

Erik Karlsson 

Foto: Joel Marklund/Bildbyrån

Det kan tyckas märkligt att den bäste svenske poängplockaren i slutspelet här (0+7 på fyra matcher) men Karlsson känns absolut inte hundra. Han var dominant i den första matchen men därefter har man kliat sig i huvudet ett par gånger. Följsamheten som ska vara en styrka finns inte alltid där och det känns högst sannolikt att hans strulande ljumskar fortfarande besvärar honom.

Frågetecknet ligger egentligen i hur det här kommer påverka hans framtid (för om inte Martin Jones mirakulöst rycker upp sig kommer det här ändå aldrig räcka hela vägen). Om Sharks inte orkar stå emot Vegas, vad lämnar det Erik med för magkänsla inför sommarens stora beslut? Och finns det klubbar som kanske funderar en gång extra på exakt hur stort bud man vill ge en 29-åring med en jobbig skadehistorik?

Denna runda och eventuellt efterföljande kan räta ut ett par av dem – men ska det bli avancemang från denna serie så kommer Sharks behöva att Erik dominerar över hela isen, inte bara vad det gäller poängproduktion.

Patric Hörnqvist

Inte nog med att Penguins blev svepta – Hörnqvist var poänglös och petades från första PP och ner till tredjekedjan i 5v5. Det här var inget lyckat slutspel för en spelare som brinner som få andra, och jag kan bara tänka hur dåligt han mår.

Dessutom, rapporterat enligt The Athletics väluppdaterade Josh Yohe, så har Hörnqvist haft fem hjärnskakningar de senaste fem åren. Efter den senaste har han gjort tre mål på 39 matcher.

Addera att han hunnit bli 32, spelat en spelstil som sliter mer än de allra flesta, och det är rimligt att fråga sig hur mycket han kvar i tanken.

Jag tänker inte betta emot någon så passionerad som Hörnqvist, han har besegrat oddsen tidigare, men det är rimligt att ställa sig frågan.

Viktor Arvidsson/Filip Forsberg

På gammalt Sedin-manér buntar jag ihop spelare fyra och fem på min lista, Predators dynamiska duo. Fyra matcher in på serien mellan Nashville och Dallas (2–2) så har Forsberg 1+0 och Arvidsson är tom i båda kolumner.

Nashville har en tydlig majoritet av skotten och målchanserna med denna duo på isen, men de måste helt enkelt omsätta dessa i mål – Nashvilles bredd på forwardsidan har varit ett stort frågetecken kring laget, och de är beroende av att Arvidsson och Forsberg producerar om de ska ha framgång i det här slutspelet.

UTROPSTECKNEN

John Klingberg

Foto: Jerome Miron/USA Today Sports/Bildbyrån

Vi börjar utropstecknen med Forsberg och Arvidssons motståndare John Klingberg. Från sin backplats så toppar eleganten från Lerum lagets interna poängliga med fem pinnar (alla assist) på fyra matcher – ingen annan Stars-spelare har fler än tre poäng.

Han orkestrerade käftsmällen i den senaste matchen (då Dallas vann med 5–1 efter att ha gått upp till 4–0 i första) med tre första-assist.

Ovanpå det så driver han spelet i 5v5 föredömligt – Dallas har 58,52 procent av skottförsöken och 62,95 procent av målchanserna med Klingberg på isen. Båda siffrorna är bäst i Stars.

Oskar Sundqvist

Inför nattens omgång är Erik Karlsson och John Klingberg de enda svenskar som gjort fler poäng än Sundqvists fyra (2+2) i det här slutspelet. Den reslige unge mannen från Boden har klivit fram som en riktig joker för Blues mot Winnipeg, där han med sin storlek verkar komma till sin rätt mot det kraftfulla Jets-bygget.

När St Louis kopplade en 2–0-ledning om serien med en 4–3-seger på bortaplan så var det efter två mål från Sundqvist. Jets kom igen och kvitterade serien, men Blues lyckades stjäla en till match på bortaplan efter en 3–2-seger senast – efter ny avgörande insats av Sundqvist.

Blues Brayden Schenn kunde peta in kvitteringen till 2–2 i tredje tack vare att en orädd Sundqvist bröt in på kassen (och blev totalmanglad in i målburen av Dustin Byfuglien). Jaden Schwartz avgjorde sedan i slutminuten.

Sundqvist är topp tre bland Blues forwards i både fördelning av skottförsök och målchanser i 5v5, och också vad det gäller speltid i boxplay. Han gör ett kanonslutspel så här långt.

Lucas Wallmark

Man hade kunnat köra på till exempel Nicklas Bäckström och hans tre mål här, men jag tänker lägga ribban lite högre för de etablerade spelarna och istället jobba in en till doldis i traventusiasten från Umeå.

23-åringen har 1+2 på fyra matcher och är dessutom så här långt en av hela slutspelets bästa tekare. Vi har sedan länge fastställt att man inte ska överskatta vikten av tekningar, men vi vet hur små marginalerna kan vara i ett slutspel och då kan faktiskt göra skillnad att kunna skicka in en kille som varit 64,4-procentig på 45 tekningar.

Wallmarks underliggande siffror ser inte särskilt imponerande, men han har övertygat coach Rod Brind’Amour om att han förtjänar sjunde mest istid av Hurricanes forward (13.39 per match).

Inte illa. Överlag så kändes det långt ifrån givet att Wallmark skulle bli en NHL-spelare och att han hittat ett sätt att bidra i både grundserie och nu i slutspel imponerar oerhört.

Andreas Johnsson

Johnsson har gjort sig förtjänt av hedersplatsen till vänster om Auston Matthews och likaså den om möjligt ännu mer hedrande rollen i lagets första powerplay (med Nazem Kadri avstängd).

Han har spelat med sin sedvanliga frenesi och även klivit fram med avgörande offensiva aktioner. Han har totalt fyra poäng, bara kedjekompisen Matthews (5) har fler. Två av dessa pinnar kom i match tre som Boston vann med 3–2. Johnsson tog vara på sin PP-chans med en delikat servering till Auston Matthews och följde sedan upp med ett eget elegant mål i numerärt överläge – och när Toronto stal match fem i Boston i natt och gav sig själva två matchbollar så var det Johnsson som stod för framspelningen till Kasperi Kapanens matchvinnande mål.

Robin Lehner

Foto: James Carey Lauder/USA Today Sports/Bildbyrån

Jag drog en matliknelse i början av inlägget och i så fall är det här när man käkar ett wienerbröd och knaprar i sig allt det frasiga först för att spara den gula cirkeln med mormorshosta till sist – Robin Lehner är gräddan av svenskar i slutspelet så här långt.

Sug på fyra raka segrar mot mytomspunna Pittsburgh och följande räddningsprocent match för match:
*93,2
*97,0
*96,2
*97,0.

Missade ni förra veckans text om Lehners storartade grundserie rekommenderar jag den. Länkar också nedan.

***

Otroligt mäktigt att Henrik Lundqvist väljer att åka på VM. Givet hans ålder och alla milen på hans kropp hade ingen kunnat klandra honom om han velat vila – men passionen verkar ha tagit överhand.

Det här kommer ha större inverkan på arvet han lämnar efter sig än vi kanske tror. Både när vi summerar hans egen karriär och när vi tänker på vilka signaler det sänder till andra spelare.

***

Jag säger det dock så att det är sagt: väldigt surt för Jacob Markström om han gör sitt livs karriär och gör sig redo för att ta leda Tre Kronor till guld – och så åker på att öppna dörr i Slovakien.

Det där är också en delikat fråga. Det går absolut att argumentera för att Markström varit den bättre målvakten av de två den här säsongen, men Henke är Henke.

***

Steve Yzermans hemkomst till Detroit kommer så klart bli enormt intressant att följa. Om man bortser från alla kringliggande faktorer gällande hans hjältestatus i staden så kommer han in i ett hyfsat bra läge.

Dylan Larkin, Andreas Athanaisou, Filip Zadina och Anthony Mantha är något att bygga kring offensivt, och det är en klubb med starka resurser och en ägare som vill satsa men som, givet att Yzerman är den han är, inte lär blanda sig i för mycket.

Ett hinder som dock inte ska förringas: divisionen de spelar i.

Det är väldokumenterat hur starka Tampa, Toronto och Boston är, och i alla fall de två förstnämnda ser ut att kunna hålla en riktigt hög nivå flera år framåt.

Montreal kan bli lite smygbra, Buffalo och Florida har några unga byggstenar av världsklass och ägare som vill satsa – räkna med att de här är två av de lag som aggressivast kommer jaga förstärkningar i sommar.

Och där ska Detroit slåss om en slutspelsplats, och allra helst snart – Dylan Larkin, den så här långt starkaste pusselbiten i deras föryngring, fyller 23 år i sommar och går in i sin prime nu.

***

Tror inte att Todd McLellan kortsiktigt sett kommer kunna göra några underverk med Los Angeles. Träffar deras toppspelare rätt med ännu en kanonsäsong så kanske det kan bli slutspel men jag har svårt att se det här laget i sin nuvarande form på allvar kunna utmana om något även om allt som realistiskt kan gå vägen gör det.

Rob Blake är mannen att hålla ögonen på här. Han verkar väldigt inställd på att föryngra, och också som att han har accepterat att det kan innebära ett del förlorande. Vad innebär det för hans silly-agerande?

***

Med McLellan till Kings och Alain Vigneault till Flyers så är ytterligare två coach-positioner tillsatta. De har två lagen kändes hela tiden inställda på etablerade namn och jag tror inte att Rikard Grönborg var jätteaktuellt för någon av dem, men likväl så krymper antalet lag som behöver ny bänkboss.

Anaheim står utan men där tror jag AHL-tränaren Dallas Eakins ligger väldigt bra till. Vad som händer i Ottawa törs man knappt sia om.

Buffalo sägs ha varit riktigt aggressiva i sin jakt på McLellan, och de var också det Mike Babcock gick ut på marknaden. De verkar således väldigt sugna på ett etablerat namn men ytterligare två av dem är nu borta från marknaden.

AHL-tränaren Chris Taylor ligger bra till om de ska gå med ett mindre rutinerat kort, men kanske tar de i alla fall en rejäl funderare på Grönborg? Att en inte obetydlig del av lagets framtidsnamn är från Sverige skadar knappast.

***

Säger det så det är sagt: ingen risk att varken Mike Sullivan eller Jon Cooper får gå trots usla slutspel. Och det så klart med all rätt.

***

Vi kör en kul tävling med podden NHL-timmen där jag medverkar. Självklart vill jag inte att dem av er som läser här men inte lyssnar eller följer på sociala medier ska gå miste om att vinna en årsförbrukning av schampo (1–5:e plats) och kanske också en signerad Henke Lundqvist-tröja (1–2:e plats).

Kolla in på mina sociala medier (heter @lindquistik på alla tre, alltså Twitter/Facebook/Instagram). Där finns en video med klurigheten som ska lösas och instruktioner på hur svaret ska lämnas in.

Lycka till!

***

Rollen som Don Cherrys efterträdare som Sportsnets viktigaste hockeytyckare känns peggad och klar för Brian Burke, och även om jag inte alltid håller med honom så tror jag att han kommer att fungera riktigt bra i den rollen.

***

Ingen Hockeyklubben på måndag, påskledigt, så ni får härda ut till nästa vecka.

***

Och till sist, förra veckans artikel om Lehner: Bara Lundqvist och Lindbergh är på samma nivå 




.


Dela artikel




.
.
.
.




Ansvarig utgivare: John Falck
© HockeyNews.se


Till toppen av sidan
expand_less
.
.
.
.