Lindquist: Glöm inte bort Dahlins succé

Presenteras i samarbete med Hajper.com – en spelsajt i Hajper-fart

Sociala medier och giffars intåg i våra liv har gjort att Rasmus Dahlin gick in i den här säsongen som den förmodligen mest upphaussade svenska talangen någonsin – på många sätt i klass med till exempel Mats Sundin och bröderna Sedin, på somliga vis till och med ännu mer än så på grund av det informationssamhälle vi lever i idag.

Det känns nu som lite av ett minne blott. 

Det har dels att göra med att Rasmus, även om han producerat fina offensiva totaler, överlag inte varit så spektakulär som i Frölunda ifjol (rimligt, så klart) och istället imponerat med ett överlag balanserat och moget spel.

Dels har det så klart att göra med Elias Petterssons sanslösa dunder och brak-succé som fått både den svenska och nordamerikanska publiken att till viss del inte uppskatta hur bra den andra svenske superrookien är.

För låtom oss göra detta väldigt klart: Rasmus Dahlin är en av de absolut bästa 18-åriga backarna som någonsin spelat i NHL.

I klass med Orr och Housley 

Inför torsdagens omgång så stod Rasmus Dahlin på 37 gjorda poäng. Låt oss kolla på alla tiders poängliga för 18-åriga backar i NHL (matcher och poäng).

1 – Phil Housley – 77/66

2 – Bobby Orr – 61/41

3 – Aaron Ekblad – 81/39

4 – Rasmus Dahlin – 66/37

5 – Jim Benning – 74/31 

Och då har han i princip en fjärdedel av säsongen kvar att spela. Han lär inte komma ikapp Housleys total men kollar man poängen enligt hockey-reference.com:s verktyg anpassat till era så är Dahlin bara elva poäng bakom Housleys total som kom under det glada 80-talet.

I råa siffror kommer han nästan garanterat att avsluta säsongen med den näst högsta poängtotalen i för en 18-årig back i NHL-historien, efter den fjärde mest produktiva backen genom alla tider (1232 poäng i karriären) och före Bobby Orr som visserligen bara gjorde 61 matcher men också enligt somliga är den bästa hockeyspelare som någonsin levt – vi snackar om en back som avslutade karriären med 1,39 poäng per match i snitt.

Sidonot: Bobby Orr var helt sjuk. Här är alla spelare som gjort minst 600 matcher och snittat fler poäng per match än Orr under sina karriärer: Wayne Gretzky, Mario Lemieux och Mike Bossy.

Det är alla.

Nåväl, min poäng är att det här är ett ganska skapligt sällskap att befinna sig i – och det är bara poängproduktionen.

Det som ofta slår mig när jag ser Dahlin spela den här säsongen är och stabil och pålitlig han är (för sin unga ålder). 

Den typen av egenskaper brukar visa sig i underliggande statistisk, och Dahlin är inget undantag.

Underliggande siffror 

Avancerad statistisk såsom corsi (skottförsök för och emot) finns tillgängliga för oss i offentligheten sedan säsongen 2007-08 och framåt. Under den tiden har sju 18-åriga backar spelat i NHL och Dahlin har bäst relativt corsi (fördelning av skottförsök med Dahlin på isen jämfört med Buffalo utan honom) av dessa sju.

I råa siffror är Aaron Ekblad den enda med bättre skottförsöksfördelning, men då hade han också en snäppet offensivare roll sett till zonstarter och inte minst en mer kompetent backpartner (Brian Campbell för Ekblad och Zach Bogosian för Dahlin).

Även om tar bort åldersfaktorn och bara kollar på backars första säsonger under det här tidsspannet, så står sig Dahlin väldigt bra.

Hans relativa corsi är bättre än alla förstaårsbackar förutom Will Butcher och Christian Djoos (som spelade i skyddade roller) och Zach Werenski som hade den snudd på Norris-mässige Seth Jones som partner. 

I råa poängtotaler så går han just nu mot att ta sig till 45-poängsstrecket, något bara fem andra rookiebackar (oavsett ålder) lyckats med under 2000-talet. 

Ni förstår poängen – Rasmus Dahlin är väldigt bra, och han är exceptionellt bra sett till sin ålder.

Låtom oss inte glömma bort detta.

***

Dahlin och hans Buffalo ser ni i NHL-studion på lördag. Den drar igång 20.30, och den tycker jag sannerligen inte ni ska missa.

***

Kort om Ted Lindsay bortgång: Lindsay hade varit en legendar bara på grund av sina prestationer på isen, men mannen han var vid sidan av isen gör honom odödlig.

Ted Lindsay var uppenbarligen en person som inte var rädd att riskera mycket för att stå upp för det han tyckte var rätt. 

Han bojkottade till exempel sin egen Hall of Fame-ceremoni för att kvinnor på den tiden inte var tillåtna att närvara, och som ni kanske vet blev han också bortbytt från Detroit på grund av att han var drivande i spelarfackets grundande i NHL.

Ted Lindsays karriär vittnar om att människan du är alltid är större än dina idrottsliga bedrifter (eller andra yrkesprestationer).

***

Colorado kommer att sakna Gabriel Landeskogs spel runt mål. Han leder hela NHL med elva styrningskassar, men missar nu alltså fyra till sex veckors spel med en överkroppsskada.

***

Finns knappt någon som får färre rubriker i Tampa än Cedric Paquette men när man sett dem live ett par matcher uppskattar verkligen vilken klåda i bakvagnen han kan vara.

Lyckades verkligen reta gallfeber på Winnipeg ett par gånger i tisdags. 

***

Jag känner att det inte har sagts nog så vill bara säga det här och nu: Robin Lehners uppståndelse från en mörk plats på det personliga planet till välmående och det fantastiska spel han levererat för Islanders är en makalös historia. Otroligt häftigt. 

***

Minnesota gjorde en enormt imponerande insats mot Tampa när jag såg dem här i veckan. Snortajt försvarsspel anno 2002. 

Gällande Wild ska det bli väldigt intressant att följa Kevin Fialas utveckling där. Han verkade legitimt uppspelt men också ansvarskännande för den möjligheten han kommer att få där. Han är medveten om att de gav upp sin förmodligen bästa forward för att få honom och det förpliktigar. 

***

Liten hobbyanalys av Tampas powerplay: det faktum att de har två så livsfarliga avslutare som Nikita Kucherov och Steven Stamkos på vardera cirkel gör att de egentligen inte behöver jobba med skymning. Det ger dem ett extra avslut eftersom att Brayden Point alltid kan hänga kvar i slottet som insticksalternativ, och JT Miller är alltid kvar som avlastning nedanför förlängda. Resultatet blir några ibland sanslöst spektakulära och vindsnabba klappklapp-spel – och framför allt en hel massa mål.

Dom här tre är etta (Point, 19) delad tvåa (Stamkos, 16) och delad tolva (Kucherov, 11) i NHL:s powerplaymålliga. 

Sanslöst.

***

Blir Tampa-tungt i veckan eftersom jag är här hela veckan och det är rätt medryckande att se det bästa lag jag fått uppleva under mina fem år här borta, så här kommer en reflektion till: Tampa har ett helt koppel av nästan identiska spelare. Unga leftarfowards som spelar med en sjua på ryggen och åker skridskor som att de hin håle själv i bakhasorna. Anthony Ciarelli, Mathieu Joseph, Yanni Gourde och Adam Erne (# 71, 7, 37 och 73). Man är lite halvsugen på att slänga in nummer 17 Alex Killorn där också. 

***

Nedan är en tweet från förra veckan som jag glömde att inkludera i den senaste spalten (framför allt alltså riktat till er som har den goda smaken att inte hänga för mycket på Twitter och dessutom har den ännu bättre smaken att komma ifrån Ö-vik).

Okej, NHL.com:s kvalificering av födelsestäder är onekligen ganska svajig, men jag tänker för en sekund blunda för detta och redovisa nedanstående fakta. 

Topp tre svenska städer baserat på antal poäng* gjorda av spelare från staden**.

1: Örnsköldsvik – 5145

2: Stockholm – 4920**

3: Göteborg – 3209 

*Inför denna säsong.

**Enligt NHL.com:s i kvalificering av ”birth city”, som uppenbart har sina brister.

***Notera att ett antal noterbara spelare står skrivna på tex. Huddinge, Sollentuna osv. Det hjälper tex. Inte Stockholms sak att Mats Sundin står listad som Bromma, med å andra sidan står Hans Jonsson under Järved så det går typ ut på ett.

***

I Hockeyklubben på måndag bidrar jag med ett nostalgisegment som heter duga: Johan Hedberg får lista sina fem favoritmålvakter genom alla tider. Blir en resa från Leksands-profiler till NHL-legendarer, missa icke.

Och missade av någon anledning senaste avsnittet så tycker jag ni ska kika in det. Grym försvarsspelsskola med Niklas Kronwall och dessutom bidrar jag med en liten enkät med den, i mitt tycke, synnerligen intressanta frågan: om du fick ta en egenskap från en annan NHL-svensk och lägga till i ditt eget spel, vad skulle det vara?