"Sätt ner foten – på rätt ställe"

Att döma av reaktionerna jag fick på krönikan i förra veckan råder det fortfarande lite av ett missförstånd. Snabbt bara, just därför: Det finns inga TV-pengar att ”portionera ut.”

SHL har självfallet ingen moralisk plikt att dela med sig av de miljoner man dragit in från C More, lika lite som Mikael Persbrandt behöver skämmas om han inte skickar miljoner till diverse teaterskolor i landet.
Däremot ligger det i SHL:s eget intresse att se till så att rätt bra med pengar sipprar ner, ungefär som jag tror Niklas Wikegård önskar; HA-klubbar som släpper spelare bör få mer betalt, det samma gäller förstås division I-klubbar, och så vidare, och så vidare.

## SHL mår som bäst om Hockeysverige i stort mår bra.
## Men Hockeysverige mår inte per automatik sämre för att SHL blir rikare, snarare ökar chansen för det motsatta förhållanden.
## Man bör förstå det.

Nå, tillbaka till skönt passionerade Wikegård och hans passning till förbundet som, om jag fattat det hela rätt, rent principiellt skulle kunna ta tillbaka TV-rättigheterna 2020 när avtalet med SHL går ut.
Det händer givetvis inte. I det läget skulle hotet från Leksand & Co att bilda en egen liga framstå som en västanfläkt; SHL-klubbarna har makten och dragningskraften här hemma på samma vis som NHL har i den stora hockeyvärlden.

Dessutom är det ju så här:
Förbundet fattade på sitt årsmöte i år beslut om höjda ekonomiska licenskrav för klubbarna i SHL, HA och division I, stegvis ökande fram till 2022, något Smålands-Postens skicklige skribent Daniel Enestubbe också tagit upp.

Här handlar det inte om att hålla under armarna, ge bort pengar – snarare tuff kärlek med budskapet: 
”Se till att er verksamhet bär sig, annars får ni inte vara med.”

Framför allt för föreningarna i vår andra- respektive tredjeliga (där inkomsterna är små) slår detta stenhårt. Att SHL-klubbarna, med cirka 40 miljoner årligen i TV-pengar, ska ha eget kapital på tio millar år 2022 är självfallet inget att bråka om, men: 
* Hockeyallsvenskan: fyra miljoner.
* Hockeyettan: en halv miljon.

Jag säger inte att det i grund och botten är fel att ställa krav på sund verksamhet, att man ser till att rätta mun efter matsäcken, men när Wikegård önskar att förbundet ska gå in och ställa krav på SHL så har ju förbundet redan slagit fast det som hockeyromantiker har så svårt att förstå:
## Alla klubbar har inte chans att gå upp i SHL, i HA, eller hur stort man nu drömmer.
## Det krävs god ekonomi, för detta krävs tillräckligt stor marknad, stor stad, stor region, eller en väldigt rik filantrop.
## Inga ligor stängs – men dörrarna är förbaskat tröga och svåröppnade. Det är det tydliga budskapet som förbundet skickat ut. Förbundet, det är distrikten; distrikten, det är klubbarna. 

Det är här vi har sprickan i svensk hockey: å ena sidan förbund, distrikt, folk i ledande ställning som inser att Åshöjden inte längre är en saga för alla att uppleva, å andra sidan hockeyromantiker till fans (och någon enstaka journalist) som vill ha tillbaka ett 50-tals-Sverige.

Kanske blir den logiska följden (inte mig emot) att vi får färre lag i både SHL och Hockeyallsvenskan?
Hyperintressant nu:
* Vågar svenska hockeyförbundet leva upp till sina tuffa licenskrav? Det fegades ju ur i fallet Pantern (jag förstår mycket väl Mats Lusths ilska). 
* Vad händer om en klassisk klubb typ Brynäs inte har god ekonomi nog? Har Anders Larsson & Co guts nog att säga: ”Sorry, ni får inte spela i SHL?”

Varje förälder vet – ställer man krav måste man våga spela ut konsekvenskortet.
Men herrejösses, om ni tycker det mullrar i Hockeysverige nu – tänk er vad som skulle hända om …
Jag hoppas att förbundet kommunicerar tydligt och tidigt. 
Finns krav ska dessa gälla.  Är man tveksam i efterhand bör de förhandlas bort. 

## Här duger inte att vara någon kappvändare.
## Fattade beslut bör stås för, levas upp till.

För övrigt anser jag att en bra flirt med hockeyfansen vore att SHL och HA kom överens om att HA-vinnaren gick direkt upp i SHL.

Kapitalkraven i svensk ishockey
Så här ökas minimikraven på svenska ishockeyföreningar vad gäller eget kapital från den 30 april 2018.

SHL
2018: 4 miljoner
2019: 5 miljoner
2020: 6 miljoner
2021: 8 miljoner
2022: 10 miljoner

Hockeyallsvenskan
2018: 1,5 miljoner
2019: 2 miljoner
2020: 2,5 miljoner
2021: 3 miljoner
2022: 4 miljoner

Hockeyettan 
2018: 100 000 
2019: 200 000
2020: 300 000
2021: 400 000
2022: 500 000

SDHL
"För att en förening ska beviljas licens i SDHL – till och med säsongen 2021/2022 – krävs att föreningen ska ha stabil ekonomi vad avser likviditet och god organisation.”
Källa: Svenska ishockeyförbundet