Djurgårdens power play har, torsdagens mål till trots, inlett knackigt och trevande. Resultatmässigt så var fjolårets power play liknande. Vi kommer nu göra en djupdykning i framförallt passningsspel och avslut där vi jämför Djurgården 2016/17 med ett av ligans bästa PP i Malmö, samt även tittar lite på Djurgårdens PP den här säsongen. Den manuellt insamlade datan är från de sista 13 omgångarna 16/17, där båda lagen spelade drygt 50 minuter i 5v4/5v3/4v3.
Jag har tagit bort allt spel med plockad målvakt (inget 6v5/6v4), för vi är primärt intresserade av den vanliga uppställningen och spelformen. Under den här perioden hade Djurgården ett PP på 18.75%, medan Malmö låg på 28.95%. Djurgården hade således, jämfört med resten av säsongen, en resultatmässigt bra period i PP.
Förra säsongen 16/17 hade Djurgården ett PP på 13.9%, och gjorde 4.8 mål per 60 minuter i spelformen. Med det placerade man sig 13:e i serien, medan Malmö hade ett PP på 27.2% och gjorde hisnande 10.4 mål per 60 minuter i PP.
Ranking säsongen 16/17
Notera även att jag har SOG/60 (skott på mål per 60 minuter) i högerkanten. Jag väljer att bespara er ännu ett diagram, men generellt sett är SOG/60 en ganska bra indikator på att man gör en del saker rätt. Tendensen i vårat nuvarande debattklimat är att det blir antingen eller. Antingen volym/mängd eller kvalitet. Självklart kan man ha och bör sträva efter båda, och det ena omöjliggör inte det andra.
Min personliga preferens, med primärt NHL som grund, är att volymmässigt ligger många (men inte alla) topp-PP på runt ungefär 120 avslut per timme (på mål, utanför, blockerade), 90 oblockerade (på mål, utanför) avslut och 60 avslut på mål. Med det sagt, är det absolut möjligt att ha ett PP av hög kaliber med lägre skottvolym, men det är klart svårare och mer känsligt för svängningar i effektivitet.
Först ska vi titta på Djurgårdens passningsspel från de sista 13 matcherna säsongen 16/17. Här är alla pass plottade från där den slogs till där den togs emot, och ni kommer nog se ett mönster.
Det vi ser är ett PP där passningsspelet är väldigt runt och på utsidan. Många pass mellan backar och högt/lågt på flanken. Det är väldigt få pass in i sektorn. Vi tittar närmare på passningar in i sektorn. Skottsektorn går som ett streck från strax utanför stolparna, upp till tekningspunkten, rakt upp till toppen av cirkeln och sedan tvärs över till andra cirkeln.
De orangea punkterna är där passes slogs, och de turkosa är där den togs emot. Djurgården lyckades med 21 passningar in i skottsektorn på 52.5 minuters spel i PP. Vi jämför med Malmö (56.6 minuters spel i PP). (SC: lyckade passningar in i skottsektorn)
Malmö lyckade med 75 passningar in i skottsektorn, alltså mer än en per minut i PP. Djurgården, mindre än en halv passning per minut i snitt. Vi tittar närmare på avslut och var de kom ifrån. (SC: lyckade passningar in i skottsektorn)
Djurgården sköt mindre (98 avslut, 112/60) och från längre avstånd än Malmö (124, 132/60). Rent visuellt, så körde Djurgården fast väldigt ofta i sitt passningsspel, hittade inte luckor och fick ta dåliga avslut från utsidan. En del av förhoppningen med ett PP med många skott från utsidan är styrningar och returer, men Djurgården mäktade bara med 5 returer och 9 styrningar (jämfört med Malmös 12 returer och 15 styrningar).
Malmö fick både kvantitet och kvalitet, genom att man hela tiden försökte tränga in i skottsektorn med sitt passningsspel. En del av detta beror på material och en del på coaching. Malmö hade Ilari Filppula, en otroligt skicklig playmaker, medan Djurgården helt saknade en spelare av den kalibern. Något Malmö hade, och som alla lag kan ha, är tydliga roller. Rent visuellt såg Djurgårdens PP ut som det var styrt av spelare utan tydlig rollfördelning eller förståelse om vad varje enskild spelare ska göra. Som Malmös PP visade så behöver det inte alls strypa kreativitet, utan snarare tvärtom, för Filppula vet var de andra spelarna ska vara.
Personligen föredrar jag en 1-3-1 uppställning med en tydlig playmaker på ena cirkeln (rightare på vänster cirkel eller tvärtom) och spelare med motsatt fattning centralt, vid andra cirkeln och på point som kan skjuta direktskott. Malmö körde i stor utsträckning denna, även om spelaren centralt var leftare precis som Filppula. Detta löste man genom att vara otroligt bra på att visa blad och slå hårda pass för styrning. Spelaren centralt (vars klubba vi inte ser) visar blad och får en hård passning som han sedan styr på mål. Thuresson är också skottberedd vid andra cirkeln.
Avsaknaden av passningsspel för Djurgården yttrade sig också på andra sätt. Man tog faktiskt en bra mängd avslut (48 stycken, Malmö 53) innanför skottsektorn, men väldigt få kom till efter en passning in i skottsektorn. Djurgården hade 13 passningar in i sektorn som följdes av ett avslut i sektorn medan Malmö hade 25. Djurgården hade 9 direktskott (styrningar exkluderade) i skottsektorn, Malmö 21. Totalt hade Malmö 55 direktskott och Djurgården 30. Det gör stor skillnad på sannolikheten att göra mål, särskilt om man som Malmö kan kombinera det med en förflyttning i sidled eller tvinga målvakten vrida huvudet vid spel bakom förlängda mållinjen.
Djurgårdens avslut i sektorn såg alldeles för ofta ut så här: passning utanför sektorn, spelare åker in i sektorn, knäpper ett skott mot målvakt som är beredd och uppställd mot skytt. Fråga en målvaktscoach hur svårt det är att stoppa.
Som avslutning, så tittar vi lite snabbt på Djurgårdens PP så här långt på säsongen. Volymen har varit bedrövlig (15 skott på mål på dryga 24 minuter) men de mesta av svårigheterna ligger i att man har stora problem att komma in i offensiv zon med kontroll. Utöver det, så ser det ut ungefär som förra säsongen. Man hamnar på utsidan och svårt att tränga in i sektorn.
När Linus Hultström blev klar för Djurgården tidigare i veckan sa Joakim Eriksson ” Hans högerfattning, skridskoskicklighet, passningsspel och fina skott kommer att hjälpa vår fortsatta utveckling i spelet med puck och inte minst hjälpa vårt Power Play som även inledningsvis denna säsong har gått trögt”.
Jag är ett stort fan av Linus Hultström och hans spel, jag tror absolut att han gör deras PP bättre, men han är inte den spelartypen jag tycker deras PP behöver för att lyfta: en kreativ playmaker, som helst är vänsterfattad. Man har många skyttar, många spelare som är bra tvåvägsforwards men inte har spetskompetens i det kreativa passningsspelet. Jag gillar Andreas Engqvist men är tveksam om han är rätt spelartyp för den rollen, för mig är han mer av en skytt. Fick man in en vänsterfattad playmaker kunde man köra Hultström på point, Engqvist mellan cirklarna, Bourque vid förlängda mållinjen/framför mål och Bergfors vid vänster cirkel. Det skulle kunna vara en högpresterande enhet.
Bilderna i artikeln är hämtade från C More.
Allt nytt innehåll på Hockeynews PLUS för bara 69 kr! Skaffa Hockeynews PLUS
JUST NU: TV4 Play+ på köpet! (värde 118 kr)
