När man tänker på spelare som gått från den norska ligan till SHL de senaste åren så sticker Kodie Curran ut.
Den kanadensiske backen gjorde en säsong i GET-ligan innan han värvades av Rögle. Efter två säsonger i Ängelholmsklubben väntar nu spel i Anaheim Ducks organisation efter en braksuccé förra vintern där han utsågs till ligans bäste back, mest värdefulle spelare och tilldelades Guldhjälmen.
Och även om Curran kom till Norge efter en säsong i Danmark så är han en i raden av nordamerikanska spelare där den norska ligan blivit ett avstamp mot övriga hockeyvärlden.
Att hitta nordamerikanska fynd har blivit något av en vardag för norska klubbar.
– Det har blivit en kultur bland norska klubbar där man lägger mycket tid på att scouta personligheterna, så att man får in rätt typ av personligheter och då minskar risken för att det blir väldigt dåligt utan det blir oftast helt okej eller väldigt bra, säger Pål Higson, sportchef i Stavanger Oilers, till HockeyNews.se och fortsätter:
– Personligen har jag rest över till Nordamerika 1-2 gånger per säsong i tolv år och sett spelare samt etablerat ett kontaktnät med både spelare, tränare och general managers samt agenter som gör att man har ett större underlag och förutsättningar för att ta bra beslut.
Ett brett kontaktnät som byggts upp över tid används tillsammans med erfarenheter från resorna till Nordamerika för att knyta ihop arbetet för Higson.
Den kanadensiske backen gjorde en säsong i GET-ligan innan han värvades av Rögle. Efter två säsonger i Ängelholmsklubben väntar nu spel i Anaheim Ducks organisation efter en braksuccé förra vintern där han utsågs till ligans bäste back, mest värdefulle spelare och tilldelades Guldhjälmen.
Och även om Curran kom till Norge efter en säsong i Danmark så är han en i raden av nordamerikanska spelare där den norska ligan blivit ett avstamp mot övriga hockeyvärlden.
Att hitta nordamerikanska fynd har blivit något av en vardag för norska klubbar.
– Det har blivit en kultur bland norska klubbar där man lägger mycket tid på att scouta personligheterna, så att man får in rätt typ av personligheter och då minskar risken för att det blir väldigt dåligt utan det blir oftast helt okej eller väldigt bra, säger Pål Higson, sportchef i Stavanger Oilers, till HockeyNews.se och fortsätter:
– Personligen har jag rest över till Nordamerika 1-2 gånger per säsong i tolv år och sett spelare samt etablerat ett kontaktnät med både spelare, tränare och general managers samt agenter som gör att man har ett större underlag och förutsättningar för att ta bra beslut.
Ett brett kontaktnät som byggts upp över tid används tillsammans med erfarenheter från resorna till Nordamerika för att knyta ihop arbetet för Higson.
– Sedan hjälper det att ha bra kunskap om vilken nivå de spelar på, inte bara på professionell nivå men även college- och juniorserierna så man förstår vilken utbildning de fått innan de kommer till Europa. Vi upplever att spelare som gått en amerikansk- eller kanadensisk skolgång, på universitet eller college, har lättare att anpassa sig till levnads- och träningsförhållandena i Norge. Det har varit en viktig faktor för oss i Stavanger när vi ska välja ut de vi anser vara intressanta spelare.
Kombinationen mindre kände nordamerikanska spelare och den norska ligan har fungerat bra genom åren.
Både spelarna och klubbarna vet vilka premisser som gäller.
Klubbarna vill få in drivande spelare och spelarna ser ligan som en fot in i den europeiska hockeyn.
– Det är väldigt många nordamerikaner som vill till Sverige eller Tyskland, som kanske varit toppspelare i ECHL eller liknande men som behöver visa att de kan spela i Europa först. Då har Norge blivit en sådan språngbräda, vilket gjort att det kommer ett antal bra spelare för en billig peng som gör en säsong här innan de går vidare, säger Patrick Hellman.
Att bara plocka in importspelare till höger och vänster är dock inte någon garanti för framgång.
För att vara så säkra som möjligt på att man får in rätt typ av spelare och tillräckligt bra spelare lägger man alltså stor vikt vid scoutingen av spelarna.
Både på och utanför isen.
– Man har aldrig någon garanti när man tar in spelare. En person kan ha en sjuk katt hemma som att hans prestation inte blir som man hoppats, eller något annat runtomkring som gör att det inte fungerar men man försöker göra ett så noggrant scoutingjobb som möjligt. Man vill leta efter egenskaper som gör att de passar in i Norge, säger Hellman
Vad letar ni efter för egenskaper hos spelarna?
– Spelare som har bra attityd och vill framåt, som kan leda de yngre spelarna och visa vad som krävs är egenskaper som vi gärna letar efter här i Frisk Asker.
Men det är inte bara nordamerikaner som får lyckade sejourer i Norge.
Inför säsongen 2015–16 lämnade Rasmus Ahlholm Hockeyettan, där han kom från ett år med 16 poäng på 35 matcher för Väsby, för spel i Manglerud.
Sedan dess har han hunnit med att ösa in 263 poäng på 214 matcher för Manglerud, Vålerenga och Storhamar.
Tobias Lindström lämnade Djurgården efter sitt sista juniorår för spel i Norge 2008 och har sedan dess blivit kvar, bortsett en och en halv säsong i Hockeyallsvenskan med Karlskoga och Sundsvall samt en säsong i Hockeyettan med de senare.
De två senaste säsongerna har han varit lagkapten i Vålerenga och dessutom spelat två VM för Norge.
– Vi kan värva spelare från Hockeyettan som gör braksuccé i Norge, typ Rasmus Ahlholm, och så kan en spelare komma från SHL där han varit tredjecenter i tio år men som inte klarar av att gå utanför den boxen när han kommer hit och då fungerar det. Han blir likadan här som han var i Sverige och det fungerar inte, importspelare här ska vara ledande, säger Hellman.
Han lyfter fram två exempel som lämnat Sverige för spel i norska ligan som sedan fått lyckosamma karriärer.
– Spelare som kört fast i Sverige kommer gärna hit också, typ Linus Johansson och Jacob Berglund, då norsk hockey är mer öppen än den svenska och spelare som har lite kreativitet i sitt spel får ofta fram det i Norge.
Även om scoutingarbetet är bra finns det bitar som de norska lagen kan bli bättre på.
En del som Hellman tycker kan bli bättre är talangutvecklingsdelen.
– Jag önskar att det blir ännu bättre. Norska lag följer svenska lag bra fram tills junioråldern, sedan försvinner det många spelare. Men i år är det rekord, tror jag, sett till antal norska spelare som flyttar till Sverige för att gå på Hockeygymnasium. Vi har skickat spelare till både Frölunda och Rögle i sommar, det är två klubbar som vi pratar mycket med, säger han och fortsätter:
– Chris och Cam Abbott har ju spelat här så Chris pratar jag mycket och bollar många idéer med. Han har väldigt koll på både Nordamerika och Sverige och han ber mig om råd kring spelare i norska ligan, typ Kodie Curran.
Pål Higson håller med.
– Vi kommer aldrig att klara av att få fram lika många spelare som Sverige, Finland eller Tjeckien eller de andra stora europeiska nationerna, så det gäller att göra ett bra jobb med de som finns tillgänglig. Så tränar- och spelarutveckling är de viktigaste områdena i norsk hockey, samtidigt som vi fortsätter att fokusera på arenautvecklingen och att få fler ishallar i Norge, säger han.
***
Kombinationen mindre kände nordamerikanska spelare och den norska ligan har fungerat bra genom åren.
Både spelarna och klubbarna vet vilka premisser som gäller.
Klubbarna vill få in drivande spelare och spelarna ser ligan som en fot in i den europeiska hockeyn.
– Det är väldigt många nordamerikaner som vill till Sverige eller Tyskland, som kanske varit toppspelare i ECHL eller liknande men som behöver visa att de kan spela i Europa först. Då har Norge blivit en sådan språngbräda, vilket gjort att det kommer ett antal bra spelare för en billig peng som gör en säsong här innan de går vidare, säger Patrick Hellman.
Att bara plocka in importspelare till höger och vänster är dock inte någon garanti för framgång.
För att vara så säkra som möjligt på att man får in rätt typ av spelare och tillräckligt bra spelare lägger man alltså stor vikt vid scoutingen av spelarna.
Både på och utanför isen.
– Man har aldrig någon garanti när man tar in spelare. En person kan ha en sjuk katt hemma som att hans prestation inte blir som man hoppats, eller något annat runtomkring som gör att det inte fungerar men man försöker göra ett så noggrant scoutingjobb som möjligt. Man vill leta efter egenskaper som gör att de passar in i Norge, säger Hellman
Vad letar ni efter för egenskaper hos spelarna?
– Spelare som har bra attityd och vill framåt, som kan leda de yngre spelarna och visa vad som krävs är egenskaper som vi gärna letar efter här i Frisk Asker.
Men det är inte bara nordamerikaner som får lyckade sejourer i Norge.
Inför säsongen 2015–16 lämnade Rasmus Ahlholm Hockeyettan, där han kom från ett år med 16 poäng på 35 matcher för Väsby, för spel i Manglerud.
Sedan dess har han hunnit med att ösa in 263 poäng på 214 matcher för Manglerud, Vålerenga och Storhamar.
Tobias Lindström lämnade Djurgården efter sitt sista juniorår för spel i Norge 2008 och har sedan dess blivit kvar, bortsett en och en halv säsong i Hockeyallsvenskan med Karlskoga och Sundsvall samt en säsong i Hockeyettan med de senare.
De två senaste säsongerna har han varit lagkapten i Vålerenga och dessutom spelat två VM för Norge.
– Vi kan värva spelare från Hockeyettan som gör braksuccé i Norge, typ Rasmus Ahlholm, och så kan en spelare komma från SHL där han varit tredjecenter i tio år men som inte klarar av att gå utanför den boxen när han kommer hit och då fungerar det. Han blir likadan här som han var i Sverige och det fungerar inte, importspelare här ska vara ledande, säger Hellman.
Han lyfter fram två exempel som lämnat Sverige för spel i norska ligan som sedan fått lyckosamma karriärer.
– Spelare som kört fast i Sverige kommer gärna hit också, typ Linus Johansson och Jacob Berglund, då norsk hockey är mer öppen än den svenska och spelare som har lite kreativitet i sitt spel får ofta fram det i Norge.
Även om scoutingarbetet är bra finns det bitar som de norska lagen kan bli bättre på.
En del som Hellman tycker kan bli bättre är talangutvecklingsdelen.
– Jag önskar att det blir ännu bättre. Norska lag följer svenska lag bra fram tills junioråldern, sedan försvinner det många spelare. Men i år är det rekord, tror jag, sett till antal norska spelare som flyttar till Sverige för att gå på Hockeygymnasium. Vi har skickat spelare till både Frölunda och Rögle i sommar, det är två klubbar som vi pratar mycket med, säger han och fortsätter:
– Chris och Cam Abbott har ju spelat här så Chris pratar jag mycket och bollar många idéer med. Han har väldigt koll på både Nordamerika och Sverige och han ber mig om råd kring spelare i norska ligan, typ Kodie Curran.
Pål Higson håller med.
– Vi kommer aldrig att klara av att få fram lika många spelare som Sverige, Finland eller Tjeckien eller de andra stora europeiska nationerna, så det gäller att göra ett bra jobb med de som finns tillgänglig. Så tränar- och spelarutveckling är de viktigaste områdena i norsk hockey, samtidigt som vi fortsätter att fokusera på arenautvecklingen och att få fler ishallar i Norge, säger han.
***
LÄS MER: Svenskarna med central roll i den norska ishockeyn: "Nybyggaranda"
LÄS MER: Norske hockeybossen: "Drömmen för norska spelare är fortfarande SHL"
LÄS MER: Jonas Berglund om tiden i Norge: "Ångrar inte att jag åkte"
LÄS MER: Kristian Jakobsson om flytten som gav poängsuccé: "Bra utvecklingsmöjligheter"
***
Okej artikel?! Värd en läsk – för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.
LÄS MER: Norske hockeybossen: "Drömmen för norska spelare är fortfarande SHL"
LÄS MER: Jonas Berglund om tiden i Norge: "Ångrar inte att jag åkte"
LÄS MER: Kristian Jakobsson om flytten som gav poängsuccé: "Bra utvecklingsmöjligheter"
***
Okej artikel?! Värd en läsk – för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.
Allt nytt innehåll på Hockeynews PLUS för bara 69 kr! Skaffa Hockeynews PLUS
JUST NU: VM-feber! Få Hockeynews för bara 9kr/mån!
