Det huvudsakliga mätverktyget i den här artikeln är Game Score, som man kan läsa mer om här. Kortfattat bakar vi ihop mål, assist, skott på mål, målskillnad, skottförsöksskillnad och ett par andra kategorier i en modell med olika vikter och får en siffra. Game Score är ett ganska bra till att snabbt och enkelt få ett mått på en spelares resultat under en period.
Inför finalspelet såg jag Eric Martinsson och Joni Ortio som de främsta utmanarna, med Pettersson, Kiiskinen, Möller, Lindholm och några till som mer eller mindre möjliga. Efter att match 1 och 2 sett ut som de sett ut, så är det givetvis tung Växjö-dominans. Samtidigt som serien är långt ifrån slut så är det också oerhört tung uppförsbacke för Skellefteå-spelarna, något som givetvis reflekteras i siffrorna vi ska titta på.
Lodrätt har vi Game Score och horisontellt kan vi se hur den utvecklat sig match för match i finalserien. Joni Ortio, som rankades högst av alla innan finalserien, har av logiska skäl störtdykt, medan övriga Skellefteå-spelare trendat neråt men inte lika abrupt. Tvärtom har det gått för ett par spelare i Växjö – Robert Rosén och Elias Pettersson. Tack vare sina fenomenala insatser i de första två matcherna har Rosén nu klättrat förbi Pettersson. En del av resonemanget här handlar också om hur mycket man värderar att vara på isen, då Rosén missade tre matcher i semifinalen mot Malmö.
En av svårigheterna är att vi ska jämföra och väga vad en spelare bidragit med, trots de spelar olika position, något som speglas i att sju forwards vunnit men bara en back och ingen målvakt. Med det menar jag inte att någon egentligen varit ovärdig priset, men man skulle nog över tid kunna förvänta sig en lite annorlunda distribution mellan positionerna. Inför slutspelet nämns målvakter alltid som de mest värdefulla spelarna, ändå har de kammat noll. En stor del av svårigheten ligger i vikterna: hur mycket är exempelvis 12 poäng från en back värt jämfört med 17 poäng från en forward, och så vidare.
I ett försök att få ett grepp om spelarnas prestationer sett till sina positioner jämförde jag deras Game Score i slutspelet med vad genomsnittlig toppspelare på positionen hade under grundserien de senaste åren. Med genomsnittlig toppspelare pratar vi om sjunde bästa back/forward och fjärde bästa målvakt.
Jag är inte stormförtjust i metoden, men när vi jämför får vi ändå lite att fundera på och diskutera.
Värdena läses som ’Robert Rosén har presterat 2.3 gånger så bra som en genomsnittlig toppspelare i grundserien’
Eric Martinsson ligger ganska långt över alla andra spelare, vilket kan vara lite förvånande. En av sakerna som driver hans siffror är att han varit inne på 12 mål framåt vid lika styrka och inget bakåt, på 11 matcher. Givetvis är det ohållbart över tid, men ska du vinna SM-guld krävs det att spelare levererar på en nivå som är ohållbar över längre tid, såsom en säsong. Samtidigt har han två mål, två första-assist och fyra andra-assist på 11 matcher, tillsammans med att han hjälper Växjö driva spelet när han är på isen. Utöver Martinsson ligger så klart Rosén och Pettersson högt. Jag antar att Pettersson ligger närmst till hands för många, delvis på grund av fler spelade matcher. Hade Rosén haft samma nivå som nu men över 11 matcher hade diskussionen kanske varit annorlunda, i och med centerposition och långvarig i klubben.
Skulle jag satsa en slant på hör rösterna faller ut så ser jag nog Pettersson som relativt klar favorit, men om Rosén gör 2 poäng per match och/eller Martinsson är ordentligt inblandad i offensiven kan det bli annorlunda. Eller så vänder Skellefteå serien och då ser det hela så klart annorlunda ut.
Allt nytt innehåll på Hockeynews PLUS för bara 69 kr! Skaffa Hockeynews PLUS
JUST NU: VM-feber! Få Hockeynews för bara 9kr/mån!
