De kan bli ett nytt Oskarshamn

Var det årets häftigaste match i Hockeyettan?

Förmodligen var det så.

Toppmöte, en stor möjlighet att ta tag i taktpinnen i jakten på seriesegern och en plats i Hockeyettan-finalen i potten och två offensivt väldigt väldrillade lag på isen.

Kristianstad sköljde över Huddinge fullständigt, spelade vackert och gick upp till förkossande 5-0 i den första perioden. För att sedan falla ihop fullständigt, låta Huddinge köra ett likadant race och kvittera till 5-5 i den andra och sedermera också avgöra med ett 6-5-mål i den tredje. Därmed sitter Huddinge i förarsätet för att ta sig till final för andra säsongen i rad.

Men på något sätt känns hela den märkliga matchen och hur den utvecklade sig väldigt symptomatisk för hur Kristianstad sett ut den här säsongen.

Det finns inga begränsningar för kreativiteten och kapaciteten när laget står på sin topp. Att göra 5-0 i en period mot ett av seriens i särklass bästa lag är ett exempel så gott som något.

Men när laget sjunker är bottennivån långt mycket lägre än vad den var ifjol när Kristianstad färdades hela vägen till en tredjeplats i kvalserien. Att tappa 5-0 på hemmaplan ska inte gå, det borde vara ett knockoutslag deluxe, men skåningarna lyckades.

Jag vill härleda den pendlande nivån och oberäkneligheten till den stora spelaromsättning som varit lagets verklighet den här säsongen.

Skador och sjukdomar har avlöst varandra och i och med att det inte finns några vettiga juniorspelare värda namnet att lyfta upp har sportchefen Joakim Johansson tvingats vara på jakt precis hela säsongen.

Han har gjort ett hästjobb. Det är liksom inte bara kroppar som kommit in för att fylla tillfälliga luckor.

Robin Sterner (till Pantern), Elias Edström (lån från Troja), Tobias Törnkvist (lån från Troja), Erik Flood (lån från Almtuna), David Suvanto (lån från BIK Karlskoga), William Wikman (lån från Leksand), idel bra spelare som passerat genom Kristianstads omklädningsrum under säsongen. Och då nämner jag bara en handfull.

Men det är klart att det går ut över helheten. Att ha olika snubbar bredvid sig varje vecka påverkar så klart samspeltheten och det tär på moralen i en grupp.

Att det bitvis har sett lite nonchalant ut och att nivån pendlar mellan fullständigt briljant och förvånande svagt, speciellt i försvarsspelet, står garanterat att finna i detta faktum.

Därför finns det viss känsla av tveksamhet inför ett eventuellt avancemang. För att Skåne-gänget skulle lyckas träffa en formtopp och snubbla sig hela vägen upp i Hockeyallsvenskan i vår är inte alls orimligt. Kapaciteten finns där.

Men väl på plats i finrummet skulle det behövas en ännu bredare trupp och det finns fortfarande inget att lyfta upp från de egna leden.

Det är så klart ingenting som man själva vill. Men Kristianstad i Hockeyallsvenskan skulle kunna bli ett nytt Oskarshamn. En aldrig sinande ström av lån och en skicklig sportchef som verkligen tvingas slita i sitt anletes svett.