Finns ens ligan efter våren 2018?

Åren går, matcher spelas och egentligen ser det mesta oftast ganska likadant ut i hockeydammen. Några segrar, andra åker ur, det är glädje, sorg, eufori och raseri när hockeyn har sin gilla gång.

Men i Hockeyettan kommer 2018 bli ett annorlunda år. Allt kommer inte ha sin gilla gång. Vill det sig riktigt illa kan hela ligan ställas på ända och ramarna helt ritas om en gång för alla.

Frågan är, finns ens Hockeyettan som vi lärt känna den efter våren 2018?

Anledningen till en sådan dramatisk fråga stavas naturligtvis ekonomi. För klubbarna i ettan står plötsligt inför en ny verklighet.

19 av 47 klubbar (vilka det rör sig om vill förbundet av oklar anledning helst inte tala högt om) befinner sig i så kallat kontrollår. Det vill säga de uppfyllde inte kraven för elitlicens vid senaste granskningen och tvingades inkomma med en handlingsplan för hur de ska komma till rätta med sin skakiga ekonomi. Den här säsongen spelar de på nåder.

Att alla 19 klubbar plötsligt ska befinna sig på grön kvist i april är föga sannolikt. Med andra ord kan det bli ordentligt rörigt när ett flertal klubbar ska fråntas sin licens och degraderas i seriesystemet.

Förbundet har backat från att skrida till verket och göra verklighet av ekonomiska krav tidigare, men nu är det en trovärdighetsfråga. Backar man ännu en gång kommer det se väldigt löjligt ut. Många tror att man kommer bli tvungna att efterleva sitt eget regelverk och kasta ut klubbar.

Lägg till det den kommande skärpningen av de ekonomiska kraven som kommer bli svår för många klubbar att leva upp till och året som precis ringts in kan bli startskottet på ett stort frånfall av prominenta lag.

Och det är här någonstans alla inblandade måste stanna upp och ställa sig den ack så viktiga frågan, vad vill vi egentligen att Hockeyettan ska vara?

Att fylla på med lag underifrån är inte rimligt. Det finns inte nog med klubbar som kan matcha den ekonomiska kravbild som ställs, det skulle kunna bli parodi. Att banta ligan betänkligt är betydligt mer naturligt.

Den gångna hösten har med eftertryck visat att den schizofrena blandning av bredd och hårdsatsningar mot Hockeyallsvenskan som Hockeyettan är inte är särskilt hållbar. Det är så stor klasskillnad mellan toppen och botten att väldigt många grundseriematcher inte blir något annat än sömniga transportsträckor.

Vilket naturligtvis rimmar väldigt illa med att ligan ska vara en utbildningsplats där unga spelare får spela många och tuffa matcher på sin väg mot toppen.

Lag som Huddinge, Visby, Piteå och Västerås har kunnat använda grundserien som ett långt träningsläger i väntan på viktiga matcher. Kristianstad har svajat betänkligt men blev ändå tvåa i sin serie och säkrade Allettan-spel långt ifrån topprestationen. En sådan serie är inte bra för någon.

Kanske är den självsanering de ekonomiska krav som nu ska tillämpas innebär vad som leder till en bantning. Kanske inte. Men mycket talar för att vi står inför en omvälvande vår och sommar.

Det enda vi kan vara säkra på är att Hockeyettan på ett eller annat sätt kommer skakas om under 2018. Frågan är bara på vilket sätt.