Camilla Enström möter Jenni Asserholt

Jenni Asserholt är en av Sveriges mest meriterade och skickliga damspelare genom tiderna. Men karriären har varit krokig, och liksom för många damspelare har karriären kantats av klyftorna inom hockeyn. 

– Där tycker jag faktiskt att det varit lite stängt synsätt på något sätt. Det är killarna som haft mest publik och drar in mest pengar, och ja det har varit så. Men samtidigt har Luleå och några fler klubbar gått ut och satsat på damhockeyn. Det har varit ett otroligt intresse på läktaren. Någonstans där så visar det ju att, jobbar du för det, så absolut. Du har ju ett kansli som jobbar med SHL, och har du det även i SDHL, så finns det möjlighet. 

Konflikten med Leif Boork under landslagstiden var uppmärksammad och Asserholt har bland annat berättat att Boorks tjat om hennes vikt till slut fick henne att sluta i landslaget.

– Allting kretsade kring hur jag såg ut kroppsmässigt. Det var nästan fixerat. När jag slutade i landslaget började jag gå ner i vikt, då blev det nästan åt andra hållet, liksom otroligt mycket träning och knappt någon mat alls. Det var inte heller hälsosamt, säger hon. 

Hon berättar också att hon saknar landslaget – och att det kan komma att bli aktuellt med en comeback. 

– Om det är så att jag får frågan och presterar tillräckligt bra och hon tycker jag passar i hennes lag, så skulle det vara otroligt att få dra på sig landslagströjan igen. Det skulle känna bra i själen också efter så många år. Det var inte slutet som jag ville ha med det som hände under Boorks tid.

En annan sak som tas upp i podden är stödet från HV71 efter graviditeten. Pappan och tillika Asserholts man, Lucas Frey är huvudtränare, sportchef och fystränare i HV71 Dam. Det ställer situationen på sin spets – då båda är på is samtidigt.

– Det känns väldigt skönt att ha en förening som stöttar upp en, och en sådan här satsning som vi vill göra här. Förhoppningsvis inspirerar det fler tjejer som kan komma tillbaka och spela efter graviditeten. Vi är väldigt öppna och flexibla och testar vad som kan funka. Zoe (dottern) har varit ganska ung under tiden och resan här, men laget har varit öppna och flexibla med att ha henne ganska nära. Hon blir som en liten maskot och hänger med oss. Det är vi oerhört tacksamma för att det funkar så pass bra ändå. 

Dessutom pratar Asserholt om hur det har varit att växa upp med en döende pappa och tragedin efter faderns bortgång för drygt nio månader sedan. 

– Alla har ju sin livsresa och familjer går igenom tragedier. Just att leva med någon som är döende, ja man finner sin vardag i det också. Men hockeyn har ju varit otroligt betydelsefull för mig, för jag hade otroligt svårt att sätta mina tankar och känslor på det när jag var yngre.