Analys: Vad väntar efter "Masken"?

Under de två och en kvarts säsongerna sedan man gick upp igen har Rögle slutat 11:a, 13:e och ligger i skrivande stund sist. Man har mäktat med 5v5 Corsi% på 45.8%, 45% och så här långt i år, 44.6%. Lag med sådana resultat 5v5 hamnar nästan uteslutande i botten av tabellen, om de inte får exceptionellt målvaktsspel och har bra special teams. Den här texten kommer till största del handla om ett par anledningar till varför Rögle inte lyckats etablera sig, vilket knyter an till varför säsongen börjat som den gjort.

En snabb titt på eliteprospects.com ger oss följande:

2/3 målvakter på utgående

4/8 backar på utgående 

10/14 forwards på utgående

Kontinuitet är något slags modeord i branschen nuförtiden, men i Rögles fall kan vi nog fastslå att det är positivt att en så stor del spelare sitter på utgående kontrakt. Tillträdande sportchef kan verkligen sätta sin prägel på klubben, vilket självklart förenklar förbättringsprocessen. Inget lag mår bra av att ha en handfull spelare på långa kontrakt från tidigare regim som den nya ledningen mer eller mindre aktivt försöker bli av med.

Som huvudsakligt hjälpmedel i utvärderingen använder vi oss av Game Score. Game Score är en enkel modell där man matar in mål, första-assist, andra-assist, skott på mål, blockerade skott,utvisningar, målskillnad vid lika styrka och skottförsöksskillnad (Corsi) vid lika styrka. Som med alla människans skapelser, så är den inte perfekt, men gör ett skapligt jobb som grovkornigt verktyg vid utvärdering av spelare och lags resultat. I och med att mycket av det som matas in är offensiva kategorier, så undervärderas defensiva spelare en aning. 

Som tur är, så kan vi ha det i åtanke (vilket modellen inte kan) när vi gör vår slutgiltiga bedömning. Som vid all analys, så är modeller av den här typen inte slutet för en diskussion. Vid god analys fortsätter den utforskande processen efter man upptäckt något, till exempel att en spelare har bra eller dåliga resultat enligt modellen. Sedan tittar man djupare för svar på varför spelaren har dessa resultat och om spelaren är korrekt värderad av modellen. Jag förstår att detta är en chock för de som tror att statistisk analys i hockey enbart involverar Corsi% som ett absolut mätverktyg på allting någonsin, men ni hämtar er säkert från denna nya lärdom.

För mer detaljerad genomgång, läs här.

Jag har tagit det samlade resultat för de 14 forwards och 8 backar med mest istid per säsong och delat med 14 respektive 8, för att få fram en siffra per lagdel. Detta är givetvis inget perfekt verktyg, men vi får ett ganska bra hum om en lagdel släpar efter i sina bidrag till laget och hur de står sig mot övriga ligan.

Om vi tittar på lagdelarna, ser vi att Rögles forwards rankats 12:a och 9:a de sista två säsongerna, medan backarna hållt en jämn och låg nivå med 13:e i ligan. Tittar vi på de två säsongerna rent målmässigt, har man rankats lite högre i mål gjorda än mål insläppta. Att jag sitter här och säger, med inledningen av 2017/18 i ryggen, att Rögles problem är till största del backarna är så klart inget man får Nobelpris för. 

Det finns dock en diskussion att ha om a) backarna man har och har haft b) varför man valt de och c) vilka man borde ha. Vi tittar på en ranking av topp-8-backar (112 totalt i ligan) 2016/17 och var Rögles backar placerar sig:

Som vi berörde tidigare, i och med att stor vikt ligger på offensiva bidrag, så undervärderas defensiva backar utan poängproduktion en aning. Modellen rankar Fairchild som en absolut toppback förra säsongen, och så långt skulle inte jag sträcka mig. Han slår mig som lite av en ’tomma kalorier’-spelare, i den mening att han är ganska äventyrlig defensivt och släpper till lite för mycket vilket hämmar hans totala påverkan. Med det sagt, så är listan ganska blek för 16/17. I en liga där du har 84 topp-6-jobb för backar rankas en back högt och sedan har du i princip 7 stycken spelare som är #6 eller #7. 5 av dessa är kvar 2017/18 och en av de 8 från 2016/17 som man hoppades mycket på  (Liljegren) försvann tyvärr till AHL. 

Ett litet sidospår, men Kevin Marshall gick från näst mest använd 16/17, till utlånad till IKO. Man undrar hur bedömningen kan svänga så från ett år till ett annat, givet att det är samma sportchef och tränare som haft ansvaret.

Till den pågående säsongen adderade man Craig Schira, som är en bra spelare. Schira och Fairchild är förmodligen tredje/fjärdeback i ett topplag, men duger högre upp i ett lag vars mål primärt är att inte kvala. Problemet är raden av spelare bakom de, som inte är bra nog för att Rögle ska kunna ta kliv mot slutspelsplatser. Jag dömer inte ut Younan och Gagné, jag vill bara se mer av de i SHL. 

Målvaktssidan har inte gått som man tänkt sig den här säsongen, med skada på Kolppanen och sedan Emil Kruse som fick för mycket för snabbt. Åtgärden att plocka in Justin Pogge betyder ändå att man har en bra förstamålvakt. Och som vi sett så här långt, så behövs det verkligen.

Givetvis är man inte högst upp i näringskedjan och är inte en prioriterad destination för spelare, men någonstans måste man börja hitta kompetenta backar som kan flytta spelet i rätt riktning. I och med den stora mängden utgående kontrakt på forwardssidan kommer det bli förändring där med och det är inte så att det enbart är på backsidan det krävs förbättring. 

Det är bara att backsidan är mest akut och mest uppenbar. Det är den viktigaste pusselbiten för att Rögle 2018/19 inte ska vara ett bottenlag igen, förutsatt att man tar sig igenom den pågående säsongen med förnyat kontrakt.