Bengt-Åke vill ta över BIK Karlskoga: "En vision"

Byn som Tre Kronors förre guldtränare Bengt-Åke Gustafsson pratar om är Karlskoga. Det är där han har sitt hjärta, sina närmaste vänner och sin hockeyklubb BIK Karlskoga. I Nobelhallens tak hänger sedan hösten 2012, då ishallen firade 40 år, hans tröja nummer 16.

Gustafsson tränade fram till den 4 februari den här säsongen Olten i den schweiziska andraligan. Men som en blixt från klar himmel fick han sparken från jobbet som huvudtränare.
– Sista tisdagen i januari satt jag och pratade med presidenten om ett nytt kontrakt och hur vi skulle bygga upp det. Han blev president i somras och var smart och ville vara långsiktig. På söndagen fick jag ett samtal från honom och då hade styrelsen sagt att något måste göras och då bytte de tränare, så min assisterande tränare fick ta över. Det var väldigt konstigt. Samtidigt är man inte överraskad. Här nere i mellan-Europa blir man lite fundersam ibland. De lever för dagen och det ska bara hända, tyvärr, säger Bengt-Åke Gustafsson.

Följer svensk hockey via datorn

Han har kontrakt säsongen ut och är kvar i Schweiz. Och som arbetsbefriad hockeycoach har han tid över till annat. Som att följa svensk hockey via datorn.
– Självklart. Jag försöker hänga med så gott det går, säger han.

I onsdags satt Gustafsson som klistrad framför skärmen och följde BIK Karlskogas helt avgörande bortamatch mot Västervik. BIK var piskat att vinna för att slippa kval.
– Där satt man framför datorn och kollade hur det gick för Bofors. Det var spännande. Säg så här, jag var jävligt glad efteråt, haha.

Ringde vännerna i Karlskoga

I glädjeyran i Schweiz efter BIK:s 2-1-seger i Västervik ringde han hem till några kompisar i Karlskoga.
– De satt och tittade på tv fortfarande och sa: ”Vilken jävla glädje det är, det är underbart!”. Det var kul, säger Gustafsson och hämtar andan.

Ämnet ”Bofors” får den snart 60-årige hockeylegendaren att gå i gång rejält.
– Det är sanslöst. De har legat i botten under hela 2018. Det är skönt. Fan va gött! De ska inte vara där nere. Det har de bevisat under året också. När de spelar som de ska spela har de slagit de bättre lagen. De visar att de kan, men har varit för jävla ojämna.

Bengt-Åke Gustafsson har magnifika meriter som hockeytränare. OS-guldet och VM-guldet från 2006 toppar listan som även innehåller två VM-brons med Tre Kronor och ett SM-guld med Färjestad. Han har även coachat en rad lag i Österrike, Tyskland och Schweiz förutom Atlant i KHL.

Söker nya utmaningar

Han vill fortfarande ha mer.
– Min agent har pratat med några klubbar, men det är lite för tidigt än kanske att ta beslut. I slutet av mars och början april kan det hända något när alla serier börja ta slut så man får avvakta.

Vad hoppas du på?
– Jag vill gärna ha en utmaningsgrej.

Hur skulle det vara att flytta hem och ta över BIK Karlskoga?
– Det har blivit som en liten vision i slutändan att man skulle avrunda min karriär någon gång hemma i byn igen, säger Bengt-Åke Gustafsson som inte har varit tränare för sin moderklubb tidigare, men som alltså nu skulle kunna tänka sig att ta över om Niklas Czarnecki inte fortsätter.
– Samtidigt, jag trivs väldigt bra här nere i alpvärlden och har gjort i alla år. Det är mitt andra hem kan man säga.

Den 23 mars fyller Gustafsson 60 år.
– Å fan. Jag fyllde ju 50 nyss för fan. Det är ett par år sedan bara, hehe, säger han glatt.

Hur ska du fira?
– Det har jag inte ens tänkt på. Det är du som påminner mig. Jag trodde att jag skulle fylla 55 eller nåt.

Så det finns inga stora planer med andra ord?
– Absolut inte. Jag hade en stor fest när jag fyllde 50, det räckte tyckte jag. Det var väldigt trevligt, mycket gamla kamrater. Det känns ofattbart att det skulle vara tio år sedan. Hallå! Kom igen nu, haha.
Många minns Bengt-Åke Gustafsson för den skickliga härförare han var som center i BIK Karlskoga, Färjestad, Tre Kronor och NHL-klubben Washington Capitals.

På frågan vad som smäller högst från hans karriär som lirare kommer svaret ögonblickligen.
– I spelarkarriären är det svårslaget med VM-guldet 1987, det kommer man aldrig ifrån. Att sitta på läktaren och sedan gå ner i kavajerna och ta emot bucklan. Det var rätt så stort, hehe.
– Vilket lag vi hade. Vi var disciplinerade och gjorde verkligen det vi skulle hela tiden. Det var en träningsmatch i Norrköping där vi spelade mot ryssarna. Jag vet inte om vi slog dem, jag kommer inte ihåg resultatet (4-4), men vi gjorde en bra match och kände att de där ”jävlarna” kan vi faktiskt tävla med även om de var så bra som de var. Den upplevelsen, vilka härliga killar vi hade allihopa.

Men du hade en fin NHL-karriär i Washington också?
– Jo, men där fick jag aldrig vara med och vinna något. Personliga saker, som att göra fem mål i en match, självklart stort att få uppleva om man säger så, men eftersom vi inte vann någonting blir det svårt att lyfta fram det.

Däremot berättar Bengt-Åke Gustafsson, som gjorde 555 poäng på 629 NHL-matcher, gärna om en annan bedrift.
– Det var som spelare i Feldkirch 1998. Då var Feldkirch bästa klubblag i hela Europa som jag och (Thomas) Rundqvist fick uppleva. Att komma dit till ett lag som överlevde mer eller mindre och så blev vi mästare i Österrike fem år i rad och sedan blev vi bästa klubblag i hela Europa 1998 och slog Sparta Prag i semin och Dynamo Moskva i finalen. Det var otroligt. Otroligt.

Har du varit med om någon besvikelse som spelare då?
– Besvikelse? Ja, det skulle vara det att jag bara var med i ett OS, tyvärr. Man var borta i Amerika och kunde inte vara med vilket man gärna skulle ha varit. Jag fick vara med i Albertville, men det var tyvärr ett väldigt tråkigt upplägg och vi fick inte umgås. Lagen bodde uppe i bergen, i ett tält höll jag på att säga, men det var ingen OS-by på det sättet. Som tränare har jag fått uppleva OS på riktigt flera gånger (2006 och 2010). Då har man varit i OS-byn och träffat alla andra idrottare, det har varit helt suveränt på det viset, säger karlskogingen Bengt-Åke Gustafsson.