HockeyNews
PLUS

Doldisarna som kan kliva fram: "Hockeyns Cantona"

(8264) Slavin/Sundqvist/Kuraly
Bildbyrån

Publicerad: 27 april 2019

KRÖNIKA. Slutspelet brukar vara en tid då doldisar kliver in i rampljuset.

Låtom lyfta fram en spelare i varje lag som kan få lite mer rubriker än vanligt i den andra rundan.

Presenteras i samarbete med Hajper.com – En spelsajt i hajper-fart 

Hockey brukar kallas för en stark länk-sport, vilket betyder att en riktigt stark kugge i ett lagbygge är viktigare än att undvika en riktigt dålig. Det ligger nog också mycket i det. 

Till exempel så kan man gömma undan en svag spelare med lite speltid, många starter i offensiv zon eller mot svagare kedjor (om man har hemmaplan) och tillsammans med riktigt bra spelare.

Jämför med till exempel fotboll: Har du en mittback trög som Heinz i glasflaska så är det ganska svårt att hindra hen från att bli rundad av Bengt (från Långa bollar på Bengt) i tid och otid.

Nåväl, det här är inte vad det här ska handla om. Även de bästa spelarna är de som gör den största skillnaden så är slutspel en tid då så kallad doldisar och vattenbärare ofta får långt mycket mer rubriker än i grundserie.

Jag tänkte ta tillfället i akt att lyfta fram en sådan spelare i varje lag.


*Listan gjord innan nattens omgång. 


CAROLINA HURRICANES–NEW YORK ISLANDERS 


Jaccob Slavin 

Det kanske är fel att kalla en av ligans bättre backar för en doldis, men givet laget han spelar i och hans aningen oflashiga stil så känner jag ändå att han passar in i det här facket. Dem av er som har haft den stora oturen att följa mig en längre vet att jag med jämna mellanrum gillar att framhålla Jaccob Slavins briljans. Han är som en light-version av Nicklas Lidström, en spelare som alltid verkar ta rätt beslut oavsett var på isen han befinner sig. 

Vanligtvis är det kanske hans arbete i defensiv zon som står ut allra mest, där han är enormt följsam, smart och väldigt skicklig med sin klubba men kan onekligen bidra offensivt också.

Det visar om inte den första rundan – Slavin hade nio assist på sju matcher mot Carolina. 


Cazey Cizikas 

Det är häftigt när man resultat på lite oväntade vis, och jag tycker Islanders kedja är ett strålande exempel på det. I en tid då puckinnehav och finess mer och mer blir nyckeln till framgång så har återvändande Matt Martin, Cazey Cizikas och Cal Clutterback rivit, slitit och tacklat sin väg till framgång. 

Centern Cizikas får representera linan här och betänk följande: de senaste tre säsongerna har 414 forwards spelat minst 1000 5v5-minuter – nio av dem har startat en lägre andel av sina byten i offensiv zon. Trots detta är Cizikas faktiskt +2 i denna spelform under samma tidsspann.

Få fjärdelinor känns så instrumentala för sitt lags framgång som denna trio.


BOSTON BRUINS–COLUMBUS BLUE JACKETS 


Sean Kuraly 

En bruten hand höll Kuraly ur spel fram till match fem i Toronto, men han gjorde ett rejält avtryck i den serien genom att ta luften ur Toronto i match sju med sitt mycket eleganta 3–1-mål.

Kuraly är kanske inte annars den som åker runt och dansar bort försvarare och skickar handledare i bortre klykan på regelbunden basis, men han är en härlig sandpapperslirare som kommer väl till pass så här i slutspelstider: stark på forechecken och väldigt duktig på att hålla i puck djupt nere i offensiv zon.


Alexandre Texier

19-åringen från Grenoble är en av slutspelets coolaste historier. Fransosen kom över till Nordamerika efter att hans KalPa (där han spelat de två senaste säsongerna) missade slutspel, och förtjänade en chans i NHL efter fem kassar på nio AHL-matcher.

Han gjorde sin debut i den näst sista grundseriematchen, sitt första mål i den sista – och sedan 2+1 i svepandet av Tampa Bay. 

Om du bara vill ha en enda anledning till att hålla koll på den här unge mannen, så vänder jag mig till den beskrivning Jarkko Ruutu (den förre NHL-spelaren/nuvarande europeiske talangutvecklaren för Blue Jackets) gav The Athletic:

”Han är hockeyns Eric Cantona”.

Om det inte får dig intresserad så vet jag inte vad som kan göra det.


DALLAS STARS–ST LOUIS BLUES 


Radek Faksa 

Vad är så spännande med en 25-årig center som hade 0+1 i första rundan och som aldrig gjort över 33 poäng under någon av sina fyra NHL-säsonger?

Mycket. Den här tjecken är en av NHL:s få kvarvarande renodlade defensivspecialister. 

De tre senaste säsongerna har Faksa startat 703 byten i defensiv zon i 5v5 – och 

bara 377 i anfallszon. Trots i nästan dubbelt så många starter i försvarade ände så har han lyckats vara +5 i 5v5-spel. 

Dundertrion Benn/Seguin/Radulov, den rävsluge Mats Zuccarello, eleganten John Klingberg och väggen Ben Bishop gör att det framtunga lag lämnar få rubriker över till en sådan spelare som Faksa – men några förtjänar han allt.


Oskar Sundqvist 

Givetvis har ni alla koll på Sundqvist, men han är knappast den svensk som brukar få de största rubrikerna och i ärlighetens namn kanske inte alltid har förtjänat det under sina första år i Nordamerika heller. 

Det är dock historia nu, för i det här slutspelet är den store Boden-sonen en av coach Craig Berubes viktigaste spelare. Han har femte mest istid av lagets forwards, och har chippat in med 2+2 matcher. Men det handlar inte bara om det. Sunken har stundtals sett dominant ut i det fysiska spelet och sätter verkligen tonen på ett imponerande sätt.

Cool liten grej som säger en del om statusen Sundqvist jobbat till sig: när Blues försvarade sin ledning i slutet av den första matchen mot Dallas så kastade Berube in Sundqvist med två minuter kvar. Dallas tog timeout med minuten kvar och trots att det fanns en rad fräschare, mer rutinerade spelare på bänken så valde Berube att ånyo kasta in Sundqvist efter 30-sekundersbreaket. 

Inte illa.


SAN JOSE SHARKS–COLORADO AVALANCHE


Kevin Labanc 

Den kreative unge mannen som ofta nyper en plats på högerflanken i Sharks namnkunniga powerplay, och tillbringar merparten av sin övriga istid tillsammans med Marcus Sörensen och Joe Thornton, är en fröjd att se. Han var instrumental i den där episka powerplayvändningen i match sju mot Vegas, och jag tror faktiskt att hans fart och finess har en stor del i att Joe Thornton fortfarande kan vara så effektiv bara månader ifrån sin 40-årsdag.


Cale Makar 

Han har varit haussad ett bra tag här borta, men givet att college-hockey inte direkt får spaltkilometer i svensk media så förstår jag om man hemmavid inte har så stor koll på Hobey Baker-vinnaren. 

Det kan i och för sig ha ändrats här i slutspelet, då han den nykrönte college-MVP:n gick rakt in i ett NHL-slutspel och gjorde mål i sin första proffsmatch. 1+1, 65,56% corsi och snudd på 18 minuter per afton i de tre matcherna han gjort så här långt är verkligen inte fy skam, men det är mer än bara siffrorna – Makar här den här sällsynta förmågan att få en förväntansfull varje gång han pucken på sitt blad.

En riktigt läcker talang som får Colorados unga stomme med Nathan MacKinnon och Mikko Rantanen att se ännu mer spännande ut. 


***


Helgens studio slår upp dörrarna 20.30 och pucken släpps mellan Islanders och Hurricanes halvannan timme senare. Själv kommer jag bidra med rapporter och intervjuer från serien Sharks-Avalanche. 

Även lördag erbjuder 21.00-match. Då är det St Louis mot Dallas som gäller. 


***


Inkluderat i det paketet: en intervju med den störste svenske Sharks-profilen genom tiderna (?): Douglas Murray. Denne vältalige bjässe hade mycket vettigt att säga, så missa inte det.


***


Den här grundserien spelade totalt 999 spelare minst en match i NHL:s grundserie. Lite irriterande siffra, eller?


***


96 av dem var svenskar. Det blev inte tresiffrigt denna säsong heller, men det är kittlande nära. 


***


Patrick Sharp har gjort ett enormt bra jobb i studion i NBC, men som den mansgris jag är så är det enda jag tänka på hur våldsamt vacker han är.


***


Två riktigt mysiga assist av Marcus Johansson i den första matchen mot Columbus - och minns att det var han som sprätte in det som visade sig bli det matchvinnande målet mot Toronto i match sju. Han är het nu, den gode Mojo. 


***


De flesta av er har säkert koll på att Elias Lindholm blev poängbäste svensk i vinter med 78 pinnar, men vet ni också att han snittade mest boxplaytid per match av alla svenska forwards (2,18) eller att han hade bäst tekningsprocent (54,3) av de 16 blågula som tog minst 400 tekningar?


***


Mer VM: Ryssland har i nuläget fått loss fem av sina sju bästa poängplockare i grundserien till sin trupp (Kucherov, Ovechkin, Malkin, Kuznetsov och Dadonov). Tillsammans kombinerade de här herrarna för 162 mål och 431 poäng i grundserien. Skapligt ändå. 


***


NHL fortsätter att ta grönt ansvar och jag tänker fortsätta att hylla det – få saker är så självklara att engagera sig i som detta. Under Earth Day annonserade ligan att de avser köpa koldioxidkrediter för att kompensera för allt flygande under slutspelet. 

Mer om detta kan läsas här.


I enkel form betyder det att de stöter till pengar till ett företag som jobbar med projekt som verkar för att minska utsläpp. Mer sådant vill vi se.


***


Och så klart ännu mer rapporter från San Jose i måndagens Hockeyklubben, som är tillbaka efter påskledigt. Vi ses där! 

Allt nytt innehåll på Hockeynews PLUS för bara 69 kr! Skaffa Hockeynews PLUS

Dela artikeln

FacebookXWhatsApp

Följ ämnen i artikeln