FÖLJ OSS
.
KRÖNIKA
Djurgården har sätt att såra Frölunda

Mattias Ek:

Djurgården har sätt att såra Frölunda


21 april
Frölunda vann den första SM-finalen genom en bättre effektivitet och är en vinst närmare Götaplatsen.
Men Djurgården visade direkt att det finns sätt att lura göteborgarna på guldet.

SHL presenteras av ATG Sport

SM-finalen mellan Frölunda och Djurgården dundrade igång och både lagen verkade direkt ha funnit sig tillrätta trots ganska olika vägar till sitt storstadsmöte.

Frölunda, som har spelat tre matcher färre än Djurgården, såg ut att ha dragit nytta av två vilodagar, men utan att se överdrivet matchrostigt ut för det.

Och Djurgården kom till Göteborg stärkt av att ha besegrat Färjestad över sju matcher, men därigenom utan välbehövlig vila inför den här slutliga kampen om SM-guldet.

I en jämn och till stora delar välspelad första final var det Djurgårdens slarv vid något mer tillfälle som kostade laget segern. Och naturligtvis Frölundas effektivitet.

Som när 19-årige Jacob Peterson tog hand om Marcus Davidssons felpassning i egen zon och gjorde 1-0. Djurgården började så oerhört bra, vann tekningar, hittade fina vägar ur egen zon och redan efter mindre än tre minuter hade Daniel Brodin ett vasst läge att göra första målet.

##Men Jacob Peterson har varit för Frölunda vad den där deadline-värvningen som sportchefen i Växjö, Henrik Evertsson, brukar kasta in i sitt lag veckorna före SM-slutspelet.

Peterson har fyllt luckan efter skadade Pathrik Westerholm på ett strålande sätt. Petersons snabba dragningar och backhandavslutning till 1-0 höll ren och skär guldklass.

Djurgården kom tillbaka till 1-1 och när backen Linus Hultström finurligt prickade in 2-2 högt vid första stolpen på Frölundamålvakten Johan Mattsson kände nog DIF-tränaren Robert Ohlsson att det här mycket väl kunde sluta med bortaseger i Scandinavium.

Men tre onödiga utvisningar sänkte Djurgården. För Frölunda kunde rycka till 4-2 i den andra perioden genom två mål i powerplay av Chay Genoway och Joel Lundqvist.

Frölundakaptenen Joel Lundqvist – wow, vad bra han är fortfarande – medgav efter 5-3-segern att det finns saker att skruva på för att till slut lägga handskarna på SM-guldet.

För Djurgården kom tillbaka väldigt starkt i den tredje perioden. Efter ett dåligt Djurgårdsbyte, där Frölundas Simon Hjalmarsson hade en gyllene chans att smacka dit 5-2, tog Robert Ohlsson timeout.

Efter det hade Djurgården sina bästa minuter i matchen. Stockholmarna parkerade i Frölundas zon och hade chans på chans. Dick Axelsson sköt 4-3, som nästan bara han kan, och han visade med sitt sjätte mål i slutspelet, sin begåvning på bästa sätt genom att pricka rätt på Mattssons plockhandsksida.

Men det var en jobbig final i övrigt för Axelsson. Han togs hårt av Frölunda och det kostade för mycket energi för Axelsson, som fick stora problem att behålla skärpan i sitt spel.

När han drog på sig en tvåminutare med 2.28 kvar av full tid försvann i praktiken Djurgårdens chans till kvittering.

##Men trots förlusten gissar jag att Robert Ohlsson ser rätt positivt på fortsättningen av den här finalen.

Djurgården lyckades hitta luckor hos Frölundamålvakten Johan Mattsson, som både mot Malmö och Luleå, sett fullständigt oövervinnerlig ut.
Mot Djurgården visade han en mer mänsklig sida med både nerver och tveksamheter.

Djurgården hade också rätt god koll på poängmaskinerna Ryan Lasch och Rhett Rakhshani.

##Så om Djurgården, som på ett bättre sätt än både Malmö och Luleå bet sig fast i Frölundas försvarszon, undviker att dra på sig de där knäckande utvisningarna finns chansen till en lång och häftig SM-final mot favoriterna Frölunda.

Roger Rönnberg kommer garanterat att kräva mer av sitt lag än så här.
Men så länge Frölunda vinner kan han ändå vara väldigt nöjd.



.


Dela artikel




.
.
.
.




Ansvarig utgivare: John Falck
© HockeyNews.se


Till toppen av sidan
expand_less
.
.
.
.