Luleå tillbaka – desperat, dansant och dödligt

SHL presenteras av ATG Sport

Läs mer: Luleå reducerade: Början på en vändning 

Fem Frölundaspelare sprattlar som ett sillstim på torra land framför sin målvakt Johan Mattsson. Hans klubba ligger bakom mål och ståplats har ropat ”SKJUUUUT” i fem-sex sekunder nu. Jesper Sellgren behandlar pucken, tar ett kliv inåt i banan, två, tittar upp hela tiden – och smeker in den i krysset som om den vore hans själs älskade.

Jag tror aldrig jag har varit närmare att se en hel ishall uppnå gemensam orga… Ursäkta, jag menar ”eufori”. Eufori.

Luleå Hockey har ju varit märkligt blekt under de två första semifinalmatcherna. Frölunda har faktiskt i mångt och mycket varit överlägset och kunnat göra lite som man önskat långa stunder av matcherna. Det här var något helt annat. Det här var det Luleå vi vant oss vid att se i vinter: Desperat, dansant och – så småningom – dödligt.

Fansen vrålade och spelarna körde som om det inte fanns någon morgondag, eller i alla fall inte många. Hemmalaget var överallt, hela tiden, byggde bo, flyttade in kökssoffan och satte på perkulatorn i Frölundas zon. Den kombinerade energin från 6 000 strupar och hemmalagets anstormning hade kunnat driva en åtminstone medelstor svensk stad under ett års tid.

Men.

Alltid ett men för Luleå i den här serien.

En missad droppassning i offensiv zon, ett friläge för två Frölundaspelare och ett Max Friberg-avslut gav bortalaget 1-0.

Efter målet: Stark Luleåperiod, mer eftertänksam än extraordinär. Erik Gustafsson i ribban, Petter Emanuelsson med styrning rakt i plocken på Johan Mattsson samt en puck som balanserade på Frölundamålvaktens rygg innan den bestämmer sig för att rulla ner – på framsidan. Luleå Hockey skapade lägen men fick inte betalt i mer än uppskattande applåder.

Efter paus, i powerplay: Petter Emanuelsson, Austin Farley, en gång, två gånger, Connolly, Olausson, Emil Larsson med öppen kasse. Det fortsatte. Kovacs med en briljant liten vickning och skott i armhålan på Mattsson, Olausson med ett avslut som räddades av Jonathan Sigalet. Oscar Engsund (ja, jag skrev inte fel) kontrade sig fri men hakades upp och Emil Larsson missade den efterföljande straffen. Erik Gustafsson, Daniel Sondell, Luleå skapade ännu fler chanser trots att Frölunda långt ifrån var ofarligt.

Det var inte fel spelare som fick lägena, det var inte så att Frölunda lyckades radera ut Luleås offensiva spets, men Mattsson gjorde ett flertal stölder som passat i valfri kriminalpodd och resten av chanserna missade de som faktiskt ska göra målen för Luleå.

Till sist lyckades en av dem faktiskt krångla in pucken.

Det var Jack Connolly som tog sig in i offensiv zon och släppte bak till Erik Gustafsson. Gustafsson sköt, men skottet tog i vaden på Connolly som ändå fick pucken med sig framåt, in bakom Mattsson och där sprack hans nolla. Efter det tog matchen liksom slut, Luleå tryckte på men blev lite försiktigt efter ett par kontringar, jag och många med mig väntade på förlängningen och då är ju Luleå Hockey bevisat farligt. Hemmalaget MacGyver-monterade ihop ett längre anfall av det som fanns, matade på med avslut efter avslut efter avslut tills pjäserna låg där de låg och Sellgren kunde göra sitt drag.

Det här var Luleå Hockeys bästa insats i semifinalserien. Det var väldigt likt det lag som vann matcher i parti och minut under seriespelet. Det som fortfarande saknas är effektiviteten – men den är vad den är. Det är ungefär så här överlägset Luleå måste vara för att kunna vinna matcher mot Frölunda – och inte ens då är det givet.

Jag vet inte om laget klarar av att hålla den här energinivån. Men jag vet att hoppet i alla fall lever.