Lindquist: "Där stoltheten över NHL kommer in"

Presenteras i samarbete med Hajper.com – En spelsajt i hajper-fart 

På något sätt har miljöengagemang och framför allt global uppvärmning lyckats bli en vattendelare i vår tid. Jag märker det till viss del hemma i Sverige och jag märker det ännu mer här borta.

För mig är det tämligen ofattbart. Även om man inte tror det minsta på global uppvärmning så borde ändå i princip varenda aktion som hjälper mot den (mindre förbränning av fossila bränslen, effektivare utnyttjade av jordens resurser och så vidare) ses som något positivt, och överlag så känns det som en rätt odelat positiv sak att vara lite mer varsamma med planeten vi bor på.

För mig ligger det politiska och diskussionsvärda inte i huruvida det här är något vi alla borde engagera oss i, det ligger i vilka vägar man ska ta för att nå förbättring.

Och oavsett vilken väg man tror på så krävs det ledarskap och att människor visar vägen.

Det är där stoltheten över NHL kommer in.

En samhällsfråga de faktiskt hanterat bra

NHL må vara en liga som kan hantera många sociala frågor väldigt kantigt, men de har helt utan att någon sociala medier-storm krävt det försökt att bli föregångare i grönt tänk.

Deras satsning på NHL Green innefattar en massa bra saker när det gäller koldioxidkompensering, nyttjande av grön el och tillvaratagande av överbliven mat, och de jobbar på med den trots att det lett till förvånansvärt få ryggdunkar.

Det här är den enda stora samhällsfrågan där NHL verkligen kan kalla sig föregångare bland de stora proffsligorna här borta, och de ska de vara stolta över.

I sammanhanget är det kanske också värt att nämna att NHL drivs av den typ av äldre, välbärgade män som ofta (kanske befogat?) målas upp som den typ av människor som generellt sett bryr sig allra minst om sådana frågor.

Det är befriande när inte alla stereotyper stämmer.

NHL är så klart också en miljöbov

Jag inser att NHL fortfarande driver upp enorma utsläpp på grund av alla resor, resurser och annat ligan tar i anspråk (jag kan bara gå till mig själv och se till antalet flygresor jag gör i jobbet) men för att uppnå förändring behövs både piskan och moroten, både skäll och beröm. 

Den pragmatiska delen av min hjärna säger att förändring handlar lika mycket om att belysa felaktigheter som att lyfta fram positiva beteenden. Det är därför jag verkligen vill göra berömma NHL när de valt att gå den här vägen.

Bra beteende ska hyllas, och det här verkligen en av de bästa sakerna som NHL gör. 

***

Det där gäller för övrigt i stort och smått, det där med att lyfta fram bra beteende. Det kan vara smått som i att uppmuntra nära och kära att ta bra beslut gällande kost, transportmedel eller konsumtion. Det kan också vara smått som i ett litet land som Sverige.

Varje förändring börjar någonstans och jag är så evinnerligt trött på "vad spelar det för roll vad lilla Sverige gör". Det är det ihåligaste argument jag någonsin hört. Första kronan man sparar gör ingen förmögenhet, första tegelstenen man lägger är inget hus. Allt börjar någonstans, och den där tröttsamma gnällmentaliteten har jag inte mycket till övers för.

***

Hoppas ni stod ut med att jag för en gångs skull mixade in något som faktiskt är viktigt. Nu åter till käppakrig.

***

Helgens studiomatch är Philadelphia mot New York Rangers, 18.30 på söndag. Vi har även två slutspelslag som vässar formen i bra tid på lördag. 18.00 så tar sig Boston an Florida och Carolina (som väl till slut blir ett slutspelslag?) möter just Philadelphia. 

***

En sak som den avancerade statistiken fått oss att uppskatta bättre är vikten av att ta sig ur egen zon och in i offensiv zon med pucken under kontroll. När jag såg Detroit lite överraskande slå Vegas i förra helgen så var Dylan Larkin en maskin när det gällde att ta offensiv blå, antingen genom att utnyttja sin fina skridskoåkning (oftast) eller att passa in pucken.

Små detaljer i spelet som adderar ihop över tid, och all tid som Detroit förlade i offensiv zon tack vare Larkin behövde inte ens leda till mål för att göra skillnad – han såg nämligen till att Vegas giftiga offensiva spelare fick lägga mycket energi på att bryta upp Red Wings anfall istället för att själva tillbringa tid i offensiv zon.

***

Tror och hoppas att Niklas Kronwall kör ett år till.

***

Funderade lite på Robin Lehners stundande kontraktsförlängning i ett Viafree-klipp tidigare i veckan. Lehner situation är intressant, och den närmast jämförbara spelaren jag kan hitta är Devan Dubnyk.

Dubnyk var liksom Lehner en väldigt talangfull och högt draftad målvakt. Han fick det dock aldrig att stämma i Edmonton och studsade via Nashville, Montreal (där han faktiskt bara spelade AHL-hockey) och Arizona till Minnesota – där han gjorde braksuccé.

Dubnyk startade 38 raka matcher och släpade Wild till slutspel och fick en pallplats i Vezina-omröstningen som kvitto på sin individuella framgång. Den efterföljande sommaren skrev Dubnyk ett sexårskontrakt värt 4,33 miljoner dollar – och han är än idag deras förstemålvakt.

Lehner draftades visserligen en runda senare än Dubnyk, men har o andra sidan visat mer på NHL-nivå än vad Dubnyk gjort när han skrev sitt kontrakt – och till detta tillkommer dimensionen att Lehner verkar ha hittat ett sätt att hantera de problem han brottas med vid sidan av isen, vilket gör det fullt rimligt att tro att den målvakt vi fått se i år är närmare vad han verkligen är än det han presterat de senaste åren.

Givet att lönetaket gått upp och Lehner har visat mer än Dubnyk tidigare så tycker jag att ett kontrakt på typ 5x5 inte vore ett orimligt mål från den blivande 28-åringen. Jag vet inte om Islanders (eller någon annan klubb) vill binda upp så mycket mer än så, givet hur vanskligt det varit att ställa prognoser på målvakter, men det känns rimlig för båda parter.

***

Lehner är given för Masteron Trophy och han kan faktiskt också plocka hem Vezina. En finalplats känns mycket sannolikt. 

***

På tal om Lehner: hans favoritband In Flames paradnummer Only for the Weak är en beundransvärd bit. 

***

I Hockeyklubben på måndag får ni hänga med på en biltur genom Vegas gator med William Karlsson och, på tal om musik, höra vilken klassisk svensk dänga som hans amerikanska flickvän fattat tycke för. 

Ska inte avslöja vilken låt det är, men kan däremot avslöja att det dansades hejvilt till sagda bit hela min studentvår hela vägen upp på flaket. 

***

Två av de i skrivande stund 91 svenskar som lirat i NHL den här säsongen, Pär Lindholm och Jacob Nilsson, spelade i division 1 som 21-åringar. Man kan tycka att den resan borde vara omöjlig, men dessa undantag som bekräftar reglerna är en så stor del i vad som gör hockeyn så härlig att följa. 

***

Viktor Arvidsson håller på att skriva historia: sedan 90-talet början har det inte hänt en enda gång att en spelare tagit sig till 30-målsgränsen med bara ett enda powerplaymål.

Arvidsson står i skrivande stund (inför fredagens match mot Pittsburgh) på 31 mål varav bara ett enda kommit i powerplay.

Senast någon gjorde det var 1988-89 då John Tonelli hade just 31 mål men bara ett enda i numerärt överläge. Så långt tillbaka som NHL fört powerplaystatistik (1933-34) så har det bara hänt sex gånger före Tonelli och bara en enda av dem (Doug Smail, 31 mål 1984-85) har tagit sig över 30 utan en enda PP-kasse. 

*** 

På tal om powerplaymål: när Wayne Gretzky gjorde sina rekordsättande 92 mål så kom ”bara” 18 i powerplay.

***

De 68 målen som Gretzky gjorde i lika styrka det året är NHL-rekord. I boxplay är han med 12 påsar på en säsong tvåa genom alla tider, bakom Mario Lemieux som gjorde 13 som bäst.

I powerplay är det något överraskande Tim Kerr som har rekordet med 34 PP-kassar 1985-86.

Pavel Bure har också två målrekord: flest straffmål på en säsong (3) och flest mål i tom kasse på en säsong (9). 

Så nu vet ni det.

***

På tal om NHL-rekord. Nu har statistik över tacklingar bara förts sedan 1997 och frågan är hur tillförlitlig den är, men ändå värt att notera att tre av topp fem-platserna för flest tacklingar på en säsong tillhör européer: 1) Robert Svehla (386), 4) Darius Kasparaitis/Zdeno Chara (373). Övriga pallplatser är Matt Martin x 2.

***

Det är drivet av en ohållbar skottprocent, men Oscar Lindberg har fler mål på sina första 15 matcher i Ottawa (5) än han hade på de 35 han gjorde för Vegas innan trenden (4).

Att gå från en Stanley Cup-utmanare till ett av ligans sämsta lag är sällan en höjdare, men för Lindbergs karriär var den här flytten en bra sak. 

***

Kolla gärna in NHL.com/green vid tillfälle.