Johansson: ”Det här börjar likna utklassning”

SHL presenteras i samarbete med ATG Sport

I den första matchen sköljde Luleå Hockey över Sam Hallams regerande mästare med en fart och frenesi som faktiskt påminde om de tunga lagen från mitten av 90-talet. Matchen avgjordes förvisso inte förrän sent i tredje perioden, men den var Luleås att avgöra ända från första nedsläpp. Nu hade Hallam kollat video, sett samma sak som oss andra och beordrat betydligt bättre försvarsspel. Växjötränaren skickade upp forwards ett stressa uppspelen, tvingade fram sina backar till rödlinjen för att krympa ytorna och Luleå Hockey fick inte alls samma utrymmen som i match ett.

Från andra hållet drog Thomas ”Bulan” Berglund tillbaka sina styrkor en smula jämfört med hemmaplansinställningen. Luleå letade felpass och dumma dribblingar snarare än att skapa dem, en mer normal bortamatch jämfört med den första insatsen, men behövde inte leta särskilt noggrant för att hitta dem.

Det här blev inte en offensivt trimmad tillställning. Det gjorde inte de här lagen någonting – de öste in mål ändå.

Luleå tog ledningen. Växjö kvitterade. Växjö tog ledningen. Luleå kvitterade. Växjö spände fast sig i förarsätet men Luleå vägrade somna in där bredvid, det var en ständig kamp om växelspak och ratt utan att något av lagen lyckades styra matchen mot seger. Till slut stod vi där, tre spelade perioder, 4-4.

Plötslig död.

Det här är ju i grund och botten både exakt den matchbild jag hade förväntat mig innan serien – och inte alls. Jag förväntade mig det täta, det tajta, betydligt större fokus på arbetsmoral än finess. Det här är två lag som byggt de framgångar man haft under säsongen på sitt försvarsspel och inget talade för att kvartsfinalen mellan Luleå och Växjö skulle handla om annat än stora marginaler, säkra spel och enkla insatser.

Så långt, taktiskt alltså, korrekt. Resultatmässigt? Säg så här: Matcherna skulle ju inte sluta 4-4.

Det här har naturligtvis sina randiga skäl och rutiga orsaker. I den här matchen fick hemmalaget hjälp. Av de fyra mål som Växjö gjorde tar Joel Lassinantti normalt fem stycken. Hemmalaget har dock mer att hämta från sina tunga offensiva spelare – hade jag varit Sam Hallam hade jag varit mer oroad för de defensiva.

För sanningen är att samtliga Luleås mål kom efter att Luleåspelare snott pucken av Växjös diton. De fyra målen var långt ifrån de enda lägen som skapades och det var tack vare hemmalagets misstag som Luleå skapade både kontringar och långa anfall.

Kovacs passning i förlängningen är imponerande, Olaussons blick för spelet är inspirerande, men framför allt var det ännu en återerövrad puck som Växjö hade under åtminstone halv kontroll i egen zon. Vill man slå Luleå Hockey har man inte råd med det. Problemet,  tror jag, är att på just den begränsade formen av ishockey som de här båda lagen spelat hittills så är Luleå bättre. Växjö behöver något annat – och det är ett bekymmer som Hallam måste lösa nu.

Luleå Hockey leder med 2-0, trots att man bara gjort en riktigt helgjuten insats, för att det här laget hittar vägar att vinna på.

Nu måste Växjö hitta en väg att störa Luleå Hockey på riktigt.

Annars riskerar det här att bli en utklassning.