Pallar vi verkligen en match till?

Presenteras av Coolbet – odds från SHL till Hockeytvåan 

AIK var naturligtvis inte uträknade, men man hade ryggen mot väggen och var pressade att leverera säsongens bästa hockey.

Om man gjorde det eller inte går så klart att diskutera, men AIK presterade det som krävdes för att vinna och tvinga fram en avgörande finalmatch på Hovet på tisdag – även om man fick lite hjälp på traven.

Det var minst sagt dukat för fest i Be-Ge Hockey Center. Det var fullt hus, bra drag och slutspelshockey när den är som allra bäst. 

Grinigt, irriterat, knuffar, slag och handskar i ansiktet vid var och varenda avblåsning.

Och så tugget på det. På isen. Utanför isen. Mellan båsen. 

Lite så det ska vara i den här typen av matcher som betyder så otroligt mycket.

AIK har haft en förmåga att alltid landa på fötterna den här säsongen. Man har ett lag som är byggt för den här typen av matcher och en trupp som kan hantera motgångar.

Som alla skador som plågade truppen innan jul men som inte gick ut över resultatet i speciellt stor utsträckning. AIK har gnuggat vidare och fortsatte göra det även nu, trots 1–2 i matcher och ett utsatt läge.

Oskarshamn har gjort samma sak och har sin spelmodell, bland annat att vara konstruktiva och spela sig ur kniviga situationer i egen zon och på så sätt gå till anfall. 

Det har ibland sett lite väl puttinuttigt ut, och det var just av den anledningen som AIK fick en drömstart när Oskarshamn misslyckades med att få ut pucken ur zon. Brian Cooper la ner pucken i rundeln, Fredric Weigel tog emot på andra sidan, bakom förlängd mållinje, och skickade in pucken mot en framstormande Jesper Frödén som kunde styra in 1–0 efter 55 sekunder.

AIK var lite bättre i den första perioden, men Oskarshamn var inte många skär efter och i andra skrinnade man till och med förbi. 

Klapp-klapp-spel i powerplay gav 1–1 och ett snärtigt handledsskott av Robin Söderqvist under en avvaktande AIK-utvisning innebar 2–1. 

Men det var så klart inte över där. 

Det har svängt så pass mycket i den här finalserien att det inte går att ta någonting för givet och AIK spottade givetvis upp sig, fick det tryck i anfallszon man älskar och kaptenen Christian Sandberg kunde styra in 2–2 bakom en chanslös Christoffer Rifalk.

Hur det fortsatte? På samma svängiga sätt. Jacob Dahlström började med att göra 3–2 för AIK åtta minuter in i tredje men Alex Hutchings pangade in kvitteringen några minuter senare.

Förlängning och ovisst.

Väl där gjorde Christoffer Rifalk ett av få misstag när han gav bort pucken till Jesper Frödén som kunde avgöra.

Antiklimax? Kanske, men inte förvånande med tanke på att vad som helst verkar kunna hända i den här serien.

Nu står vi alltså inför en femte och direkt avgörande match på Hovet på tisdag. Vi vet att det kommer vara fullsatt och ett jäkla ös. Vad vi inte vet är hur det kommer sluta, och jag tänker inte ens försöka mig på att gissa utgången av det här.

AIK har måhända en viss fördel av att spela hemma, men Oskarshamn har gjort bra matcher på Hovet förr. 

Oavsett hur det går har den här finalserien bjudit på fantastiskt bra underhållning. 

Här kan du läsa mer om Hockeyallsvenskan