Presenteras i samarbete med Hajper.com – En spelsajt i hajper-fart
Ni vet att dessa spalter ofta är kopplade till de matcher vi visar i studion, och när jag satt och funderade lite på Mikko Rantanen (vi har Colorado-New Jersey i å insåg jag att det vore roligt att ranka de bästa finska spelarna i ligan (spoiler-varning: Rantanen kommer dyka upp på listan) – Finland har trots allt en fantastisk generation på gång nu och några av deras unga spelare tillhör redan världens absolut bästa på sina positioner, och det är något som förtjänar att uppmärksammas.
Dessutom gillar jag finländare. En stor fördel med att jobba här borta är att jag paradoxalt nog kommit i mer kontakt med folk från vårt stolta östliga grannland – som nordeuropéer verkar man dras naturligt till varandra när man är på en annan kontinent och jag gillar att lära känna människor från det som på så många sätt är ett brödra- och systrafolk för oss svenskar.
Nåväl, här är de bästa blåvita lejonen i NHL.
10 – Rasmus Ristolainen
Ristonlainen är lite av en vattendelare. Optiskt sett så ser han fantastisk ut, med en väldig kroppshydda och fina händer, men kikar man istället i den underliggande statistiken är det sällan en särskilt vacker läsning.
Sanning om vad Rasmus Ristolainen egentligen är ligger väl någonstans emellan dessa två. Han sattes konsekvent i en tuff roll under de inledande säsongerna av sin karriär och klarade helt enkelt inte att lyfta det usla Buffalo då.
Att förvänta sig att Ristolainen ska vara en speldrivande förstaback är nog naivt, men med sin offensiva touch och sitt fysiska spel har ändå spetskompetenser som sticker ut på NHL-nivå. Med Dahlin som framtida etta kanske Ristolainen kan komma mer till sin rätt i Buffalo.
9 – Teuvo Teräväinen
Teräväinen har onekligen hamnat i en glassig sits som Sebastian Ahos vapendragare, men det ska inte förringa det faktumet att han är nära att snitta en poäng per match och högt sannolikt kommer klicka in på över 20 mål – och dessutom har väldigt solida underliggande resultat och målskillnad även under de över 300 5v5-minuter han gjort utan Aho den här säsongen.
8 – Miro Heiskanen
Att välja backar högt i draften är verkligen marigt – under 2000-talet har det hänt 20 gånger att en back gått topp fyra. I denna grupp återfinns legitima stjärnor som Victor Hedman, Drew Doughty och Seth Jones (snart kan vi nog också addera Rasmus Dahlin dit) men vi hittar också namn som Ryan Murray, Erik Gudbrandson, Cam Barker och Griffin Reinhart.
Ni vet att dessa spalter ofta är kopplade till de matcher vi visar i studion, och när jag satt och funderade lite på Mikko Rantanen (vi har Colorado-New Jersey i å insåg jag att det vore roligt att ranka de bästa finska spelarna i ligan (spoiler-varning: Rantanen kommer dyka upp på listan) – Finland har trots allt en fantastisk generation på gång nu och några av deras unga spelare tillhör redan världens absolut bästa på sina positioner, och det är något som förtjänar att uppmärksammas.
Dessutom gillar jag finländare. En stor fördel med att jobba här borta är att jag paradoxalt nog kommit i mer kontakt med folk från vårt stolta östliga grannland – som nordeuropéer verkar man dras naturligt till varandra när man är på en annan kontinent och jag gillar att lära känna människor från det som på så många sätt är ett brödra- och systrafolk för oss svenskar.
Nåväl, här är de bästa blåvita lejonen i NHL.
10 – Rasmus Ristolainen
Ristonlainen är lite av en vattendelare. Optiskt sett så ser han fantastisk ut, med en väldig kroppshydda och fina händer, men kikar man istället i den underliggande statistiken är det sällan en särskilt vacker läsning.
Sanning om vad Rasmus Ristolainen egentligen är ligger väl någonstans emellan dessa två. Han sattes konsekvent i en tuff roll under de inledande säsongerna av sin karriär och klarade helt enkelt inte att lyfta det usla Buffalo då.
Att förvänta sig att Ristolainen ska vara en speldrivande förstaback är nog naivt, men med sin offensiva touch och sitt fysiska spel har ändå spetskompetenser som sticker ut på NHL-nivå. Med Dahlin som framtida etta kanske Ristolainen kan komma mer till sin rätt i Buffalo.
Foto: Bildbyrån.
9 – Teuvo Teräväinen
Teräväinen har onekligen hamnat i en glassig sits som Sebastian Ahos vapendragare, men det ska inte förringa det faktumet att han är nära att snitta en poäng per match och högt sannolikt kommer klicka in på över 20 mål – och dessutom har väldigt solida underliggande resultat och målskillnad även under de över 300 5v5-minuter han gjort utan Aho den här säsongen.
Foto: Bildbryån.
8 – Miro Heiskanen
Att välja backar högt i draften är verkligen marigt – under 2000-talet har det hänt 20 gånger att en back gått topp fyra. I denna grupp återfinns legitima stjärnor som Victor Hedman, Drew Doughty och Seth Jones (snart kan vi nog också addera Rasmus Dahlin dit) men vi hittar också namn som Ryan Murray, Erik Gudbrandson, Cam Barker och Griffin Reinhart.
Ett toppval som verkar ha fallit väl ut är dock Dallas Stars tredjeval spenderat på Miro Heiskanen förra sommaren. Han är kanske inte den mest spektakuläre liraren, men han är en oerhört gedigen och smart spelare.
Cirka 60 procent av hans istid har kommit mot motståndarnas två bästa kedjor – och han har ändå levererat bra underliggande siffror. Han inte lika spektakulär som den kraftfulle och offensivt giftige Rasmus Ristolainen, men ändå så kan Heiskanen redan nu vara Finlands bästa back.
7 – Tukka Rask
Rask verkar ha toppat formen i helt rätt läge. Från nyår och framåt så har han 92,3 i räddningsprocent och han har vunnit 15 av de 20 matcher han har startat – och är en stor anledning till att Boston ser mer och mer skrämmande ut inför slutspelet.
Det är alltid funnits en aura av oberäknelighet runt den hetlevrade Rask, men hans högstanivå går inte att förneka och kan han leverera den i april så blir Boston riktigt farliga för alla lag. Det ska dock sägas att om man ser till säsongen som helhet så kan man faktiskt argumentera för att han överglänsts av kollegan Jaroslav Halak.
6 – Patrik Laine
Det är väldokumenterat vilken bergochdalbana denna vinter har varit för Laine (3-18-3 var hans måltotaler månad för månad oktober-november-december).
På senast har han fått spela tillsammans med superduon Mark Scheifele och Blake Wheeler, och det verkat ha hjälpt honom – han har pangat in ett par mål och dessutom levererat ett par riktigt smördrypande framspelningar till Wheeler.
Laine kanske aldrig kommer bli en spelare som driver en kedja på samma sätt som en stjärncenter, eller ens som mer atletiskt begåvade supersnipers som Alexander Ovechkin och Ilya Kovalchuck, men han har det där brutala skottet och överlag väldigt fina händer. Det kommer att leda till att många, många puckar kommer att förpassas in i motståndarmål tack vare honom.
Räkna med honom högre upp på sådana här listor när han studsar tillbaka – dock så måste man vara ärlig och säga att vi väntat oss mer i år, även om de 34 mål han går mot inte direkt är kattskit.
5 – Mikael Granlund
Nashvilles knackiga andrakedja och orimligt usla powerplay ser ut att kunna hindra att laget tar den där hett eftertraktade Stanley Cup-titeln – och därför hämtade den alltid slagkraftige David Polie in Marcus Granlund från Minnesota, i utbyte mot den väldigt talangfulle Kevin Fiala.
Det lägger en hel del press på Granlund, men det säger också vilka höga tankar en erkänt knivskarp hockeyhjärna som Polie har om honom. Granlund är snabb och hal och en väldigt begåvad spelfördelare, och har 1+3 de första fem matcherna i sin nya klubb.
Han saknar kanske den där dominerade förmågan som riktiga stjärnforwards högre upp på den här listan har, och har faktiskt aldrig nått 70 poäng på en säsong, men han borde kunna vara en bra andravåg i en utmanare – och nu får han chansen att bevisa det.
4 – Pekka Rinne
Pekka Rinnes råa räddningsprocent på 91,3 är kanske inte överdrivet imponerande, men då ska man veta att bara fyra förstamålvakter i ligan har ett medelavstånd på avslut mot dem närmare mål än Rinne – med andra ord får Rinne stå emot en högre andel farliga avslut än andra målvakter och faktum är att det finns statistik för det också: av de 23 målvakter som spelat 40 matcher eller mer så är det bara John Gibson och Ben Bishop som är en bättre räddningsprocent på så kallade High Dangers Scoring Changes, alltså farliga målchanser.
Rinne är helt enkelt en målvakt som kan rädda sina försvara ur knipor de själva satt sig i, och 36 år gammal klarar han fortfarande en stor arbetsbörda – inför nattens omgång har bara tio målvakter i ligan spelat fler matcher än de 49 Rinna gjort. Den regerande Vezina-vinnaren är också en väldigt aktiv spelare med klubban och på många sätt själen och hjärtat i hela Nashville Predators.
3 – Sebastian Aho
Carolina Hurricanes verkar till slut vara på väg att bryta ligans längsta nu aktiva slutspelstorka och det är till stor del för att en försynt ung man från Oulu tagit det här laget på sina axlar.
Med 30 mål och totalt 77 poäng så leder han Carolina i båda kategorierna, och det med marginal – han är 10 mål före interna skytteligans tvåa Justin Williams och 12 poäng före ditot för poängligan Teuvo Teräväinen.
I spel fem mot fem har Carolina totalt gjort 24 mål fler än sina motståndare med Aho på isen och haft 97 fler målchanser än de släppt till. Fantastiska resultat för en spelare som var lite av en Elias Pettersson innan Elias Pettersson fanns – någon som ifrågasättas för sin fysiska uppenbarelse men som tystat varenda kritiker med skicklighet och spelförståelse.
2 – Mikko Rantanen
Rantanen är lite av vår tids Jaromir Jagr. Han är fantastisk på operera djupt ner i offensiv zon där han med sin storlek och teknik skyddar puckar på ett vis som påminner om den store 68:an, och han kan göra poäng på alla de möjliga vis.
Rantanen spelar så klart i en bra omgivning, men en bra omgivning räcker inte till en topp tio-plats i poängligan och två raka säsonger med över en poäng per match. Rantanen är en fantastisk spelare och när man pratar med spelare runtom i ligan om honom så kommer de ofta tillbaka till att han är väldigt svår att försvara mot, något man kan förstå eftersom det paket han erbjuder är tämligen unikt i dagens NHL.
1 – Aleksander Barkov
Trogna läsare av denna spalt vet att jag är ett stort, stort Aleksander Barkov-fan. För mig är han det närmsta vi kommer Pavel Datsyuk i dagens NHL, med sin fantastiska förmåga att på nästan konstverksvackert vis stjäla puckar av motståndare och sedan med densamma gör tekniska nummer som knappt någon i världen kan matcha.
Florida må ha levererat ännu en besvikelse till säsong, men det är på intet sätt Barkovs fel – det här en av de absolut bästa centrarna i hela världen.
***
Colorado mot New Jersey är helgens studiomatch, 19.30 på söndag. Där ser ni Rantanen men dessvärre inte Gabriel Landeskog som är skadad.
Cirka 60 procent av hans istid har kommit mot motståndarnas två bästa kedjor – och han har ändå levererat bra underliggande siffror. Han inte lika spektakulär som den kraftfulle och offensivt giftige Rasmus Ristolainen, men ändå så kan Heiskanen redan nu vara Finlands bästa back.
Foto: Bildbyrån.
7 – Tukka Rask
Rask verkar ha toppat formen i helt rätt läge. Från nyår och framåt så har han 92,3 i räddningsprocent och han har vunnit 15 av de 20 matcher han har startat – och är en stor anledning till att Boston ser mer och mer skrämmande ut inför slutspelet.
Det är alltid funnits en aura av oberäknelighet runt den hetlevrade Rask, men hans högstanivå går inte att förneka och kan han leverera den i april så blir Boston riktigt farliga för alla lag. Det ska dock sägas att om man ser till säsongen som helhet så kan man faktiskt argumentera för att han överglänsts av kollegan Jaroslav Halak.
Foto: Bildbyrån.
6 – Patrik Laine
Det är väldokumenterat vilken bergochdalbana denna vinter har varit för Laine (3-18-3 var hans måltotaler månad för månad oktober-november-december).
På senast har han fått spela tillsammans med superduon Mark Scheifele och Blake Wheeler, och det verkat ha hjälpt honom – han har pangat in ett par mål och dessutom levererat ett par riktigt smördrypande framspelningar till Wheeler.
Laine kanske aldrig kommer bli en spelare som driver en kedja på samma sätt som en stjärncenter, eller ens som mer atletiskt begåvade supersnipers som Alexander Ovechkin och Ilya Kovalchuck, men han har det där brutala skottet och överlag väldigt fina händer. Det kommer att leda till att många, många puckar kommer att förpassas in i motståndarmål tack vare honom.
Räkna med honom högre upp på sådana här listor när han studsar tillbaka – dock så måste man vara ärlig och säga att vi väntat oss mer i år, även om de 34 mål han går mot inte direkt är kattskit.
Foto: Bildbyrån.
5 – Mikael Granlund
Nashvilles knackiga andrakedja och orimligt usla powerplay ser ut att kunna hindra att laget tar den där hett eftertraktade Stanley Cup-titeln – och därför hämtade den alltid slagkraftige David Polie in Marcus Granlund från Minnesota, i utbyte mot den väldigt talangfulle Kevin Fiala.
Det lägger en hel del press på Granlund, men det säger också vilka höga tankar en erkänt knivskarp hockeyhjärna som Polie har om honom. Granlund är snabb och hal och en väldigt begåvad spelfördelare, och har 1+3 de första fem matcherna i sin nya klubb.
Han saknar kanske den där dominerade förmågan som riktiga stjärnforwards högre upp på den här listan har, och har faktiskt aldrig nått 70 poäng på en säsong, men han borde kunna vara en bra andravåg i en utmanare – och nu får han chansen att bevisa det.
Foto: Bildbyrån.
4 – Pekka Rinne
Pekka Rinnes råa räddningsprocent på 91,3 är kanske inte överdrivet imponerande, men då ska man veta att bara fyra förstamålvakter i ligan har ett medelavstånd på avslut mot dem närmare mål än Rinne – med andra ord får Rinne stå emot en högre andel farliga avslut än andra målvakter och faktum är att det finns statistik för det också: av de 23 målvakter som spelat 40 matcher eller mer så är det bara John Gibson och Ben Bishop som är en bättre räddningsprocent på så kallade High Dangers Scoring Changes, alltså farliga målchanser.
Rinne är helt enkelt en målvakt som kan rädda sina försvara ur knipor de själva satt sig i, och 36 år gammal klarar han fortfarande en stor arbetsbörda – inför nattens omgång har bara tio målvakter i ligan spelat fler matcher än de 49 Rinna gjort. Den regerande Vezina-vinnaren är också en väldigt aktiv spelare med klubban och på många sätt själen och hjärtat i hela Nashville Predators.
Foto: Bildbyrån.
3 – Sebastian Aho
Carolina Hurricanes verkar till slut vara på väg att bryta ligans längsta nu aktiva slutspelstorka och det är till stor del för att en försynt ung man från Oulu tagit det här laget på sina axlar.
Med 30 mål och totalt 77 poäng så leder han Carolina i båda kategorierna, och det med marginal – han är 10 mål före interna skytteligans tvåa Justin Williams och 12 poäng före ditot för poängligan Teuvo Teräväinen.
I spel fem mot fem har Carolina totalt gjort 24 mål fler än sina motståndare med Aho på isen och haft 97 fler målchanser än de släppt till. Fantastiska resultat för en spelare som var lite av en Elias Pettersson innan Elias Pettersson fanns – någon som ifrågasättas för sin fysiska uppenbarelse men som tystat varenda kritiker med skicklighet och spelförståelse.
Foto: Bildbyrån.
2 – Mikko Rantanen
Rantanen är lite av vår tids Jaromir Jagr. Han är fantastisk på operera djupt ner i offensiv zon där han med sin storlek och teknik skyddar puckar på ett vis som påminner om den store 68:an, och han kan göra poäng på alla de möjliga vis.
Rantanen spelar så klart i en bra omgivning, men en bra omgivning räcker inte till en topp tio-plats i poängligan och två raka säsonger med över en poäng per match. Rantanen är en fantastisk spelare och när man pratar med spelare runtom i ligan om honom så kommer de ofta tillbaka till att han är väldigt svår att försvara mot, något man kan förstå eftersom det paket han erbjuder är tämligen unikt i dagens NHL.
Foto: Bildbyrån.
1 – Aleksander Barkov
Trogna läsare av denna spalt vet att jag är ett stort, stort Aleksander Barkov-fan. För mig är han det närmsta vi kommer Pavel Datsyuk i dagens NHL, med sin fantastiska förmåga att på nästan konstverksvackert vis stjäla puckar av motståndare och sedan med densamma gör tekniska nummer som knappt någon i världen kan matcha.
Florida må ha levererat ännu en besvikelse till säsong, men det är på intet sätt Barkovs fel – det här en av de absolut bästa centrarna i hela världen.
Foto: Bildbyrån.
***
Colorado mot New Jersey är helgens studiomatch, 19.30 på söndag. Där ser ni Rantanen men dessvärre inte Gabriel Landeskog som är skadad.
Vi har även två 18.00-starter på lördag. Pittsburgh mot St Louis för dem av er som har Viasat Hockey. Har ni även tillgång till Viaplay så kan ni välja på den och Detroit mot New York Islanders.
***
I Hockeyklubben på måndag bidrar jag med ett av de roligare reportagen jag gjort den här säsongen – en rundtur i Tampa Bay nyrenoverade träningsanläggning, guidad av Anton Strålman (och notera att vi då snackar en renovering värd ungefär 70 miljoner svenska kronor).
Missa inte!
***
22-10-9
Där har ni en statistikrad, och den är plockad från Carl Grundströms eliteprospects-sida. Vad den visar är antalet kolumner (om det så är en hel grundserie eller bara en strömatch i någon ungdomsdivision, inklusive slutspel) där han haft fler mål än assist (22), fler assist än mål (10) eller lika många mål och assist (9).
Pavel Brendl-klass på den övervikten i målskyttefavören.
***
I veckan nåddes vi av nyheten att Pro Hockey går i graven. Jag är gammal nog för att i lindan av det fått nära mitt NHL-intresse på ett vis som kan tyckas stenåldersmässigt: text-tv direkt efter skolan (man kunde ibland kolla resultat innan men själva texterna var aldrig färdigkomponerande innan man hann dra iväg), gryniga highlights på tv-sporten och NHL Powerweek varje söndag – och så framför allt Pro Hockey.
Under ett par år var Pro Hockeys ankomst i brevlådan en av de största stunderna på hela månaden. Den gången jag som bedömt nykläckt tonåring lyckades bli månandens brev var nog en av de största tilldragelserna under den epoken av mitt liv.
Jag minns än idag en Varpu Sivhonen-krönika i Pro Hockey där hon beskrev lite av livet som NHL-reporter, och att det tedde sig så fantastiskt och ouppnåeligt att jag inte ens kopplade i min hjärna att det var något jag kunde drömma om att bli.
Att jag själv en dag skulle sitta i det här jobbet, och att själv flera gånger fick äran att skriva i tidningen, är en ynnest som jag aldrig kommer sluta vara tacksam för.
***
Sidonot: att växa upp i Sverige bereder oss med fantastiska möjligheter. Också detta är något jag aldrig kommer sluta känna ödmjukhet och tacksamhet inför. När man reflekterar över sin uppväxt inser man detta.
***
Jag kommer fortfarande ihåg att den tidigare Pro Hockey-redaktören Petter Jennervall (som jag senare faktiskt var kollega med på Expressen ett tag) hade en katt som hette Gomez, döpt efter Scott Gomez.
På den nivån etsade saker sig fast i den åldern.
***
En sak till, när vi är inne på nostalgispåret. De av er som läste Pro Hockey (vilket jag misstänker kan vara en ganska hög andel) minns att man också fick en poster med varje magasin. Dessa prydde jag så klart väggarna på mitt rum med.
När jag flyttade ut så tog min väna moder över mitt rum, men hon var vänlig nog att lämna toaletten som hör till rummet intakt och den pryds av en hel massa ovärderlig memorbilia som till exempel:
*Sprinten från min första handgranat
*All inclusive-bandet från min första stök-resa (till Sunny Beach 2007).
*Nallen Greger, komplett med oklar sprayfärgsfläck, som figurerade som maskot på ett konfirmationsläger på Bergön.
*Biljetten från en Iron Maiden-konsert i Stockholm. På den tiden fast det inte ens en tågstation i Ö-vik, så vi fick åka till Bruksorten Mellansel fyra mål utanför stan för att ta oss söderut (detta berättar jag mest för att det kommit mig tillkänna att Dustin Byfugliens gammelmorfars far Carl Erik Brandt kom från Mellansel).
*En rabattkupong på ananas som jag fick i julklapp av min morbror något år.
Detta är bara ett litet smakprov, men framför allt så är väggarna där till fullo tapetserade med planscher. Det är inte exklusivt hockey – där finns Thierry Henry och Roberto Carlos och min absoluta favorit, en Bullens Pilsnerkorv-affisch, och lite annat – men det är en majoritet hockey.
På rak arm minns jag att Alexander Ovechkin, Sidney Crosby, Henrik Lundqvist, Nicklas Lidström, Scott Niedenmayer, Jari Kurri, Donald Brashear och Keith Primeau hänger där (Markus Näslund satt på hedersplatsen på dörrens utsida) och den enda som förärats att få ha två olika framträdanden på väggen är Pavel Datsyuk.
***
Egentligen så var dessa kanske inte nödvändigtvis mina största favoriter, utan mer dem som var tillgängliga. De jag minns att jag febrade extra mycket runt var Markus Näslund och Sedinarna, Pavel Datsyuk och Bobby Orr. Men överlag så tyckte man nog bara att alla NHL-spelare var så sjukt coola.
***
Ett särskilt tack till Linus Hugosson och Peter Sibner, idag goda vänner, för att de under sin tid som redaktörer gav mig chansen att skriva i Pro Hockey.
Det kommer att kännas lite speciellt när man kommer hem i sommar och drar fram en av de smockfulla backarna med Pro Hockey och bläddrar runt lite, inte tu tal om det.
***
Loui Eriksson har helt enkelt inte funkat i Vancouver och i onsdags blev han till slut petad. Loui har tre år kvar på sitt 6 mil/caphit-kontrakt efter denna säsong, men när sommarens sign on-bonus betalats ut så återstår det bara totalt sett nio miljoner dollar att betala ut.
Det är ett kontrakt som går att trejda, och räkna med att rykten kommer att surra rejält – även om Loui har en fullständig no trade-klausul i ett år till och sedan kan blocka 15 lag de sista två åren av dealen.
***
Hade grymt kul med gänget som hängde med på NHL-timmens resa till Tampa Bay – jag brinner ju allra mest för diverse frågesporter, ju långsöktare och lurigare desto bättre, och det är sällan man får så många NHL-nördar samlade på en och samma plats så man får chansen att få utlopp för det.
Gav också möjligheten att se detta fantastiska Tampa Bay live tre matcher. Har svårt att se att jag någonsin ska ha fått uppleva ett bättre klubblag på plats. Så mycket kvalité i det laget.
***
Gud vad sugen jag börjar bli på slutspel.
***
Till dem av er som prenumererar på The Athletic (som ni inte kommer ångra att ni gör om ni börjar): missa inte reportaget om Jamie Baker. En otroligt stark historia och det krävdes ett stort mod av honom för att öppna upp sig sådär – och historien är otroligt värdigt berättad av Katie Strang, den förmodligen bästa journalisten i världen som bevakar hockey.
18.05: Pittsburgh Penguins – St. Louis Blues
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,05. Kryss 4,15. Bortaseger 3,00.
18.05: Detroit Red Wings – New York Islanders
Odds från Hajper: Hemmaseger 3,80. Kryss 4,10. Bortaseger 1,83.
21.05: Los Angeles Kings – Florida Panthers
Odds från Hajper: Hemmaseger 3,00. Kryss 4,10. Bortaseger 2,10.
00.05: Carolina Hurricanes – Buffalo Sabres
Odds från Hajper: Hemmaseger 1,76. Kryss 4,30. Bortaseger 4,00.
00.05: Montreal Canadiens – Chicago Blackhawks
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,10. Kryss 4,10. Bortaseger 3,00.
00.05: Boston Bruins – Columbus Blue Jackets
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,05. Kryss 4,10. Bortaseger 3,10.
00.05: Winnipeg Jets – Calgary Flames
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,20. Kryss 4,20. Bortaseger 2,80.
00.05: Tampa Bay Lightning – Washington Capitals
Odds från Hajper: Hemmaseger 1,83. Kryss 4,30. Bortaseger 3,60.
00.05: Ottawa Senators – Toronto Maple Leafs
Odds från Hajper: Hemmaseger 4,00. Kryss 4,35. Bortaseger 1,74.
01.05: Minnesota Wild – New York Rangers
Odds från Hajper: Hemmaseger 1,74. Kryss 4,15. Bortaseger 4,20.
03.05: Arizona Coyotes – Edmonton Oilers
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,15. Kryss 4,00. Bortaseger 2,95.
03.35: San Jose Sharks – Nashville Predators
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,10. Kryss 4,10. Bortaseger 3,00.
***
I Hockeyklubben på måndag bidrar jag med ett av de roligare reportagen jag gjort den här säsongen – en rundtur i Tampa Bay nyrenoverade träningsanläggning, guidad av Anton Strålman (och notera att vi då snackar en renovering värd ungefär 70 miljoner svenska kronor).
Missa inte!
***
22-10-9
Där har ni en statistikrad, och den är plockad från Carl Grundströms eliteprospects-sida. Vad den visar är antalet kolumner (om det så är en hel grundserie eller bara en strömatch i någon ungdomsdivision, inklusive slutspel) där han haft fler mål än assist (22), fler assist än mål (10) eller lika många mål och assist (9).
Pavel Brendl-klass på den övervikten i målskyttefavören.
***
I veckan nåddes vi av nyheten att Pro Hockey går i graven. Jag är gammal nog för att i lindan av det fått nära mitt NHL-intresse på ett vis som kan tyckas stenåldersmässigt: text-tv direkt efter skolan (man kunde ibland kolla resultat innan men själva texterna var aldrig färdigkomponerande innan man hann dra iväg), gryniga highlights på tv-sporten och NHL Powerweek varje söndag – och så framför allt Pro Hockey.
Under ett par år var Pro Hockeys ankomst i brevlådan en av de största stunderna på hela månaden. Den gången jag som bedömt nykläckt tonåring lyckades bli månandens brev var nog en av de största tilldragelserna under den epoken av mitt liv.
Jag minns än idag en Varpu Sivhonen-krönika i Pro Hockey där hon beskrev lite av livet som NHL-reporter, och att det tedde sig så fantastiskt och ouppnåeligt att jag inte ens kopplade i min hjärna att det var något jag kunde drömma om att bli.
Att jag själv en dag skulle sitta i det här jobbet, och att själv flera gånger fick äran att skriva i tidningen, är en ynnest som jag aldrig kommer sluta vara tacksam för.
***
Sidonot: att växa upp i Sverige bereder oss med fantastiska möjligheter. Också detta är något jag aldrig kommer sluta känna ödmjukhet och tacksamhet inför. När man reflekterar över sin uppväxt inser man detta.
***
Jag kommer fortfarande ihåg att den tidigare Pro Hockey-redaktören Petter Jennervall (som jag senare faktiskt var kollega med på Expressen ett tag) hade en katt som hette Gomez, döpt efter Scott Gomez.
På den nivån etsade saker sig fast i den åldern.
***
En sak till, när vi är inne på nostalgispåret. De av er som läste Pro Hockey (vilket jag misstänker kan vara en ganska hög andel) minns att man också fick en poster med varje magasin. Dessa prydde jag så klart väggarna på mitt rum med.
När jag flyttade ut så tog min väna moder över mitt rum, men hon var vänlig nog att lämna toaletten som hör till rummet intakt och den pryds av en hel massa ovärderlig memorbilia som till exempel:
*Sprinten från min första handgranat
*All inclusive-bandet från min första stök-resa (till Sunny Beach 2007).
*Nallen Greger, komplett med oklar sprayfärgsfläck, som figurerade som maskot på ett konfirmationsläger på Bergön.
*Biljetten från en Iron Maiden-konsert i Stockholm. På den tiden fast det inte ens en tågstation i Ö-vik, så vi fick åka till Bruksorten Mellansel fyra mål utanför stan för att ta oss söderut (detta berättar jag mest för att det kommit mig tillkänna att Dustin Byfugliens gammelmorfars far Carl Erik Brandt kom från Mellansel).
*En rabattkupong på ananas som jag fick i julklapp av min morbror något år.
Detta är bara ett litet smakprov, men framför allt så är väggarna där till fullo tapetserade med planscher. Det är inte exklusivt hockey – där finns Thierry Henry och Roberto Carlos och min absoluta favorit, en Bullens Pilsnerkorv-affisch, och lite annat – men det är en majoritet hockey.
På rak arm minns jag att Alexander Ovechkin, Sidney Crosby, Henrik Lundqvist, Nicklas Lidström, Scott Niedenmayer, Jari Kurri, Donald Brashear och Keith Primeau hänger där (Markus Näslund satt på hedersplatsen på dörrens utsida) och den enda som förärats att få ha två olika framträdanden på väggen är Pavel Datsyuk.
***
Egentligen så var dessa kanske inte nödvändigtvis mina största favoriter, utan mer dem som var tillgängliga. De jag minns att jag febrade extra mycket runt var Markus Näslund och Sedinarna, Pavel Datsyuk och Bobby Orr. Men överlag så tyckte man nog bara att alla NHL-spelare var så sjukt coola.
***
Ett särskilt tack till Linus Hugosson och Peter Sibner, idag goda vänner, för att de under sin tid som redaktörer gav mig chansen att skriva i Pro Hockey.
Det kommer att kännas lite speciellt när man kommer hem i sommar och drar fram en av de smockfulla backarna med Pro Hockey och bläddrar runt lite, inte tu tal om det.
***
Loui Eriksson har helt enkelt inte funkat i Vancouver och i onsdags blev han till slut petad. Loui har tre år kvar på sitt 6 mil/caphit-kontrakt efter denna säsong, men när sommarens sign on-bonus betalats ut så återstår det bara totalt sett nio miljoner dollar att betala ut.
Det är ett kontrakt som går att trejda, och räkna med att rykten kommer att surra rejält – även om Loui har en fullständig no trade-klausul i ett år till och sedan kan blocka 15 lag de sista två åren av dealen.
***
Hade grymt kul med gänget som hängde med på NHL-timmens resa till Tampa Bay – jag brinner ju allra mest för diverse frågesporter, ju långsöktare och lurigare desto bättre, och det är sällan man får så många NHL-nördar samlade på en och samma plats så man får chansen att få utlopp för det.
Gav också möjligheten att se detta fantastiska Tampa Bay live tre matcher. Har svårt att se att jag någonsin ska ha fått uppleva ett bättre klubblag på plats. Så mycket kvalité i det laget.
***
Gud vad sugen jag börjar bli på slutspel.
***
Till dem av er som prenumererar på The Athletic (som ni inte kommer ångra att ni gör om ni börjar): missa inte reportaget om Jamie Baker. En otroligt stark historia och det krävdes ett stort mod av honom för att öppna upp sig sådär – och historien är otroligt värdigt berättad av Katie Strang, den förmodligen bästa journalisten i världen som bevakar hockey.
Kvällens/nattens NHL-matcher
18.05: Pittsburgh Penguins – St. Louis Blues
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,05. Kryss 4,15. Bortaseger 3,00.
18.05: Detroit Red Wings – New York Islanders
Odds från Hajper: Hemmaseger 3,80. Kryss 4,10. Bortaseger 1,83.
21.05: Los Angeles Kings – Florida Panthers
Odds från Hajper: Hemmaseger 3,00. Kryss 4,10. Bortaseger 2,10.
00.05: Carolina Hurricanes – Buffalo Sabres
Odds från Hajper: Hemmaseger 1,76. Kryss 4,30. Bortaseger 4,00.
00.05: Montreal Canadiens – Chicago Blackhawks
00.05: Boston Bruins – Columbus Blue Jackets
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,05. Kryss 4,10. Bortaseger 3,10.
00.05: Winnipeg Jets – Calgary Flames
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,20. Kryss 4,20. Bortaseger 2,80.
00.05: Tampa Bay Lightning – Washington Capitals
Odds från Hajper: Hemmaseger 1,83. Kryss 4,30. Bortaseger 3,60.
00.05: Ottawa Senators – Toronto Maple Leafs
Odds från Hajper: Hemmaseger 4,00. Kryss 4,35. Bortaseger 1,74.
01.05: Minnesota Wild – New York Rangers
Odds från Hajper: Hemmaseger 1,74. Kryss 4,15. Bortaseger 4,20.
03.05: Arizona Coyotes – Edmonton Oilers
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,15. Kryss 4,00. Bortaseger 2,95.
03.35: San Jose Sharks – Nashville Predators
Odds från Hajper: Hemmaseger 2,10. Kryss 4,10. Bortaseger 3,00.
Allt nytt innehåll på Hockeynews PLUS för bara 69 kr! Skaffa Hockeynews PLUS
JUST NU: TV4 Play+ på köpet! (värde 118 kr)
