Luleå har massor att vinna – Skellefteå kan förlora allt

Luleå Hockey har haft ett par slaka säsonger nu. Under de senaste fem åren har klubben bara slutat topp fyra en, bara tagit sig förbi kvartsfinal en enda gång. De två senaste säsongerna har man slutat nia och sjua – och fått respass redan i bastarden åttondelsfinal.

Under samma tidsperiod har ju Skellefteå, som bekant, gått något bättre. En femteplats i serien följdes upp med SM-final i fjol, innan dess har laget både seriesegrar och SM-guld under bältet. Skellefteå är svensk hockeys mest uppenbara ledare de senaste tio säsongerna.

Men nu har något hänt.

Organisatoriskt, sportsligt, publikt och PR-mässigt befinner sig Luleå Hockey plötsligt iförd en ledartröja med stålmannenmärket på bröstet, inte helt utan intern förvåning. Laget har firat stora triumfer och slagits i den absoluta toppen under merparten av säsongen. Succévärvningarna Jack Connolly, Erik Gustafsson och Jesper Sellgren har glänst under säsongen, assistmaskinen Niklas Olausson har blivit skyttekung på ålderns höst och Joel Lassinantti är bättre än någonsin. Thomas ”Bulan” Berglund har, tillsammans med assistenterna Kyrö, Stridh och Törnqvist, skapat ett homogent och fläckvis flärdfullt lagbygge med arbetsmoral och fart som främsta företräden. Med tio matcher kvar av serien ligger Luleå tvåa, en poäng bakom ledande Färjestad.

Ett fantastiskt facit, givet att lagets interna målsättning var topp sex och experterna tippade klubben någonstans mellan sjundeplats och döden.

Skellefteå, å andra sidan, har stundtals sett ut som en katastrof. Där ett tag låg titanerna till och med utanför slutspel – trots att alla går till slutspel nu för tiden. Nye tränaren Tommy Samuelsson har haft problem, hans assisterande ska lämna efter säsongen, sportchefen slutade och en Luleåspelares pappa fick ta över. Man har tvingats skeppa iväg lagets potentiella poängkung Juhamatti Aaltonen, målvakterna har varit halvdarriga och det var väl egentligen inte förrän klubben fick hem Tim Söderlund från Frölunda som något av forna tiders frenesi kunde skönjas.

Nu ligger Skellefteå trots allt sjua, två poäng från kvartsfinal, och det hade väl kunnat tänkas att man var på väg mot någon slags slutspelsform. Men: Tappad tremålsledning mot Mora och förlust i övertid. Fem insläppta i första perioden och förlust med 1-7 mot Frölunda. Så bygger man inga självförtroenden.

Den här matchen betyder massor för båda lagen – men ändå lite mer för Skellefteå. De två senaste förlusterna har varit försmädliga och förnedrande. En tredje i rad, dessutom mot rivalen från norr, skulle kunna förstöra väldigt mycket. En seger för hemmalaget skulle, å andra sidan, kunna hela sviktande självförtroenden och ge en glädjeknuff uppåt i tabellen. Luleå? Det här laget kommer att tuffa på, sannolikt räcker det inte till serieseger – mest för att Färjestad har ett mycket lättare avslutningsprogram – men det kommer inte att spela någon roll. Även om det skulle bli förlust så ställer spelarna upp och är precis lika irriterande svårslagna nästa match. Och nästa. Och nästa…

Luleå har hittat sin form sedan länge. Skellefteå letar febrilt efter sin. Det här kommer inte att bli ett bländande hockeyspektakel – det blir ett nagelbitande, magvridande drama över tre akter.

Luleå har massor att vinna. Skellefteå kan förlora allt.

Nerverna avgör.