Inget lag kommer att slå Luleå/MSSK

Michelle Karvinen står vid båset. Hon klappar sig på bröstet, över hjärtat, vinkar till fansen och gör segertecknet som kallas Stålmannen. Sen kramar hon Emma Nordin, som utsetts till matchens lirare, hårt och länge. Hon njuter av den första segern i SM-slutspelet.

– För mig är det viktigt. Det är första matchen i slutspelet, vi är favoriter – att så många kommer hit och bär fram oss är stort för mig. Jag vill ta in det, jag vill njuta, och det är lättare att göra efter matchen, säger Karvinen.

Det är ju inte en engångshändelse, i alla fall inte här i Luleå – blir du aldrig mätt?

– Nej. När jag var liten drömde jag om att spela i NHL – nu finns det förhoppningsvis små tjejer som drömmer om att spela i vår liga. Då är det viktigt att visa dem att jag finns, att jag trivs, att det är roligt med hockey – och att man ska våga drömma.

Det är klart att det fanns orosmoln. Luleå Hockey/Munksund har haft en hel hög spelare borta på landslagsläger och inte kunnat träna ordentligt förrän dagen innan slutspelet. Johanna Fällman, Josefine Hoegh Persson och Pernilla Forsgren har varit skadade ända fram till kvartsfinalen och Nathalie Ferno är det fortfarande. Dessutom: Under finska landslagets match mot Ryssland störtade superstjärnan Michelle Karvinen in i sargen och fick hjälpas av isen.

Lägg till detta att AIK fått tillbaka målvaktsjätten Minatsu Murase – och all den press som kommer av att vara spelare i landets överlägset bästa och mest framgångsrika förening de senaste fyra säsongerna så inser ni att den här matchen inte nödvändigtvis var så enkel som skillnaden på 57 poäng i tabellen antydde.

Så, efter fem minuter av matchen: Två frilägen som kom att definiera den.

Först kom AIKs. En lätt inbrytning, ett par snabba finter, ett skott – och Sara Grahn plockade den.

Sen kom Luleås, via Michelle Karvinen, i boxplay. En lätt inbrytning, ett par snabba finter, ett skott – och 1-0.

Hade AIK satt sitt hade det kunnat se annorlunda ut, åtminstone för ett par minuter, kanske ännu längre. Men bortalaget hade inte den tur som en sämre motståndare behöver, underhunden lyckades aldrig sänka tänderna i Luleås mjukdelar. Istället blev det precis som förväntat, skillnaden var precis så stor som de 57 poängen visar.

Luleå har bättre målvakt, bättre forwards, bättre backar, bättre bredd, spets och spel. Det hade varit en chock om man förlorat ens en enda match i den här serien – men mirakel har hänt förr och kommer att hända igen i den här sporten.

Men i den här serien? Inte en chans.

Dels har de nya reglerna, med femmatchersserier och sudden death istället för straffar, gjort att slumpens och oturens skördar minimeras. Dessutom är Luleå/MSSK – som sig bör – bra.

De finska fantomerna Tuulus, Hiirikoski och Karvinen balanserade i offensiv zon som vore de släkt med Olga Korbut. Emma Nordin lekte hockey som om gravitation, friktion och vanligt jävla folkhyfs vore regler som inte påverkar henne. Det fanns offensiv briljans i överflöd – samtidigt som defensiven var så solid att Sara Grahn hade kunnat spela matchen med masken bak och fram.

Luleå/MSSK är i fas, påslaget – noggrant, närvarande och elegant.

Det finns två, kanske tre, lag som kan hota Fredrik Gladers trupp över tre perioder.

Ingen kommer att slå Luleå Hockey/MSSK över fem matcher.