FÖLJ OSS
.
KRÖNIKA
Fabricius explosion är förvånande – men inte ologisk

Pelle Johansson:

Fabricius explosion är förvånande – men inte ologisk


17 januari
Karl Fabricius avgör från ingenstans! Från ingenstans? Han kommer från Avan – och jag är tillräckligt gammal för att minnas att det här är den riktige Fabricius.

Presenteras i samarbete med ATG

Det är fredagkväll i januari, tidigt 90-tal. 23 grader kallt, minst. På uterinken i Avan, en liten by utanför Luleå, flödar strålkastarna ljus över den frostdammiga isen. Sportklubbens kassör Pelle Sundström muttrar över elnotan medan en skranglig parvel åker oavbrutet från målbur till målbur. Han försöker, med varierande framgång, sprätta upp pucken i nättaket. Luvan knövlar sig under hjälmen, i de något för stora skridskorna börjar tårna domna bort och snoret som rinner ner i munnen smakar salt.

Jag är tillräckligt gammal och kommer från precis rätt by för att komma ihåg hur den där ungen höll på.

Jag är tillräckligt gammal för att komma ihåg vad som hände sen.

När ungen blev äldre blev han bra på riktigt. Så småningom blev han Sportklubbens första export till kommunens storlag Luleå Hockey. Så småningom blev han en gedigen poängspelare, fin teknik, bra avslut. Han gjorde väl upp mot 25 poäng under sin sista säsong med Luleå, flyttade söderut – som de stora talangerna, de som skulle bli landslags, gjorde på den tiden – och sågs som en potentiell 35-poängsman.

Där förvandlades Fabricius.

Det tog två säsonger och en handledsskada för Karl Fabricius att gå från landslagsman i Frölunda till vattenbärare i Luleås fjärdelina. Han har aldrig lämnat den rollen, han har skött den med noggrannhet och fått stor uppskattning för den – men: Sedan säsongen 2009/2010 har Fabricius inte gjort mer än tolv poäng.

Därför förstår jag er förvåning över Fabricius lilla uppvisning som spräckte HV71s fem matcher långa hemmaplanssvit mot Luleå Hockey.

Först en känslig backhandflipp i mittzon som friställde Robin Kovacs och gav 1-0.

Sen en styrning i numerärt överläge som enligt alla regler i min bok borde godkänts men av någon outgrundlig anledning dömdes bort.

Så en uppåkning och ett – förvisso tamt – backhandavslut som smet in mellan benen på Jonas Gunnarsson.

Till sist, ett nummer i den högre skolan med en mottagning, piruett och forehandsprätt i nättaket framför mål i ännu ett Luleåpowerplay.

Ni undrar: Vaffasen, kan Fabricius sånt där?

Jag är tillräckligt gammal för att komma ihåg att det där är den riktige Karl Fabricius.

Det här har ju blivit Luleås grej, den här säsongen. HV satte upp hård press och förvägrade bortalaget det där burskyddet som de utnyttjat så fint under säsongen. Så Luleå struntade nästan i att bygga spel, snodde pucken i mittzon och kontrade sig till lägen och utvisningar istället. När något inte funkar för det här laget gör man något annat, när Jack Connolly har det jobbigt så kliver Karl Fabricius fram och sprättar två-tre mål istället. Det som definierar det här bygget är inte en taktik, en spelare eller en kedja. Det är att många spelare, alla spelare, tror så mycket på sig själva och laget att det inte existerar några hinder.

Det går fort i hockey, självförtroende är en färskvara och slutspel är ett annat djur – och det finns inga tydliga bevis på att det kommer att förändras. Här och nu måste Luleå vara seriens svåraste lag att möta.

Till sist: Målvakten Joel Lassinantti kommer från Antnäs, en annan av de små byarna strax söder om Luleå. Han dödade det sista av hemmalagets hopp när han stängde igen under utespelarnas lilla semester i andra perioden. Uterinkarna håller hög klass i Norrbotten.


Här kan du läsa mer om SHL 




.


Dela artikel




.
.
.
.




Ansvarig utgivare: John Falck
© HockeyNews.se


Till toppen av sidan
expand_less
.
.
.
.