HockeyNews
PLUS

Lindquist: ”Bästa svenska tonårsbacken någonsin”

(5455) Jonatan/Dahlin
Bildbyrån

Publicerad: 8 december 2018

Han har inte fått de stora rubrikerna, men Rasmus Dahlin på rätt väg.
Och då ska man ha i åtanke att ”rätt väg” i hans fall innebär steg mot att bli en ny Erik Karlsson eller Victor Hedman – eller bättre.

Efter sju svåra år har det den här hösten äntligen lyft för sorgebarnet Buffalo Sabres. En tio matcher lång vinstsvit tog dem till och med för en liten stund hela vägen till toppen av NHL-tabellen.

Nu är vi nog alla överens om att det inte kommer att bli någon Presidents Trophy, men däremot har de satt sig i ett finfint slagläge inför slutspelsracet. Det ska de greja.

Det finns många anledningar till detta. 

Carter Hutton (91,7) och Linus Ullmark (92,1) har gjort det bra i kassen och framåt har Jeff Skinner blivit en dundersuccé jämte Jack Eichel som nu på allvar klivit in i sin prime. 

Men det går inte heller att blunda för att Rasmus Dahlin gjort en väldigt stor skillnad. Hans intåg har balanserat ut försvaret och tagit bort lite av bördan från Rasmus Ristolainen. Den finske resen är riktigt farlig på offensiv blå och har imponerande fysiska verktyg, men saknar kanske den där mjukheten i uppspelen som en riktig förstaback bör ha.

Om det är något som Lidköpings store son har så är det just det – och det har visat sig i de underliggande siffrorna. 


Flashen i all ära – Dahlin har varit stabil


29 matcher in på sin karriär har Dahlin spelat 474 minuter 5v5-hockey. Han har en skottförsöksfördelning på 49,45 procent, en fördelning av förväntade mål (baserat på corsica.hockeys modell) på 48,68 och en fördelning av gjorda mål på 57,89.


I sig låter det kanske inte enormt imponerande – men det är det om man gör det i Buffalo.


Ingen Sabres-back som som spelat så mycket eller mer, varken i år eller ifjol, kan matcha de siffrorna. Vi ska vara tydliga och understryka att Dahlin förmodligen haft lite hjälp med diverse studsar när det gäller målfördelning och att han inte på något sätt med marginal överglänser sina kollegor statistiskt, men det är ändå värt att notera att han så här tidigt i sin karriär hittat ett sätt att (relativt till resten av laget) driva spelet mot rätt ände av rinken.


När jag själv sett Dahlin har det också just det som stått ut – hur oerhört solid han sett så här tidigt i sin karriär. Flashen han besitter känner vi alla till, men han är liksom klok och förståndig över hela banan.


Det är en inledning som verkligen bådar gott inför framtiden. Dahlin är en spelare som förväntas att en dag bli världens bästa back och då behövs en solid grund. 


Och gällande den där offensiva spetsen har han redan börjat utmärka sig jämfört med några riktigt tunga namn.


Foto: Bildbyrån


Rasmus Dahlin – den bästa svenska tonårsbacken någonsin?


Rasmus Dahlin är den första svensken i NHL-historien att gå in och spela ordinarie på backplats som ”riktig” 18-åring. Victor Hedman och Adam Larsson gick också direkt från draften, men på grund av sina födelsedagar så valdes de båda i draften efter merparten av sina respektive i årskullar – så båda var 19 ett par månader in på säsongen.


Dahlin kommer fortfarande vara 18 när den här grundseriens avslutas. 


Så redan där saknar Dahlin motsvarigheter – men låt oss kolla på honom jämfört med de andra svenska backarna som kom in i ligan som tonåringar och spelade mer än en handfull matcher. 


Matcher och poäng är vad siffrorna representerar.


*Erik Karlsson – 65 - 26 (5+21)

*Victor Hedman – 74 - 20 (4+16)

*Adam Larsson – 65 - 18 (2+16)

*Rasmus Dahlin – 29 - 14 (2+12)

*Jonas Brodin – 45 - 11 (2+9)

*Oliver Ekman-Larsson – 48 - 11 (1+10)


Rasmus Dahlin är 29 matcher in på sin karriär och är redan fyra på den här listan. Allt pekar på att han kommer att trampa om både Hedmans och Karlsson totaler innan säsongen är över. Och då var de 19 år gamla under majoriteten av ovanstående säsonger.


Visst kan en del i det vara att det året Karlsson och Hedman kom in i ligan (2009) så var det fortfarande en annan era och ett helt annat tankesätt gällande hur backar skulle spela och utvecklas – men trots det är det enormt anmärkningsvärt.


I min värld så är dessa två herrar de två som i mångt och mycket kommer användas som måttstock för Dahlin – Karlssons för den elektriska offensiven och Hedman för förmågan att dominera över hela banan.


En mer djupgående jämförelse av Dahlins första säsong jämfört med dem får vänta (även om det ser bra ut även om man tittar på underliggande siffror och roll för Dahlin) – men notera att vi då bara talar om rookieinsatser.


Det är många steg som Dahlin ska ta innan han är på samma nivå som Norris-vinnarna från Landsbro och Varvsberget är när de är som bäst.


Men han har tagit det första steget, och det pekar absolut i rätt riktning.


Erik Karlsson i San Jose. Foto: Bildbyrån


***


Okej, jag grävde lite i underliggande siffror och tänkte dela mig med lite om dessa tre herrars respektive roller. Karlsson hade en helt annan arbetsbeskrivning än Hedman och Dahlin. Han spelade 3.22 minuter per match i powerplay och hans fördelning av zonstarter var 60,2/39,8 i offensiv favör.


Dahlin och Hedmans påminner dock om varandra kusligt mycket i lika styrka. Nedan är istid och zonstartsfördelning. 


*Hedman 

17.01 – 49,3/50,7


*Dahlin 

17.23 – 49,0/51,0


Dahlin snittar dock lite mer än en minut mer per match i powerplay än vad Hedman gjorde (1.20 vs 2.23) och det gör stor skillnad för den totala produktionen – faktum är att det i princip gör hela skillnaden. 


Så här lyder poängsnittet per match för de tre herrarna i lika styrka: Hedman (0,26), Karlsson (0,27) och Dahlin (0,28).


Powerplaytid är dock något man förtjänar och kan Dahlin visa att han ska gå före Rasmus Ristolainen i den här spelformen så är det starkt gjort. 


***


Victor Hedman spelade ändå nästan 100 minuter i powerplay sin första säsong och hade en enda poäng, en assist, i den spelformen. Det är galet att betänka att det här är samma spelare som för två år sedan var tvåa hela NHL:s powerplayliga (alltså inte bara för backar) med 33 pinnar.


***


Dahlins fortsatta framfart kan ni följa på lördag, då de tar sig an Philadelphia klockan 19.00 på lördag. En av tre fina, tidiga matcher på Viasat Hockey/Viaplay i helgen.


Efter Sabres på lördag så är det Vegas mot Kings 22.00 och 21.00 på söndag så kan ni avsluta helgen med Vancouver mot Chicago.


***


Jeremy Colliton bänkade Erik Gustafsson en match tidigare här i veckan med motiveringen att han vill se bättre försvarsspel. Inget fel i att en coach sänder en sådan signal, och Erik är själv medveten om att dessa bitar måste bli bättre.


Med det sagt: Gustafssons touch med pucken är faktiskt otroligt bra, får inte alls den beröm han förtjänar. När Blackhawks var här i veckan svarade han på bänkningen genom att smacka in ett direktskott och hade ett annat i stolpen – och han ser så otroligt mjuk och fin ut varje gång han har pucken på sitt blad.


Får han ihop allt på ett bra sätt så finns det en stor uppsida i honom. 


Erik Gustafsson, Chicago. Foto: Bildbyrån


***


Josh Leivo trejdades till Vancouver tidigare i veckan. Han har inte lyckats slå sig in i Torontos breda forwardsuppsättning. Nu fick han chansen i kedja med Elias Pettersson och fick göra mål i sin första match för Canucks.


Där har ni någon som lär sprudla av spelglädje den kommande tiden.


***


Intressant (för mig i alla fall): under NHL:s All Rookie Teams fyra första år (1983–1986) så var 25 procent av spelarna svenskar – dvs 6/24, i form av Pelle Lindbergh, Mats Näslund, Thomas Eriksson, Håkan Loob, Tomas Sandström och Kjell Dahlin.


***


Inte för att jag tror att Rangers kommer ta sig till en sådan, men när jag såg Henrik Lundqvists skapa besvär för högoktaniga Winnipeg i måndags så undrar man hur många matcher han skulle kunna stjäla i en slutspelsserie. Ingen tvekan om att han fortfarande har den toppnivån i sig när det faller på plats. 


***


Markus Pettersson trejdades till Pittsburgh tidigare i veckan. Jag måste säga att jag är imponerad av kliven han tagit i sin utveckling här. Ska man vara realist så är taket kanske inte jättehögt, men han har visat en förmåga att passa sig ur egen zon som jag tycker är över medel i ligan.


Som hockeyn spelas idag är det guld värt, och i takt med att han adderar defensiv kompetens och styrka så kommer han bara att bli mer effektiv. Han kanske aldrig kommer spela mot motståndarnas bästa lina, men som breddalternativ i ett bra lag så tror jag han kan vara väldigt effektiv. 


Den trejden öppnar också upp för Jacob Larsson. Med Pettersson borta så blir han det naturliga tredjevalet på vänstersidan i Anaheim, bakom Hampus Lindholm och Cam Fowler.


***


Låt oss tala om Philadelphias boxplay. Flyers var på 75,8 ifjol och 79,8 året innan. Inför fredagsomgången låg de på 72,9. 


Sedan 90-talets början har inte ett enda lag haft en boxplayprocent under 73% över en hel säsong. Att Ian Lapierre, som ansvarar för det numerära underläget, fått behålla sitt jobb är en stor gåta i en bransch som denna. Flyers måste få ordning på det här.


Men om inte annat kan diverse PP:n på lördag innebära ett gyllene tillfälle för Dahlin att förbättra sin position i ovan nämnda poängliga.


***


Om Hart Trophy-omröstningen genomfördes idag skulle jag säga McDavid, McKinnon och Gibson som finalister. Vem säger emot?


***


Hörde att ett gäng gubbar med väldigt många SHL- och NHL-matcher på meritlistan ställde sig på ståplats hemma i Ö-vik igår kväll. Det värmer att höra.


***


Melker Karlsson visar er den bästa lösviktspåsen i senaste avsnittet av Hockeyklubben. Det är VIKTIG information. Missa inte! Viaplay eller: https://www.viafree.se/program/sport/hockeyklubben

***

19.00 Buffalo - Philadelphia

Odds från Hajper Hemmaseger 2,30. Kryss 4,10. Bortaseger 2,70.

22.00 Los Angeles - Vegas

Odds från Hajper Hemmaseger 2,95. Kryss 4,00. Bortaseger 2,15.

Här kan du läsa mer om NHL 

Lista: De fem hetaste i SHL 

Veckans bästa spelare i HA 

Helgens viktigaste matcher i Hockeyettan 

Allt nytt innehåll på Hockeynews PLUS för bara 69 kr! Skaffa Hockeynews PLUS