Presenteras i samarbete med Coolbet
Senast jag såg Tingsryd på Hovet säkrade laget avancemang till Hockeyallsvenskan.
Då hade föreningen precis rest sig från några stökiga år med usel ekonomi, ytterst suspekt styre, chansartade floppar till eliteprospects-värvningar och en fullständigt havererad image där värdesloganen ”stolthet, hjärta och tradition” hade blivit fina ord som tappats bort fullständigt någonstans längs vägen.
De hade börjat om och gjort rätt. Byggt hemvävt på ett sätt som skapade framtidstro hos fansen och uppenbarligen också ledde till sportslig framgång. De hade lyckats få stjärnspelare (som Niklas Johansson och Markus Persson) att stanna mer än en säsong och gått från att vara en klubb i totalt kaos till att vara en förening som stolt kunde glädja sina hängivna supportrar igen.
Det kulminerade på Johanneshov den andra april 2015 när en strafförlust (5-6) mot AIK förseglade avancemanget. I rädsla för att ta ut något i förskott hade laget inte fått med sig minsta lilla droppe gott att skåla i för att fira framgången. Stockholms-bördige Dave Lindarv (idag i Mörrum) ryckte ut den gången, drog i några kontakter och såg till att det kom upp i alla fall något flytande på bussen hem den gången.
Sedan dess har Tingsryd spelat flera tighta matcher i den klassiska arenan, inte minst holmgången i den Hockeyallsvenska-finalen för några år sedan.
Men det är nya tider nu.
Långt ifrån den champagne-hockey som lirades då. Även om man kanske gjort ett lite överilat försök att göra det i inledningen av den här säsongen.
När Tingsryd gled ut på isen till kvällens drabbning mot hårdsatsande AIK var det med ett frågetecken hängande över sig. Är föreningen tillbaka i gamla synder igen?
Första matchen utan Per Ljusteräng efter entledigandet förra veckan. Första matchen med J20-coachen Richard Melkersson på bänken.
Det kanske var fel att anställa Per Ljusteräng som ny huvudtränare från första början. Vilket synnerligen begåvade SMP-journalisten Daniel Enestubbe skrev utförligt om här .
Men när man nu väl hade gjort det var det ett aningen märkligt beslut att göra sig av med honom.
Sniffar man ordentligt luktar det lite som ett ”Tingsryd från förr”-beslut.
Vi talar ju om ett lag utan uttalad ambition att ligga i toppen, med en tränare som vi vet har ett långsiktigare mål med det han gör än specifikt just här och nu. Att han då får gå efter dåliga resultat i de tio första omgångarna av en serie som är längre än ett maratonlopp. Ja, det doftar tålamod som hos en klubb tillbaka i gamla synder.
En känsla som förstärks ytterligare av att några floppande ECHL-värvningar (Max Novak och Mark MacMillan kombinerade en assist tillsammans på de tio första matcherna) kryddar anrättningen.
Någon effekt av tränarbytet kunde heller inte skymtas på Johanneshov under måndagskvällen. Max Novak lyckades förvisso spräcka poängnollan, men det var ett trubbigt och tamt Tingsryd som blev till rundningsmärken i egen zon de gånger AIK orkade bemöda sig med att skruva upp tempot.
Bitvis ett desillusionerat lag utan självförtroende. Men jag tror ändå att det är viktigt för klubben och dess ledning att behålla lugnet. Det som händer vid sidan av har en tendens att sprida sig även ner på isen.
En sparkad tränare måste få vara panikåtgärd nog.
De befintliga spelarna måste få ro att ordna det här. För den potentialen finns definitivt i truppen. Ju mer panikartat pillande från folk vid sidan av, desto större sannolikhet att det kommer haverera ytterligare.
Desto mer bilden av Tingsryd när det gick helt åt skogen senast.
Allt nytt innehåll på Hockeynews PLUS för bara 69 kr! Skaffa Hockeynews PLUS
JUST NU: TV4 Play+ på köpet! (värde 118 kr)
