HockeyNews
PLUS

Fem frågor inför årets säsong

(3932) Albin Ström Piteå
Peter Skaugvold/Bildbyrån

Publicerad: 14 september 2018

FacebookXWhatsApp

Äntligen. Efter en försäsong som känts mer eller mindre evighetslång drar det vi alla väntat på och längtat efter äntligen igång och som slavisk följare av Hockeyettan finns naturligtvis en och annan fråga som ligger och gnager.
Idag filosoferar jag kring fem viktiga frågor inför säsongsstarten.

Presenteras i samarbete med Coolbet 

Kommer något lag kliva fram och ta positionen som storfavorit?
Det finns många väldigt bra lag i toppen av Hockeyettan, den saken behöver ingen betvivla. KRIF, Kristianstad, Borlänge, Piteå, Troja/Ljungby och Östersund är bara några av lagen som kommer att tvingas bära favoritskap i vinter. Men den här säsongen saknar serien ett ordentligt draglok som den varit så bortskämd med i många säsonger.

Storklubbar som Björklöven, Södertälje och Västerås har varit nere och boostat intresse och våldsamt satsande klubbar som Karlskrona och Vita Hästen har skapat rivalitet och intresse genom sin blotta närvaro. I år finns inget riktigt sådant lag. Troja är alltid en vass klubb, men inte tillräckligt stor för att agera draglok på samma sätt som tidigare allsvenska besökare och frågetecknen kring KRIFs och Kristianstads svulstiga storsatsningar är allt för många för att de ska framstå som potentiella arvtagare av stafettpinnen. Samtidigt är Borlänge, Piteå och Östersund i sammanhanget lite för anonyma föreningar med för litet intresse runt sig för att kunna axla en sådan mantel. Frågan är om någon kan kliva fram?

Känslan är att det kanske är nykomlingen Kalmar som på sikt har möjligheten att skapa sig den positionen. Men inte i år.

Vilken kommer bli den starkaste nykomlingen?
Nykomlingar brukar av tradition få kämpa för att etablera sig och tippas i botten. Ibland dyker det upp något lag (fjolårets Boden är ett bra exempel) som spänner musklerna direkt och visar att man är att räkna med direkt som topplag, men det är snarare undantag än regel. Sällan, för att inte säga aldrig, brukar det se ut som det gör i år med tre nykomlingar som kommer upp och är stekheta.


Berättelserna kring Segeltorp, Kalmar och Kiruna AIF är naturligtvis väldigt olika. Segeltorp med alla sina spetsvärvningar från lokalrivalen Huddinge, Kalmar med poplagspotential och en möjlighet att köra om rivalen Nybro redan i år samt Kiruna AIF som ritar om hela hockeykartan i Kiruna och väcker en gammal sylvass rivalitet med Kiruna IF till liv. Det är lag som verkligen kommer sätta färg på Hockeyettan med följdfrågan vilken som egentligen kommer bli den starkaste nykomlingen?

Och well, Mörrum, Segeltorp och Malung ska förstås inte förringas de heller.

Kommer lagen och ligaorganisationen att finna varandra?
När jag pratade en stund med organisationen Hockeyettans ordförande Ronnie Glysing i samband med upptaktsträffen förklarade han entusiastiskt att de ”fått mycket positiv feedback” för sitt publicerade förslag till nytt serieupplägg och att ”det finns ett enormt starkt stöd för det”. Samma eftermiddag stod det att läsa i Sportbladet att Huddinge ställer sig kritiska eftersom förslaget inte var förankrat hos klubbarna.

Det är ganska talande för hur det har sett ut det senaste året. Det var samma visa när ett annat förslag presenterades i vintras. Högkvarteret basunerade ut att en bred majoritet stod bakom och klubbarna reagerade omedelbums med att ”det där står vi minsann inte bakom”. Ofta i svarta tidningsrubriker.

Organisationen Hockeyettan och många av dess medlemsklubbar går helt enkelt inte i takt. Det är aldrig ens fel när två träter, båda parter har naturligtvis sin del i när det gnisslar, men känslan är att det inte finns någon tydlighet eller kommunikation.

Klubbarna känner uppenbarligen, rent generellt talat, inte att organisationen jobbar för dem, samtidigt som de själva inte ger mandat nog att låta den jobba ordentligt för att verkligen få till stånd något som är bra för alla. Alla ser till sitt eget utan att acceptera faktumet att alla faktiskt sitter i samma båt.

Att driva en verksamhet där 47 klubbar som alla jobbar under olika förutsättningar ska samsas under samma flagg är oerhört komplext och alla kommer aldrig att vara nöjda. Men organisation och klubbar måste närma sig varandra och gemensamt enas om hur de bör arbeta för att Hockeyettan ska bli så bra som möjligt. Den splittrade bilden som allt för ofta synts i rubriker det senaste året gynnar ingen.


Kommer ”nya Allettan” bli en succé eller källa till irritation?
Det är egentligen två saker som är nytt med Allettan i år. Först och främst kommer nio av tio lag att gå vidare till playoff-spelet. Det kan urholka serien lite och göra den transportsträckeartad. Man ska så att säga vara riktigt usla för att lyckas bomma playoff i och med att bara ett lag av tio kommer göra det. Det kan mycket väl muttras en och annan harang om den saken fram i januari och februari. Eller så blir det positivt i och med att klubbar som annars sällan brukar ha chansen att nå PO nu faktiskt kan göra det.

Den andra nymodigheten är att Allettan-serierna kommer delas in på ett nytt sätt. Istället för att väst och öst turas om att vartannat år paras ihop med nord och syd kommer skiljelinjen mellan Allettan Norra och Allettan Södra helt enkelt bli geografisk. Lagen som ligger mest norrut kommer att delas in i norra, lagen som ligger mer åt söder kommer helt logiskt att spela i den södra Allettan.


Det kan bli succé och jubel över att många gäng får lite kortare resväg och kan spara några kronor, men lika gärna en väldig massa gnabb och mutter över var den där skiljelinjen mellan norr och söder ska dras. Den skulle ju till exempel faktiskt kunna dras rakt genom Stockholm. Risken är att klubbar kommer hamna i en serie de tycker att de inte bör tillhöra när det blir avgjort på enstaka mil.

To be continued...


Kommer något lag att gå upp?
Behöver den frågan över huvud taget ställas? Givetvis är svaret ett rungande JA. Gör bara en kort historisk återblick. Senaste säsongen båda de allsvenska lagen höll sig kvar via spel i kvalserien var 10/11 (när Tingsryd och Troja/Ljungby svarade för bedriften i en kvalserie där Karlskrona hade de förstnämnda på gaffeln men vek ner sig och vaskade ett drömläge i sista omgången borta mot ett avsågat Huddinge). Sedan dess har toppen av Hockeyettan bevisat sig vara minst lika bra som botten av Hockeyallsvenskan varenda år och Karlskrona, Asplöven, Björklöven, Vita Hästen, Tingsryd, IK Pantern, Sundsvall, Södertälje, Västervik, Troja/Ljungby och Västerås har vandrat vägen upp i finrummet.

Den här säsongen blir knappast något undantag. Hockeyettan har starka topplag och Hockeyallsvenskan har knappast blivit starkare. Jag förutspår segerjubel på någon ettanis även den kommande våren.

Allt nytt innehåll på Hockeynews PLUS för bara 69 kr! Skaffa Hockeynews PLUS

JUST NU: TV4 Play+ på köpet! (värde 118 kr)