FÖLJ OSS
.
KRÖNIKA
"Har det blivit för seriöst?"

Mikael Mjörnberg:

"Har det blivit för seriöst?"


29 januari

Det tränas kopiöst mycket och allt tas på oerhört stort allvar även i Hockeyettan nu för tiden. Men hockeyn som spelas blir inte roligare att se på för det. Frågan är berättigad, har det blivit för seriöst?


Jag vill egentligen inte vara den som sitter och säger att det var bättre för. Det får mig att låta så extremt mycket äldre än vad jag är. Men ärligt talat, jag är ganska skeptisk till att den hockey som bjuds är bättre idag bara för att Hockeyettan klätt ut sig till någon form av elitfabrik.

En serie där alla tycker att den som tränar mest är bäst och där det blivit kutym att låtsas som att det är kul att bli av med sina bästa.

Det finns ingen hockeylögn jag tycker sämre om än ”vi är bara glada för hans skull, det är en fjäder i hatten för vår verksamhet att han flyttar vidare”.

Det spelar ingen roll om en spelare varit i en klubb en månad eller en livstid. Det låter alltid exakt likadant när en lirare lämnat för andra uppdrag och sportcheferna står och blåljuger av väldigt oklar anledning.

Som om det skulle finnas något sorts nobelt högre syfte att förädla talanger och skicka dem till andra uppdragsgivare.

1, det är naturligtvis skittrist att tappa en spelare av klass

2, det finns naturligtvis inget positivt i att bara vara en genomslussningskanal som ska putsa diamanter åt andra.

Sluta ljug för fan.

Det är faktiskt problematiskt att så många accepterar sin plats i näringskedjan så totalt att de tycker det är helt normalt att framhäva sig på ett sådant sätt, att sudda bort allt uns av egen identitet.

Lägg till det att det ska tränas så enormt. Spelarna förväntas underkasta sig samma träningsdos som spelarna en serie upp, men till betydligt mindre ersättning och under sämre förhållanden. Utveckling ska vara den enda moroten.

Det har gjort att många äldre sevärda spelare fallit bort. Att det tränas mer än det faktiskt underhålls.

För ärligt talat...

Hockeyn som spelas blir inte mer underhållande, det blir inte mer belönande för mig som åskådare om spelarna tränar som djur sju dagar i veckan för att några stycken kanske ska få chansen i allsvenskan vad det lider.

Mer vältränade spelare gör inte en roligare hockey. En snudd på dumdristig strävan mot högre höjder gör inte en roligare hockey. Klubbar som bara vill vara någon form av förädlingsstation gör inte en roligare hockey.

Backa tio år i tiden och blandningen av spelare i ettan var betydligt större. Det gick lite långsammare, visst, men känslorna var desamma, rivaliteterna likaså och frågan är om inte lirarna rent av var fler?

Att det fanns utrymme för fler skickliga herrar som inte tyckte att den som tränar mest automatiskt är bäst.

Kanske var det faktiskt roligare när spelarna tog det mer på uppstuds och sportcheferna slapp rapa lögner om fjädrar i hattar och kul med spelarförluster.

Det är definitivt snarare osexigt än säljande att prata om att träna mest och bäst istället för att låta lirare lira och ha kul.

Dagens utveckling gör säkert att några stycken blir bättre och får en finare karriär, men det har definitivt påverkat serien så pass att det är i allra högsta grad rimligt att i alla fall ställa frågan.

Har det blivit för seriöst?




Mikael Mjörnberg
.


Dela artikel




.
.
.
.




Ansvarig utgivare: John Falck
© HockeyNews.se


Till toppen av sidan
expand_less
.
.
.
.