Gör om, gör Rhett!

Jimmie Ericsson är spelaren som skulle stjäla godis från ett barn för att vinna en hockeymatch. Han är spelaren som leder sitt lag och för varje byte som går blir ögonen lite svartare och hornen i pannan lite tydligare.
Jag kan inte komma på något lag som inte skulle bli bättre av en Jimmie Ericsson i omklädningsrummet och på isen. Skellefteå kommer att bli det definitivt.
Redan i sin comeback gjorde den snart 38-årige forwarden ett avtryck. Det går rent sportsligt och formmässigt inte att ersätta SHL:s poängmaskin nummer ett, Joakim Lindström, men Ericsson fick ta plats bredvid Pär Lindholm och Oscar Möller i förstakedjan. Och visst hände det grejer.

I ett powerplay i första perioden tog han plats nära Malmömålvakten Oscar Alsenfelt – Jimmie Ericssons kontor om ni så vill – och han skarvade en passning vidare till backen Mark Katic som smög fram från blålinjen och tryckte in 2-0.
Publiken i Malmö arena hade nog väntat sig betydligt mer av sina Redhawks än vad man fick se denna tisdagskväll. I alla fall under de första riktigt dryga 50 minuterna… I synnerhet efter de starka vändningarna och segrarna borta mot Färjestad och Djurgården förra veckan.

##Det var bra utdelning för Skellefteå i en så långt jämn match. De två sista perioderna var bland det mer vrickade man sett. Malmös mellanperiod var säsongens sämsta från Redhawks sida.
Skellefteås Sebastian Ohlsson briljerade flera gånger med sin kvicka skridskoåkning. Henrik Hetta skickade in 3-0 i powerplay. Och när Andreas Wingerli fick 4-0, ja då fick Alsenfelt nog, blev utbytt och dundrade raka vägen ut i omklädningsrummet. Jonas Gunnarsson, kanske SHL:s bästa reserv, kom in och spikade igen.
Skellefteå hade 12-0 i skott och det tog 14 minuter för Malmö innan Robin Alvarez hade hemmalagets första skott på mål, en ofarligbackhand i powerplay.
Malmö hade mer eller mindre gett upp inför den tredje perioden. Men inom 1.08, med si så där fem minuter kvar, gjorde Redhawks tre snabba mål och nosade därefter även på en kvittering. Så fort kan det gå i hockey. Ändå var vi nog många som hade räknat ut Redhawks.
Men Malmöspelarna mer eller mindre lade sig på gaspedalen och öste på framåt anförda av Rhett Rakhshani. Den amerikanske forwarden sköt 2-4 i powerplay. Han var inblandad i Robin Alvarez 4-4-kvittering med 27 sekunder kvar och i Nils Anderssons 5-4 på övertid.

Och hur Rhett Rakhshani, en av SHL:s allra bästa spelare med en dryg månad kvar till OS i Sydkorea, inte kan vara uttagen i USA:s OS-lag är obegripligt.
Det måste finnas någon rimligt stark förklaring, annars har USA gjort en dundermiss.
##Gör om. Gör Rhett!
Ungefär som att leda med 4-0 på bortaplan med 5.44 av den tredje perioden och ändå bara få med sig en poäng hem. Rakhshani har gjort poäng elva matcher i rad i SHL, som är en av världens bästa ligor. Definitivt bättre än den schweiziska där USA har hämtat ett gäng OS-spelare. Han har gjort 23 poäng på 17 matcher. Nog om det.

Skellefteå? Visst saknar man Joakim Lindström, Matt Anderson och ett par till, men så här års saknar alla lag spelare. Skellefteå saknar trygghet i båset. Det har jag tyckt länge. Och nu är den förre guldmakaren Hans Wallson ledig efter det att han fick kicken i Zürich.

##Ring Wallson, Skellefteå! Ihop med Bert Robertsson och Stefan Klockare, Joakim Lindström och Jimmie Ericsson, kan han se till att det blir en häftig avslutning på säsongen.