Löntas lördagslista: "Har ett väldigt högt anseende"

Min numer relativt långvariga karriär inom mediabranschen här lärt mig att folk i dagens samhälle alltid läser ett par saker: vad som helst som Zlatan har gjort, provocerande tweets, bar hud och listor.

Eftersom jag vill att ni ska läsa mig men jag saknar ingångar till Zlatan, är för feg för att provocera – och gudarna ska veta att ni inte vill se mina bara hud – så landar vi i en lista. 

Dock inte vilken lista som helst: jag ska varje helg ranka tio tankar från veckan – från viktigaste till oväsentligast. Trogna läsare/tittare/lyssnare vet att jag ibland kan ramla ner i nördigheter och sidospår och skaparen vet vad, så se det som en liten utmaning: hänger du med till slutet är du också sådan.

Trevlig läsning.

10 – Mina slutspelslag i öst

Somliga av er lyssnar kanske på NHL-timmen. Dem av er som inte gör det, eller som alltid somnar när jag börjar rabbla om ord som jag tycker är roliga, kanske har missat mitt slutspelstips.

Därför tänkte jag redovisa det här. Vi tar öst idag och väst nästa vecka.

Atlantic - klarar 

Tampa Bay Lightning – På pappret ligans bästa lag.

Toronto Maple Leafs – Stora förändringar men oklart exakt hur mycket bättre de kommer bli. Med en sådan topp sex ska slutspel dock vara en baggis.

Boston Bruins – Riktigt bra i grundserien och gick sedan till final i våras. Finns ingen anledning att tro att de ska vara särskilt mycket sämre i år.

Florida Panthers – Har värvat en målvakt med potential att vara ligans bästa och de har strålande offensiv spets anförda av en av ligans absolut bästa centrar i Aleksander Barkov, och har dessutom numer demontränaren Joel Quenneville på bänken. Trots tunn backsida är det dags att ta klivet.

Montreal Canadiens – En väldigt positiv överraskning ifjol. Hatten av för Claude Juliens taktiska arbete med det kanske aningen spetsfattiga men däremot väldigt breda lag. Addera Carey Prices potential i mål och vi får ett lag som bör kunna tråckla sig in på ett wild card.

Atlantic – klarar inte

Buffalo Sabres – Tror de kommer bli bättre, men divisionen är alldeles för tuff. Men kanske nästa år!

Detroit Red Wings – Inte en chans.

Ottawa Senators – Glöm det.

Metropolitan – klarar

Washington – Förr eller senare kommer tidens tand tugga ner oss alla, men jag tror inte fallet kommer redan i år för detta gäng (i huvudsak på nyckelpositionerna) 30-plussare. Det är ett lagygge utan egentligen hål. Dessutom har Brayden Holtby och Nicklas Bäckström kontraktsår, och alltid betyder det något.

Philadelphia Flyers – De har en riktigt bred topp nio med stjärnglans, en av ligans bättre talangbankar och kanske, kanske äntligen en stjärnmålvakt i Carter Hart. Om Hart får till det i målet och Ivan Provorov studsar tillbaka till den nivå han kan hålla så ska det här laget vara i slutspel.

New York Rangers – De har adderat en av ligans bästa yttrar, en spelare med potential att bli detsamma och en back som kan käka 25 minuter eller mer. Artemi Panarin, Kaapo Kakko och Jacob Trouba gör det här laget mycket bättre, och adderar man lite tillväxt på unga spelare så ska de kunna greja slutspel.

Metropolitan – Klarar inte

Pittsburgh Penguins – Man behöver skrällar i sina tips, och detta är min, men är det verkligen klokt att betta mot Crosby? Avgörande vilken version av Evgeni Malkin och Matt Murray vi får se.

Carolina Hurricanes – Otroligt spännande ungt lagbygge som äntligen fick bryta sin långa slutspelstorka MEN det är Hurricanes vi pratar om och då kan man alltid förutspå att målvaktsspelet kommer fälla dem. Petr Mrazek/James Reimer känns inte som en garanti för stabilitet mellan stolparna.

New Jersey Devils –  Haft en kanonsommar och är ett av ligans mest förbättrade lag på pappret. Lite orosmoln gällande målvaktspostionen och eventuellt också Taylor Halls oklara framtid.

På rätt väg, men räcker det hela vägen fram redan i år?

Columbus Blue Jackets – Att det skulle vara bra att slå ur underläge tror jag generellt sett inte på (det betyder ju bara att du sannolikt är lite sämre än din/dina motståndare) men passar det något lag så är det John Tortorella-ledda Blue Jackets.

Med det sagt är målvaktspositionen och forwardsspetsen för stora frågetecken.

New York Islanders – Jag gillar deras backsida och Mat Barzal, men värvningen av Semyon Varlamov är märklig även om man inte ens tar i beaktning att de gjorde den istället för att behålla Lehner, och jag är inte såld på lagets övriga forwards.

9 – Länge leve konungen?

Ju mer jag sätter mig i Henrik Lundqvists karriär, desto mer inser jag att vi nog inte på allvar uppskattar hur bra han varit. Vi pratar om en spelare som kan vara topp tre någonsin i svensk NHL-historia, så pass bra har han kombinerat peak och kvantitet under sin karriär.

Allt kommer dock till ett slut och frågan är hur nära det är för Henke. Han spelade riktigt bra de första tre månaderna ifjol men tappade sedan, och har själv erkänt att han påverkades av lagets dystra situation.

Med ett knippe namnkunniga nyförvärv finns all anledning till optimism och en bättre mental status för Henke, men 37 år på jorden är fortfarande 37 år och få målvakter håller elitnivå upp i den åldern.

Andrakeepern Alexander Grigoriev överglänste de facto Henke i våras och dessutom har stortalangen Igor Shestyorkin kommit över till Nordamerika nu.

Givet Henkes status i klubben har förstaspaden så klart hans att förlora, och han måste verkligen bli överglänst för att det ska hända – men det kan det.

8 – Och Norrisen går till…

Norris Trophy-racet kommer bli intressant i år igen, och våra svenska drakar är med. Victor Hedman har ett väldigt högt anseende, det märkte jag inte minst när jag ställde frågan om Norris-vinnare till spelarna som var här på European Media Tour i Stockholm, och vad kan Erik Karlsson hitta på nu när han är acklimatiserad från starten på säsongen och förhoppningsvis får vara frisk?

John Klingberg och förhoppningsvis även Mattias Ekholm och Oliver Ekman-Larsson kommer kunna finnas i utkanten av diskussionen och helt ärligt undrar jag om inte Rasmus Dahlin redan denna säsong kan vara värdig att nämnas som en toppback i ligan.

Spontant säger min magkänsla mig dock att det blir antingen Seth Jones eller Roman Josi som tar detta. Josi är en annan spelare med enormt högt anseende och vi har ju alla sett Norris bli lite av en ”han har jobbat ihop till det”-trofé de senaste åren.

Jag gillar dock verkligen Jones chanser. Det är inte omöjligt att Columbus tar sig till slutspel och om de gör det så är det sannolikt med Jones som deras MVP. Han är en spelare utan svagheter som faller alla bedömare i smaken.

7 – Buffa tider i Winnipeg 

På tal om backar så är den stora snackisen nu att det verkar som att Dustin Byfuglien överväger att avsluta sin karriär. Exakt vad det är som hänt Byfuglien, som drog med rejäla skadeproblem ifjol, är oklart men den väldige backen har lämnat Jets camp av privata stjäl och det rapporteras att han överväger att runda av sin karriär.

Byfuglien har alltid värnat om sin integritet och sitt privatliv, och alla runt situationen verkar respektera det och så ska det så klart vara. 

Eftersom vi inte vet exakt vad det hela gäller så ska det första sägas först: Byfugliens välmående går först, och givet allt han har gett den föreningen så har han förtjänat rätten att få ta lite tid på sig att känna efter.

Det ska dock sägas att om Nolaskogsaren Carl Erik Brandts dottersons sonson känner att det är dags att runda av sin karaktär så är ligan en fantastisk karaktär fattigare. Byfugliens spelar hockey som en kombination av en noshörning, en ballerina och en kirurg – han är unik. En sådan spelare får vi kanske aldrig uppleva igen.

För Winnipeg är det också förödande, för Byfuglien är kanske inte kapten men väl själen i Jets.

Han har varit med sedan flytten från Atlanta och i en stad som alla utifrån bara ser som ett kallhål på prärien så har den fisketokige Byfuglien tagit sitt pimpelspö och bara mått.

Addera på det att han i sina bästa stunder fortfarande var lagets bästa back och att han med Jacob Trouba bortbytt är mer eller mindre oumbärlig, och jag har väldigt lätt att se att Jets inte ens tar sig till slutspel i tajta Central utan honom. 

6 –  Kronwalls favoriter

På temat hårdtacklande backar och pension: måste ta tillfället i akt att även svart på vitt hylla Kronwall för en fantastisk karriär och för att ha varit en av de bästa människorna jag haft att göra med här borta. 

Och så det här med tacklingarna. För eder trogna läsare tänker jag dela med mig de två tacklingar som Niklas Kronwall själv plockade ut som sina personliga favoriter när jag frågade honom i samband med VM 2012.

Denna:

5 – Chabotterade silly-planer

På senast har det pratats en massa om offer sheet hit och dit. Vi vet att Sebastian Aho fick ett (som det i ärlighetens namn aldrig kändes tveksamt att Carolina skulle matcha) och att Mitch Marner verkar ha haft ett par potentiella anbud som han inte var intresserade av.

För mig har dock Thomas Chabot hela tiden varit den rimligaste kandidaten att bli offersheetad och sedan faktiskt släppas. 

22-åringen blev tia i backarnas poängliga i vintras och ser ut som en framtida Norris-kandidat, och hade kunnat bli RFA första juli nästa sommar.

Det är en spelare som för ett lag som vill utmana hade kunnat varit värd ett monsterkontrakt och att tappa de draftvalen som kommer med det. För lag som Florida eller Edmonton hade han kunnat förändrat dynamiken i laget enormt.

Med tanke på att det ständigt surras om att Ottawas ägare Eugene Melnyk inte värper guldägg så kanske Senators hade haft svårt att matcha ett väldigt dyrt, framtungt och bonusladdat kontrakt. 

Kontraktet Chabot faktiskt skrev är faktiskt raka motsatsen – inte ett öre i bonusar och och 59 procenten av pengarna betalas ut under kontraktets andra hälft (tack capfriendly.com).

Det fanns också en fundering kring huruvida Chabot skulle vilja vara i Ottawa. Föreningen har knappast varit en spelarmagnet de senaste åren. Att han redan nu, ett år i förväg i en tid då en mängd unga RFA:s haft utdragna förhandlingar, skriver på ett i mitt tycke lagvänligt kontrakt säger mig att han verkligen vill det.

Kul för fansen i Ottawa som förtjänar ett sådant här dundrande glädjeämne, men tråkigt för silly-spekulationerna. 

4 – Lite pugilism

Det här är hockeyrelaterat mest på det sättet att Otto Wallins tränare Joey Gamache sa ”Oh, arbetar du med hockey i vanliga fall? Otto snackar alltid om den där Peter F.. For.. Something”, men vi tar det därifrån.

Två saker om boxning: 1) givet allt man bevakat kring hjärnskakningsproblematiken inom hockey förstår jag all problematisering av sporten men 2) det är sanslöst medryckande när man ser det live. Innerst inne är vi alla bara djur, och det talar till vildarna inom oss.

Jag har en sak att säga om Otto Wallin: vilken sanslös krigare. Jag har ramlat in i boxningsbevakning de senaste året och har verkligen fått utbilda mig i vilket fenomen Tyson Fury är, sannolikt den bäste tungviktaren i hela världen. 

Att Otto inte bara tog honom tolv ronder utan också stundtals pressade honom är en sanslös bedrift. Överlag måste jag säga att han också imponerade med en enorm trygghet i sig själv och ett ständigt leende på läpparna genom hela uppbyggnadsprocessen av matchen.

3 – Något du inte behöver få förutspått 


Fråga mig inte varför, men känner väldigt starkt att Philip Danault blir fyra i Selke-omröstningen.

2 – Mitt blandband

Eftersom att jag skyr ny teknik och beroendeframkallande smartelefoner som pesten så använder jag mig fortfarande av en mp3-spelare när jag går och tränar (som osannolikt nog fortfarande går att köpa på Kjell & Company).

Sommarens kanske viktigaste stund var när jag fyrade igång tonårsdatorn och laddade den full med låtar som på helt legala vis laddats ner i en annan era.

Givetvis är det bara mästerverk på den här listan, några av dem med vag hockeykoppling. 

Typ dessa. 

Större Perspektiv, Block 44 – Att ingen Sedin-tribute någonsin gjorts med denna låt, som innehar den klassiska raden ”en spegelbild av mig är en spegelbild av brorsan, både han och jag kom samtidigt ut ur morsan” är för dåligt.

Crimson Thunder, Nightwish – Det var visserligen studioversionen, men i mitt huvud så inleds den alltid med ”Peeeeter Forsböörg” innan badadam-bababamdamdam. 

Fire, Scooter – Länge leve Kempis. 

1 – Fler snorbromsar åt folket

Auston Matthews mustasch. Mer sådant.

***

Så där då, då var första alstret i mål. Räknar med att just blir den där enda nörden som läser varje punkt hela säsongen.

Ingen press.