Annons



Läggs tillräckligt fokus på spelarnas skallar?


25 april
KRÖNIKA. Livet handlar om att våga.
När hockeyspelare gör det, när de förstår att de kan så mycket mer, när självförtroendet ger en raketkick – åh, det är vackert att se.
Det får mig också att undra: läggs det nog med fokus på spelarnas skallar? Så mycket sitter ju där.

Annons

SHL presenteras av ATG Sport 

Man kan veta men ändå få den där aha-känslan, wow-feelingen.

Som när man vet hur gott en Pilsner Urquell smakar men ändå nästan glömt att det var … så gott.

Som när man ser en hockeyspelare som lyckats med grejer, ta inte bara ett steg fram utan två, tre, fyra och fem.

Man vet. Förstår. Men slås ändå med häpnad. Tänk att … wow!

Ta Sebastian Strandberg, till exempel. På hockeyns bakgård (ECHL, Odense, Pantern) fram till den här säsongen. Hux flux, som 26-åring, en bärande spelare i Djurgården, en stor anledning till att klubben klarat tunga skadan på stackars Andreas Engqvist.

## För att Djurgårdstränaren Robert Ohlsson är en magiker och på några månader lärt Strandberg saker inget annan kunnat?

## Nä. Så klart inte. För att Strandberg alltid haft mycket i sig, inte riktigt vågat tro, inte fattat hur mycket han kan.

Det gör han nu. Fattar. Vågar. Tror. Agerar där efter.

Självförtroendet i allt killen gör på isen är så tydligt att det inte ens behövs glasögon uppe på näsblodssektionen i Globen.

Samma sak med Anders Grönlund, kompisen från Pantern, han som också kuskat runt på hockeyns bakgårdar utan att vara riktigt nära SHL.

Debut för Frölunda som 29-åring. Nytt tvåårskontrakt som 30-åring.

Tror ni det är Roger Rönnberg som … nä, samma sak här: Grönlund har fattat vad han kan, vågar och tror, får ut det han haft i sig.

Jag är oerhört fascinerad av sådant här, hur mycket inom professionell idrott som är mentalt, hur mycket självförtroende gör, hur stor skillnaden är mellan en spelare som bröstar upp sig och en som krymper.

## Lägger klubbar nog fokus här? Jag kastar bara ut frågan. 

## Jag vet att de flesta jobbar med mentala tränare, men … när fans skriker efter dyra, tunga prestigevärvningar skulle de kanske skrika efter bättre mental utveckling istället?

Jag tog Strandberg och Grönlund som exempel för att de är mitt uppe i en häftig SM-final (dessutom goda vänner som firar midsommar ihop, lustigt nog).

Två ännu bättre exempel fanns att se i HV71 framför allt under den avslutande delen av säsongen.

Utvecklingen Christoffer Törngren och Isac Brännström fick var helt häpnadsväckande.

Man satt och rös. Och mös.

Från att ha varit marginella spelare, på gränsen till att platsa, var de plötsligt ledande i HV, bar (ihop med David Gustafsson) laget i flera slutspelsmatcher, och deras kroppsspråk var fantastiskt:

”GE MIG PUCKEN, JAG TAR HAND OM DET HÄR!”

De vågade. De trodde. De förstod hur bra de egentligen var.

## Så mycket av idrottares framgångsmöjligheter sitter i skallen.

## Är det någonstans det finns utvecklingsmöjligheter så är det där.

***

SM-finalen, ja. Grymt raffinerat läge, snacka om förväntan i luften inför match 3 i kväll.

Djurgården, uträknat av många efter två storförluster mot Färjestad, har nu 1–1 och momentum efter övertygande 5–1 i tisdags.

Kommer forechecking och fart bära hela vägen?

Frölunda, som agerade med sådan självklarhet och trygghet mot Malmö och Luleå, ser plötsligt tveksamt och fundersamt ut.

Går det att hitta tillbaka? Går det att snabba upp agerandet i egen zon, vinna en närkamp eller två, lösa Djurgårdens press och få spela anfallshockey?

Ett delsvar i kväll.

Förresten, apropå självförtroende, apropå mod, apropå tro:

## Axel Jonsson Fjällby i höstas.

## Axel Jonsson Fjällby nu.

## Say no more …


***

Henrik Leman driver webbsajten rakapuckar.com

Annons

Annons