Har hittat glädjen efter åren i frysboxen

Presenteras i samarbete med Coolbet 

Den 29-årige målvakten skrattar till när det faktum att han redan hunnit spela fler matcher den här hösten i Tyringe än vad han sammanlagt gjorde på sina två sista säsonger i Kristianstad förs på tal.

– Det är inte så svårt. Det var två ganska tuffa år för mig personligen, konstaterar han.

Keepern hamnade i frysboxen fullständigt i Kristianstad och säsongerna 16/17 och 17/18 fick han ställa sig mellan stolparna i två matcher vardera. Ledningen valde konsekvent att matcha Joel Gistedt utan att lufta sin andrekeeper det minsta.

– Det första året kunde jag acceptera läget för jag bröt fingret och var borta och det var tight i Allettan när jag kom tillbaka, det fanns ingen lucka att spela igång mig. Det var en rolig grupp att vara en del av den säsongen också, ibland har man otur och skadar sig. Jag tänkte till året efter att nu får jag en ny chans, men det blev likadant.

– Jag ledsnade på min situation. Man lägger ner så oerhört mycket tid och vi började dessutom träna tidigt på dagen, så jag fick gå ner i arbetstid. Man lade ner tid och energi, men fick ingenting tillbaka. Det bara var som det var, jag fick ingen feedback eller plan. Tillslut försvann motivationen och jag kände att jag mår bättre hemma än att vara därnere.

Det gick så långt att Strandberg tillslut tappade glädjen fullständigt och i december förra året valde att kliva av.

– Jag gjorde en dum grej i gymmet, gick in och körde med badtofflorna som man inte ska göra och sträckte till höften. Det var när jag var hemma och vilade den som jag kände att jag mådde bättre. Det hade blivit en energislukare, jag kände att jag vill nog inte tillbaka. Jag bestämde att jag inte ville vara med mer.

”Måste få en ärlig chans”
Där hade karriären kunnat vara över om det inte vore för en viss sportchef i rivalklubben några mil bort.

– Jag tog en paus för att känna om jag över huvud taget ville fortsätta lira. Jag sökte inte aktivt efter en klubb, men sen ringde Filip (Steensbjerre, sportchef /förf.anm) från Tyringe och tjatade igång mig, jag blev lite sugen.

På den vägen var det och den här hösten har Strandberg spelat fem matcher för Tyringe där han utgör målvaktspar tillsammans med Anton Johansson.

– Anledningen till att jag hoppade på var för att få en ärlig chans att spela igen. Men jag är inte så dum att jag tror att det löser sig av sig självt, det finns konkurrens överallt. Jag tror inte konkurrens är något dåligt, men man måste få en ärlig chans att spela, att det man gör spelar någon roll. Jag kunde komma ner och skita i det eller köra satan, resultatet blev ändå detsamma. Nu kommer jag till hallen med energi och känslan att man konkurrerar på lika villkor.

– Jag är här för att de vill att jag ska vara här. Jag har fått förtroendet att hitta tillbaka till den målvakt jag en gång var, jag känner mig mer avslappnad, det är inte så mycket annat runt omkring. Jag visste ju att spelar jag inte som en utomjording idag dröjer det tre månader till nästa gång jag får spela, det är svårt att vara avslappnad då. Jag kan njuta mer av det nu.

Lagpappan Strandberg
Ikväll ställs Tyringe för andra gången i seriespelet mot just Strandbergs förra klubb Kristianstad. I premiären blev det utklassningssiffror (6-0) för KIK, men målvakten menar att Tyringe-gänget växt till sig sedan dess.

– Vi mötte dem på försäsongen och förlorade med 1-3 i en match där vi förde spelet och var ganska bra. Då var vi inte rädda att gå bort oss och kände att de är inte omöjliga. Den inställningen var som bortblåst i premiären. Vi såg ut som att vi spelade i en annan division och var inte med för fem öre. Hockey är mycket mentalt.

– Idag är vi på ett helt annat ställe som lag och grupp. Jag hoppas att det kommer bli en roligare match, för i premiären var det aldrig någon match om man ska vara helt ärlig.

Med sina 29 år och sin digra cv tillhör Strandberg givetvis en av de mer rutinerade i det förhållandevis unga Tyringe-gänget.

– Jag har blivit lite av en lagpappa, jag får något mer än att bara vara en spelare. Jag känner att jag kan bidra med mycket utanför, jag har ändå varit med ett tag även om det är jobbigt att erkänna det ibland, skrattar han.

– Det är charmigt att spela i en lite mindre förening. Det är skönt att kunna kommunicera med tränaren. Det är sådana kontraster för mig, känslan att få lira igen, det är gött just nu.

Fler artiklar om Hockeyettan hittar ni här