HockeyNews
PLUS

Varje ung kille måste välja sin väg

(4363) Fjällby/Dahlén/Andersson
Bildbyrån

Publicerad: 11 oktober 2018

Om fler svenskar väljer SHL före AHL, på något sätt väntar med Nordamerika, så är det säkert bra för svensk hockey.

Men är det bra för spelarna?

Inte alls per automatik så.

Presenteras i samarbete med ATG


Den nordamerikanska farmarligan AHL, av HockeyNews Mattias Ek så fyndigt kallad Alla Hoppfullas Liga, innehåller alldeles för många svenskar.

Det är den allmänna åsikten.

Visan är den samma varje höst när NHL kickar igång, man kan nästan ställa klockan efter krönikorna, efter inläggen i sociala medier:

”Han och han borde han stannat i SHL, där borta i AHL utvecklas de inte.”

”Han och han borde inte ha åkt över till Nordamerika så tidigt, de hade utvecklats mer i Sverige.”


## I individuella fall kan det förstås stämma.

## Som kollektiv sanning är det trams.  


För Elias Pettersson var det bingo att göra en stor seniorsäsong i Växjö Lakers innan han åkte över till Vancouver.

För Hampus Lindholm var det jackpot de luxe att åka över till Anaheim redan som 18-åring och börja med en säsong i AHL. 

För Alexander Wennberg var det rätt att göra ett SHL-år med Frölunda före resan till Columbus där han direkt tog plats.

Gabriel Landeskog och Rickard Rakell fick utsökt utbildning och utväxling på karriärerna genom spel i kanadensiska juniorligan, däremot fann Mattias Janmark sin väg till succé via två SHL-säsonger i AIK och en i Frölunda innan han på sitt 23:e år tog plats i Dallas.

Poängen här:


## Det finns inget givet framgångsrecept.

## Det finns ingen chans att veta i förväg vad som är bäst.

## Det finns bara resonemang med facit i hand – och då är det busenkelt.


Tricket är att ana i förväg vilket alternativ som kan bli mest lyckosamt, och det är detta jag syftade på i början:

Säkert bra för svensk hockey om fler spelare väntade, spelade i SHL istället för AHL när de inte tog plats i NHL.

Långt ifrån säkert att det är bättre för spelarna – för alla individer är olika med olika förutsättningar.

Jonathan Davidsson, här kände han (och Columbus) att ännu en vinter i trygg miljö med Djurgården var bäst.    

Lucas Wallmark, han har verkligen dragit nytta av två år i AHL med Charlotte och sa så här i en intervju med HockeyNews:

Jag har fått en trygghet där nere senaste två åren. Fått lära känna spelet på liten rink och fått vara en ledare där nere och kunnat leverera och bygga upp självförtroendet.”


Det finns så mycket som spelar in här, vad för typ av spelare du är, vad du behöver förbättra, om du redan är klok och mogen och upplevt en del eller verkligen behöver komma hemifrån och lära dig hantera en främmande miljö … och så vidare, och så vidare.

Jonathan Dahlén har ingen tanke på att åka hem till Timrå trots att han skickats till AHL av Vancouver.


## Vore det bra för svensk hockey om han sagt tvärtom? Självklart.

## Hade det varit bättre för Jonathan? Den dagen svaret kommer är frågan meningslös.


Det skulle förvåna mig om Axel Jonsson Fjällby återvände till Djurgården, i min värld är den rivige anfallaren ett typexempel på spelaren som kommer närmare NHL genom nordamerikansk acklimatisering i AHL snarare än via mer hockey på bred, europeisk is.

Men vad vet jag? Lika lite som Axel. Han kan bara gå på känslan av vad han, och Washington Capitals, tror är bäst. 

Varje ung kille måste välja sin väg, gå ”all in” på den och försöka nå sin dröm.

Till sist: det enda Sverige kan göra för att få ha kvar fler spelare är att visa NHL-klubbarna vilken bra verksamhet som bedrivs i vårt avlånga land.


## Däremot, att göra SHL till något slags farmarliga där spelarna kan skickas till en svensk klubb för att sedan kallas tillbaka mitt under säsongen, 
det kan vara det dummaste jag läst.

## Säg Lias Andersson till Frölunda och vänta på reaktionen …


Henrik Leman driver sajten Raka Puckar.

Allt nytt innehåll på Hockeynews PLUS för bara 69 kr! Skaffa Hockeynews PLUS