Djurgården är rekordbra på hemmais – tacka bjässarna för det!


25 februari 2020

STOCKHOLM. Djurgården har vunnit 13 raka matcher i Stockholm. Det säger kanske inte så mycket om hur Stockholmslaget har spelat alla gånger.

Men 13 segrar i rad är i sig ett budskap veckorna före SM-slutspelet.


Annons

SHL presenteras av:

BAUHAUS bygger svensk ishockey 


Djurgården har satt ett nytt klubbrekord i SHL genom att vinna 13 raka matcher hemma i Stockholm. En seger i Globen (mot Skellefteå) och tolv vinster på Hovet.


##Djurgården har vunnit varje hemmamatch sedan den 23 november.

##I tre månader.


Det var en bra kväll att sätta ett nytt rekord med tanke på att Djurgården passade på att fira sin stolta historia med 16 SM-guld genom att ha en utställning med bucklor, klubbor, tröjor och bilder från förr. Dessutom välkomnade man den 88-årige före detta backbjässen Lasse Björn ut på Hovets is där spelarna stod uppradade redo att spela i retrotröjor från 1966.


Och om det är någon av Djurgårdens backar i årets lag som påminner en gnutta om Lasse Björn så är det Tom Nilsson.


Han är förstås inte lika biffig som Lasse Björn, men Tom Nilsson personifierar 2020-talets järnkamin i Djurgården.


Nilsson har spelat i Tre Kronor den här säsongen och han är den där trygga grundbulten som försvaret behöver för att se så där hårt djurgårdskt ut.


Nilsson tillhör topp tio i SHL när det kommer till att dela ut tacklingar i mängd. När det handlar om att tajma dem är han en av de allra främsta. För att spela så fysiskt är det ett bra kvitto att bara ha 14 utvisningsminuter. Med andra ord, han är noggrann, ligger rätt i position och läser spelet på alla språk som finns.


Dessutom har han blivit bättre offensivt och på att följa med i attackerna. Tom Nilsson har gjort fyra mål den här säsongen, det är mer än vad han har gjort på de tre senaste SHL-säsongerna.


Men det är i det tysta. I spelet utan pucken som han är den största tillgången. I det heta och böljande mötet med Brynäs backcheckade han en gång så hårt och effektivt att det gick ett sus genom publiken på Hovet. Innan ett vilt jubel dånade ut över läktarna när Nilsson vann pucken och stoppade en Brynäskontring.


Det var nämligen genom kontringarna som Brynäs och framför allt förstakedjan med Nicklas Danielsson, Greg Scott och Anton Rödin kunde såra Djurgården.

Brynäs gjorde en riktigt bra match på Hovet och med bättre effektivitet och lite mer tur både framåt och bakåt hade man både kunnat ta poäng och vinna.


Nye backen Marcus Björk, som trejdades till Gävleklubben från Malmö Redhawks i utbyte mot forwarden Adam Brodecki, har blivit ett lyft för Brynäs backbesättning där skadade Lukas Kilström saknas mycket.


Brynäs har blivit bättre defensivt. Målvakten Samuel Ersson är och kan bli väldigt bra. Och i powerplay är laget sylvasst. Det var därför välförtjänt när Emil Molin kunde trycka in 2–2-pucken i den tredje perioden efter oerhört fint förarbete av Anton Rödin och Greg Scott.


Men snacka om Djurgårdens självförtroende på hemmaplan. I nästa byte, 20 sekunder senare, kunde forwarden Niclas Bergfors vispa in 3–2 bakom Samuel Ersson i Brynäskassen.


Djurgården har ett segerrecept på hemmaplan och en av de stora ingredienserna är målvakten Niklas Svedberg. När spelarna tackade fansen för stödet var det ”Svedberg, Svedberg”, vars namn skanderades.


Djurgården behöver, som jag har skrivit tidigare, hitta ett sätt att tagga till lika hårt på bortais inför slutspelet. Det kanske kommer? Men det lär inte gå per automatik bara för att det är slutspel.


##Det är något som coachen Robert Ohlsson och spelarna behöver snacka igenom en gång för alla.


Ett nytt orosmoln dök upp på Djurgårdens gul-röd-blåa himmel när Patrik Berglund klev av. Återstår att se hur det är med honom.

Annons

Annons


Annons

Annons

Annons