13 år gammal – möt Sveriges yngste materialare: "Man blir lite som en idol"

Presenteras av Coolbet - odds från SHL till Hockeytvåan

Jag sätter mig vid ett ledigt bord i cafeterian i Tyrs Hov. Här ska jag snart få träffa Noel Franzén, 13 år gammal och landets yngste materialare inom svensk ishockey.

Jag har förberett mig väl inför mötet med Noel. Datorn ligger framför mig på bordet, ljudinspelningen på mobilen är redo, nu väntar jag bara in honom.

In i cafeterian kommer en ung kille i Tyringes träningsdress. Han presenterar sig:

– Noel, säger han med skånsk dialekt.

Genom ett fönster kan vi skymta A-lagstruppen som värmer upp inför dagens match mot Borås.

Noel tittar ut mot spelarna noga, allt verkar vara i sin ordning.

Han har varit i Tyrs Hov sedan klockan 10 på förmiddagen. Det är mycket som ska förberedas inför nedsläpp. Skridskor ska slipas, klubbor ska tejpas, matchställ ska göras i ordning och vattenflaskor ska fyllas. Jag förstår snabbt att det är ett tufft jobb han har.

Karriären som materialare började redan vid nio års ålder, när storebror Felix Franzén spelade i Tyringes U16-lag. Där och då, nio år gammal fyllde han på lagets vattenflaskor.

– Ja, jag hjälpte till lite där med vattenflaskorna. Jag var på många hemmamatcher och åkte även med på bortamatcher till bland annat Linköping och Mjölby.

Noel Franzén – född 2006. Foto: Jonathan Persson/Swe Press Photo.

När Noels storebror tog klivet upp för spel Växjös lag i J20 SuperElit passade samtidigt Noel som 11-åring på att nässla sig in i Tyringes A-lag.

– Jag kollade mycket på Peter ”Udden” Uddgren och Staffan Svensson (materialare i Tyringe) och jag frågade Staffan om jag fick vara med och hjälpa till lite, och det gick ju bra.

Under matcherna råder det inga tvivel om att tempot är högt! Även under periodpauserna gäller det att snabbt förbereda inför nästa period.

– Jag står alltid nere vid klubborna. Går en klubba av under matchen är det mitt jobb att snabbt räcka fram en ny. Då gäller det att man har koll på vilken klubba som tillhör vem.

Allt ska vara i sin ordning. Vattenflaskorna ska vara fyllda, handdukar ska hängas fram och det händer också att ett par skridskor kan behöva slipas om. Det är fullt upp!

När vi har suttit ned en stund och är bortom all tidsuppfattning, kom det som en blixt från en klar himmel.

– Det är värmning om 30 minuter. Jag måste hinna slipa ett par skridskor innan.

Vi går ner mot rummet där materialförvaltarna håller till. Där inne möts jag av Noels kollegor, "Udden" och Staffan. Noel smiter iväg och ska hämta skridskorna som ska slipas.

Foto: Jonathan Persson/Swe Press Photo. 

Jag kan inte låta bli att fråga hur Noel kom in i gänget.

”Udden” snappar upp frågan direkt.

– Han är smart, han ser allt vi gör och sedan gör han det själv, han gör precis det vi gör!

Noel kommer in med ett par skridskor i händerna. Slipningen är ett avgörande moment för att spelaren ska kunna prestera fullt ut på isen.

– Jag slipade mina första skridskor när jag var 10 år gammal. Då fick jag hjälp av materialaren i juniorlaget, nu gör jag allt själv. Det är väldigt viktigt att allt blir rätt. Du vet, spelarna vill ha sina skridskor slipade olika. En del vill ha djupare skål och en del mindre djupa. Man måste hålla reda på vilken skål spelarna har. Detta är "Melles" (Melker Persson, back i Tyringe), jag slipar alltid hans skridskor innan match.

Melker Persson bekräftar detta, med ett kort och bestämt svar samtidigt som han tar emot sina nyslipade skridskor.

– Det är Noel som ska slipa mina skridskor. Han gör det riktigt bra.

Det börjar bli dags för värmning och vi går bort mot båset. Här är redan allt förberett, puckar står snyggt uppställda på sargkanten till respektive lag, handdukarna hänger på bänken i avbytarbåset, vattenflaskorna står uppstaplade i sina fack.

Jag står och blickar ut över Tyrs Hov och kan i ögonvrån skymta att laget är på väg ut på isen, det är dags för Noel att utföra ännu en arbetsuppgift. Klubbor väller in i båset och Noel ska se till så att klubborna sorteras och ställs upp i ordning.

Under match är det full aktivitet i båset. Samtidigt som han har koll på den bortre båsdörren för att släppa in och ut spelare kan det helt plötsligt ropas: ”nummer 17, klubba!”. Fokus på båsdörren byts snabbt ut mot de prydligt uppställda klubborna. Klubban plockas snabbt fram och räcks över till rätt spelare i full fart. 

Den ena matchen är inte den andra lik. I första periodpausen behövs en klubba tejpas om, en hjälm ska justeras, vattnet på golvet från den smälta isen ska skrapas bort, vattenflaskorna ska fyllas och handdukarna ska bytas ut.

–  Jag står alltid nere vid klubborna. Går det sönder en klubba får jag skicka ut en ny, det är mitt ansvar. Vi hjälps åt med det mesta.

Noel Franzén har växt med rollen. Foto: Jonathan Persson/SwePress Photo. 

Det blir som oftast väldigt sena kvällar efter matchdag, det ska städas undan och saker ska ställas i ordning, matchkläder och underställ ska tvättas, något han understryker att han inte gör hemma.

Förutom att sköta de praktiska delarna runt laget, så ska även skolan skötas. Det är inget som faller mellan stolarna, det finns gott stöd från både spelarna men även lagets assisterande tränare André Reimer som arbetar inom skolans värld. Noel har stenkoll även på den biten.

– Skolan är inga problem, jag brukar plugga på bussen om vi ska på långa bortaresor, så det är lugnt.

Noels framtidsplaner är stora, hans största dröm är att utvecklas som materialare och likt många hockeyspelares mål, klättra till de högsta divisionerna.

– När jag går ut skolan vill jag arbeta som materialare på heltid. Det är ett roligt jobb och man får alltid träffa mycket folk och prata skit. Målet är ändå SHL, Växjö Lakers kanske.

När publiken rör sig ut från Tyrs Hov börjar materialarna slutföra dagens sista arbetsuppgifter. Innan jag ska skaka hand och säga adjö till Noel, ställer jag den frågan jag funderat mest över.

Du är född 2006 och är landets yngste materialare inom svensk ishockey, är det något du reflekterat över?

– Att vara landets yngste materialare är såklart väldigt kul, man blir lite som en idol för vissa. Folk i byn frågar ofta om jag verkligen får vara med i omklädningsrummet och sådär, likaså om jag får stå i båset på matchen. Jag vill visa att det inte bara är vuxna som kan vara materialare utan även yngre.

JONATHAN PERSSON