Han har flugit under radarn

Det känns som han varit med så länge, Linus Fröberg.

Kan ju ha att göra med att han ser ut som (minst) 34 snarare än de ynka 24 han hunnit fylla.

Herregud, det där kolsvarta skägget måste vara en våt dröm för varje hipster på Söder.

## Växjö Lakers skulle – om inte kommunen redan förstått värdet av ett bra hockeylag – kunna skicka Fröberg och Daniel Rahimi på indrivningsturné i Småland.
## Två skräckinjagande grabbar som sannolikt kommit tillbaka med en stor påse pengar.

Nå, man luras lätt av det yttre.

Hockeyspelare är (oftast) snälla killar.

Men ibland fattar man inte riktigt hur bra de är, och när jag satte mig ner för att se Dennis Rasmussens återkomst i Vida Arena men rätt snabbt fastnade för Linus Fröbergs starka centerspel så tänkte jag:

Dags att få ner det på pränt.

Alla i Växjö vet ju. Men vi andra?

Rasmussen placerade kroppen framför Röglekeepern Justin Pogge så att Eric Martinssons 3–0-puck smet i, han rakade själv in 5–0 när matchen sedan länge var stängd, men att killen från Västerås skulle bli nyttig, det begrep ju var och en.

Jag är inte fullt så säker på att alla förstår Linus Fröbergs värde.

Kedjan med Janne Pesonen och Andy Miele ledde han med den äran, det var när jag satt och gladdes åt den trions intensiva, påhittiga byten som jag fick den där känslan:

”Fasen, vad bra han är, Fröberg, egentligen.”

Det finns ju en del sådana spelare som inte har det fräckaste namnet, som inte har den kaxigaste spelstilen, men som bara är där och gör ett jäkla gott jobb, match efter match efter match.

Värmlänningen Fröberg (från Nor, årsbarn med Minnesota-backen Jonas Brodin) fick inte riktigt till det ”hemma” i Färjestad, efter en finfin säsong i allsvenskan med Bik Karlskoga 2014/2015 var det istället Växjö som högg.

Sportchefen Henrik Evertsson visste vad han gjorde.

Sakta men säkert har Fröberg fått och tagit (det är ju ofta en kombination: förtroende och prestation, prestation och förtroende, vad är hönan och ägget egentligen?) mer plats, och min känsla är att tränaren Sam Hallam har en spelare han kan placera lite var som helst i hierarkin.

## Behövs en fjärdecenter för att jobba ner motståndarnas bästa? 
## Behövs en förstecenter för att täcka upp när Robert Rosén är borta?

## Fröberg fixar. Förstås.

Eller som nu, i det sensationellt djupa Lakerslag som på förhand känns som stor guldfavorit:

Tredjecenter med uppgift att leda den spännande kedjan med Pesonen och Miele.

Känslan är att Fröberg utvecklat sin offensiv rätt bra under de (snart) tre säsongerna i Växjö, det är i de situationerna jag hoppat till några gånger i vinter, det har hänt mer runt nummer 67, det har sprakat mer, det har adderats några byggstenar till den stabila grunden.

Känslan … ja, ni vet: ”Fasen, vad bra. Egentligen.”

Jag kollade förresten precis Fröbergs poängsnitt i vinter: 0,51.

0,31 förra vintern, 0,25 förrförra, helt ute och cyklade var jag inte.

Så vad ville jag ha sagt med allt det här?

Tja, dels var det kul att lyfta fram någon som jobbat sig uppåt, dels tror jag det är viktigt att förstå värdet av den här spelartypen.

## Stora, namnkunniga stjärnor behöver leverera, de har betalt därefter.
## Men utan lirarna bakom, då blir det inga gyllene byggen.