.
KRÖNIKA
Tillsätt en kriskommission – gör något!

Henrik Leman:

Tillsätt en kriskommission – gör något!


1 februari

Det handlar om hjärnor, det kommer från hjärtat, det är ett upprop till svensk hockey, eller varför inte världens:
Gör något. Nu!
Sätt till en kriskommission, kalla in varenda läkare värd namnet, öppna varje dörr, jag skiter i vad – men gör något.
Hjärnskakningarna får inte döda hockeyn som vi känner den.


Jag brukar inte skriva så här slarvigt, rent på känsla, utan att själv kunna presentera en lösning eller i alla fall någon form av en sådan.

Men vem är jag, en sketen murvel från Göteborg, att försöka förstå hur hockeyspelares hjärnor bättre ska skyddas, inte skakas om så kraftigt inne i hjälmar som hjälper föga just mot rotationseffekten?

## Inte ens läkare, inte ens de som gör hjälmar och andra skydd, verkar ju begripa.
## Och det är just det – så här kan det inte fortsätta.

Nyligen offentliggjorde Färjestads Ole-Kristian Tollefsen att han tvingas lägga av.

Hans hjärna blev skadad på träning, i en rätt ”ofarlig” situation.

I dag kom det väntade beskedet att det är slutspelat även för Frölundas Sean Bergenheim.

Hans hjärna blev skadad … japp, på träning.

Det behöver inte ens vara tuffa matchsituationer, och väl där … det krävs inte ens en ful huvudtackling, det kan vara en schyst smäll, det kan vara en krock, det kan vara något som ser oskyldigt ut men får förödande effekt.

Cam Abbott, Daniel Fernholm, Sanny Lindström, Magnus Kahnberg, Fredric Anderberg, Marius Holtet … jag tar bara ytterligare några namn ur skallen, namn på spelare som tvingats sluta på grund av att deras hjärnor skakats om för mycket.

## Ni behöver inte skriva till mig att det minsann finns fler.
## Det är själva poängen – det finns åt helvete för många!

Hur blir det med brynäsaren Daniel Paille? 

Hur blir det ned djurgårdaren Andreas Engqvist?

Vi kan inte ha det så här längre.

Inte om fysiskt spel ska vara en naturlig ingrediens i sporten ishockey; för mig är det viktigt, jag tror jag delar åsikten med många.

Predika respekt hos den som tacklar är bra, poängtera vikten av att puckförare har uppsikt är än viktigare – men det räcker inte.

Hjärnskakningarna tycks komma som ett brev på (den gamla) posten ändå.   

Vad göra? Lösningen har jag inte, däremot bär jag på övertygelsen att det verkligen är dags att hockeyn bestämmer sig och gör ett ärligt försök:

## Sätt ihop ett hjärngäng bestående av läkare, forskare, tillverkare av skydd, drabbade spelare, icke-drabbade spelare.
## Titta på frågan i alla aspekter, ur varje tänkbar vinkel, låt inte en enda sten förbli orörd.

Skicklige Luleåläkaren Yelverton Tegner har pratat om mindre axelskydd, jag har själv tyckt att man borde kunna vaddera dem, men så har jag hört folk som sagt att det inte alls hjälper.

Jag vet ta mig tusan inte vad som gäller. Tyvärr verkar ingen annan göra det heller.

Kanske finns inget riktigt bra svar på den här frågan.

Men det är i alla fall hög tid att hockeyn bestämmer sig och gör ett allvarligt försök.

## NHL kanske vaknar den dag Sidney Crosby fått sin sista huvudsmäll och tvingas lägga av (den kan komma när som helst).
## Här i Sverige hoppas jag det bildas ett hjärngäng redan i morgon.




Henrik Leman
.


Dela artikel





.
.
.
.




Ansvarig utgivare: John Falck
© HockeyNews.se